Det brukar kallas snack-pr när man sprider varumärkesberättelser via olika chattplatser och forum på nätet. Det här är något som brukar diskuteras ur en etisk…
…synvinkel. Hur öppen bör man vara? Är det okej att få betalt för att infiltrera ett samtal med tips om olika varor och tjänster?
Jag var nyligen moderator på en Corporate Storytellingkonferens och en av mina talare var Gabriel Sundqvist från Pronto Communications.
Han berättade om hur de påverkade snacket om sina kunders erbjudanden genom en kår av, främst internetsurfande, kommunikatörer. Apropå etiken och moralen berättade han att företaget följde det internationella Word of Mouth-förbundets principer om etik som i huvudsak går ut på att man ska vara öppen och stå för vem man är och tro på det man säger.
Snack-pr bygger mycket på att man ska hitta passionerade entusiaster som brinner för produkten i fråga. De är de bästa marknadsförarna. De kan emotionellt ladda varumärken och produkter med fakta plus sina egna erfarenheter.
Hur man än ser på denna nya marknadsföringskanal så handlar det i slutändan om budskapet. För mig, som Corporate Storyteller, är det självklart att detta är den egentliga hemläxan för den som vill kommunicera: Skörda och förpacka användbara stories!
Vad ska vi berätta? Och varför vill vi berätta just detta? Vilka värderingar är viktiga att föra ut? Hur ska vi hitta de berättelser som har en möjlighet att tända elden och få vingar så de sprids från människa till människa?
Det finns tekniker för detta, vilket den här webbplatsen envist handlar om. Ska man satsa på snack-pr så ska man börja med berättelsen. Vilka stories vill vi försöka sprida om oss och vårt varumärke?
Först kommer alltså berättelsen – sen kanalen.
