Om tradition och förändring

Från den danska berättaren Freya Hvaste http://mytolog.dk har jag fått den här berättelsen apropå järnvägsrälsen i USA. Var hon har fått den ifrån vet jag inte.


Standardmåttet mellan järnvägsrälsen i USA är 4 fot och 8,5 tum. Det motsvarar för oss i millimeter och centimetervärlden 1435,1 mm. Ett märkligt mått.
Varför detta märkliga mått? Jo för det hade man sen tidigare i England och det var just engelska experter som ledde byggandet av de första amerikanska järnvägarna.
Men varför byggde då engelsmännen med just denna spårvidd? Jo för att de första järnvägarna byggdes med samma avstånd mellan rälsen som spårvagnarna redan hade. Det var spårvagnsrälsens spårvidd man använde.
Men varför hade spårvagnsrälsen just de måtten? Jo för att de som byggde de första spårvägarna använde samma redskap och verktyg som man tidigare brukat använda när man byggde städernas hästvagnar. Och de gamla vagnarna hade just den bredden mellan hjulen.
Och varför hade vagnarna just den axelbredden? Jo för att om man använde andra mått så skulle vagnarna braka samman när de kördes på de äldre engelska vägarna eftersom hjulspåren på vägarna var just så långt från varandra.
Men vem bygde då dessa gamla vägar med just dessa hjulspår? Jo för att vägarna byggdes av romarna så att deras trupper skulle kunna ta sig smidigt fram över de brittiska öarna. Och den bredden hade därefter levt kvar sen romartiden.
Och hjulspåren då? Varför hade romarna just det avståndet mellan hjulen? Jo de romerska stridsvagnarna hade alla just denna axelbredd.
Här har vi kommit fram till svaret på den första frågan om järnvägarna i USA.
Spårvidden på amerikanska järnvägar är 4 fot och 8,5 tum. Den specifikationen stämmer också med axelbredden på en romersk stridsvagn.
Specifikationer och byråkrati lever i alla tider. Tänk på det nästa gång när du hör en specifikation. Om du då kanske börjar fundera på ur vilken j-a häströv just det måttet har kommit så är du något mycket viktigt på spåren…
Det är nämligen så att de romerska stridsvagnarna tillverkades så att de skulle passa bakom hästarna. Därför har vagnarna samma bredd som baken på två stridshästar.
Och nu till fortsättningen in i nyare tidevarv. Från stridshästarnas bakdel via järnvägsbredden i USA och ut i rymden.
När du ser en rymdfärja redo för uppskjutning så kan du se att den har två startraketer. En på vardera sidan av bränsletanken. De är tillverkad i en amerikansk fabrik och ingenjörerna som designade dem hade helst velat göra dem lite bredare än de är. Men eftersom startraketerna skulle forslas med tåg från fabriken och att de då måste passera en järnvägstunnel genom berget på väg till avfyrningsplatsen så måste ingenjörerna anpassa raketbredden efter järnvägstunneln.
Tunneln är anpassad efter spårvidden på järnvägen och därmed bredden på tåget. I själva verket är tunneln bara en liten aning bredare än baken på två romerska stridhästar.
Så designen på världens mest avancerade transportmedel har bestämts av bredden på en hästbak.
De du!

1 kommentar

  1. Bra story, Matts! A propå järnvägar kan jag berätta att jag har ett guldur på armen som min farfar fick 1956, när Sveriges äldsta normalspåriga järnväg för lokomotivdraget tåg firade ett hundra år (äldre än SJ!) – Nora Bergslags Järnväg (NBJ, 1856 hette det Nora Ervalla Jernväg. Jag ska visa dig gravyren i boetten när vi träffas. 5 juni firar Nora Bergslags Veteranjärnväg 150 år, kungen åker tåg till Örebro, därifrån drar ett ånglok tåget till Nora. I Nora kommer man att kära med en nu tillverkad replik av Sveriges första ånglok, ”Förstlingen”. Engelska ingenjörer byggde banan … / Mvh Anders (vi ses!)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *