Jag brukar säga att Corporate Storytelling siktar mer på hjärtat än på hjärnan. Att berättelsen är mer emotionell än faktuell i sin ambition att beröra och påverka. Detta är ofta helt…
…uppenbart när jag skördar organisationsberättelser och försöker visa nyttan i en verksamhet med hjälp av storytelling.
Storyn vill beröra och sätta avtryck genom att väcka mentala bilder och i bästa fall känslor hos den som hör den. Detta blir därför en strategiskt medveten dramaturgi.
I Sverige tillhör vi, förmodligen, eliten i den internationella ligan när det gäller pilar, boxar, siffror och diagram. Vi fullgör den faktuella läxan. Dessutom är förstås lagkraven på årsberättelserna från börsbolagen helt inriktade på det faktuella.
Jag tror att när det nu kommer att handla mycket också om miljö, hållbarhet, personalidé och liknande så finns en möjlighet att också kommunicera med emotionella bilder. Lite mera ståpäls alltså, för att citera Ingemar Stenmark,
Jag tycker för övrigt att också vanliga årsberättelser från börsbolagen och andra IR- och kundkommunikationer också gott kan laddas med emotionella bilder och argument.
Både och alltså. För siffrorna ska förstås finnas där även om det ekonomistiska språket inte berör just känslorna och det intuitiva mer än möjligen indirekt.
