Varumärket Sverige talas det oftare om nu när begreppet Nation Branding http://nationbrandindex.com börjat dyka upp. Hur var det egentligen förr med begrepp som AB Sverige och gamla fina Moder Svea? Folkhemmet? Och vad behöver vi för berättelser idag?
En sak är jag under alla omständigheter övertygad om, nämligen att bra Sverigestories säljer bättre och gör oss synligare än abstraherade diagram och statistik.
Siffrorna visar visserligen verkligheten. Men berättelserna befolkar, produktifierar och säljer den.
Simon Anholt som är en internationell nation-branding-guru påstår att det tar årtionden att förändra ett lands varumärke. Vi har idag ett rätt starkt märke men innehållet i det lever alltså inte för evigt och det kanske redan idag är i otakt med verkligheten.
Därför är det viktigt att ha blicken riktad framåt när man levererar de bilder som ska göra oss attraktiva ute i världen och som ska locka investerare, turister och andra till oss här i norr.
Förra sekelskiftet, vid tiden för unionsupplösningen, hade vi en stark industrialism en tydlig nationalromantisk nationalstat med tydliga gränser symboliskt synliggjord av en brynjeklädd Moder Svea med sköld och eget lejon.
Efter andra världskriget var bilderna av den kvinnliga Svea mer lika en solglittrande Mälardrottning mitt i det svenska folkhemet. Vi hade ett Sverige som gick på högvarv och var starkt och fredligt. Den svenska synden dansade några somrar och hade nog också sin dragningskraft.
Hur skulle en Moder Svea se ut i dag? Nu när vi är multikulturella? Vilka stories om vår region skulle vi skicka med henne och vilka bilder önskar vi att hon ska väcka i betraktarens sinnen och tankar? Hur ska varumärket Sverige befolkas av verkligheten?
Jag tror att berättarverktyget är det viktigaste för att snabbt leverera bilder om och kring dagens Sverige. Vad vi vill och kan. Vad vi har och vad vi kan bjuda på. En enda muntlig Sverigestory berättad i absolut rätt sammanhang kan golva vilket konventionellt filmmanus som helst och göra lyssnaren till ambassadör.
Men då gäller det förstås att veta vad man letar efter i det som har med Sverige att göra. Sen ska berättelserna hittas och skördas och levereras till dem som på ett eller annat sätt arbetar för Sverige och svenska intressen.
