Berättelserna i och omkring ett företag eller en organisation är ett kapital. Ett narrativt kapital. Det ägs kollektivt och kan användas för att ladda varumärke, varor och tjänster. Traditionsbärare är medarbetare, kunder och andra intressenter.
Hela denna utgångspunkt är paragraf 1A när man arbetar med Corporate Storytelling. Jag upprepar det hela tiden i mina föreläsningar och inför alla mina skördeuppdrag i företag och organisationer.
Jag läste i dag, i Dagens Industri, en annons från Papyrus, en text om att sätta lagren i rörelse och på så sätt mobilisera lagerkapitalet. Eftersom lager, enligt Handelns Utredningsinstitut, förstås binder kapital kan man genom att sätta fart på lagret sänka sina kostnader och därmed tjäna mera pengar.
Det där skulle man, om man så vill, kunna säga om berättarkapitalet också. Mobilisera berättelserna och sätt storykapitalet i rörelse!
Berättelserna finns där. De skildrar en verklighet. Konsten är att veta vad man letar efter, hur man ska hitta berättelserna, hur man ska skörda dem och förpacka dem dramaturgiskt för att sen sätta dem i arbete.
Här krävs en förståelse för organisationens villkor, idéer och mål. Denna förståelse är en förutsättning för att förstå vilka av de tusentals berättelserna som är guld värda.
En Corporate Storyteller vågar släppa reklamsagorna och lägga det faktuella språket åt sidan en stund för att frigöra den sanna berättesens kraft i arbetet för kundernas och därmed organisationens bästa.
Sen kan det emotionella och det faktuella arbeta sida vid sida.
Gör man storytelling i företaget till ett jippo vilket som helst med vanligt artistiskt underhållningsberättande missar man denna poäng.
Men det hindrar inte att även Corporate Storytelling kan vara väldigt underhållande samtidigt som det är en investering i verksamheten.
