Inom socialantropologin talar man om passageriter. Det brukar då handla om riter när personer går från det ena sociala tillståndet till det andra. Det kan vara dopritualer, konfirmationer, bröllop och begravningar. Det här kan man ta vara på också i företag och organisationer.
När man avslutar det ena och går in i det andra så är det två viktiga faser som sträcker sig efter varandra. Det kan handla om att man byter lokaler, system i datorerna, maskiner fordonspark eller liknande.
Om människor har arbetat en stor del av sin vakna tid, kanske i årtionden, vid en speciell maskin så är avslutandet ofta starkt känslomässigt. Då bör man ta vara på tillfället och energin för att förbereda medarbetarna och organisationen för framtiden. Man kan se detta i termer av en passagerit.
Corporate Storytelling kan då vara ett användbart verktyg och perspektiv. Rigga gärna en rit och berätta sedan om det hela i storyformat för att kunna visa viktiga värderingar och överföra kunskap och stimulera förändringsvilja.
Ett missat sådant tillfälle kan resultera i onödigt passivt motstånd och låg förståelse inför vad som händer i organisationen. Det är i sådana här sammanhang som organisationer kan behöva en ständigt uppmärksam Corporate Storyteller.
Inom några år tror jag att många organisationer kommer att hålla sig med storyansvariga som ser det här.
