När aktieägare och investerare varje år får sin årsberättelse så är det en ypperlig chans för företaget att leverera inre bilder, inte bara av den ekonomiska situationen, utan också av kulturkapitalet. Man kan leverera bilder av verkligheten, av människorna och av de viktiga händelser som visar nyttan med att man finns.
Jag läste nyligen om en stor internationell undersökning som visade att företagen ofta missar chansen att dela med sig av den mjukare informationen. Det borde väl vara alldeles självklart att man ska leverera bilder av verkligheten som gör att ägarna känner sig nöjda inte bara med siffrorna.
Gör man det så kan man få investorer och aktieägare att bli bärare också av kulturkapitalet formulerat i organisationens viktigaste stories. Man värvar varumärkesambassadörer som förmodligen är något uthålligare än de som bara är sifferstryrda.
Jag hörde om en organisation som hade förpassat all pliktinformation längst bak i sin årsberättelse. Den hittar ju alla ändå. Sedan lät man brett ett urval av medarbetarna berätta varför de vill vara med just i denna organisations arbete. Detta gav en spännande och sammansatt bild av verksamheten.
Den årsberättelsen fick de trycka i flera upplagor och de ex som låg framme på publik plats var ofta sönderrivna eftersom folk hade rivit ur berättelser som de gillade alldeles särkilt. Förtmodligen väl investerade kommunikationspengar. Säkert också bra att ha i rekryteringssammanhang.
Amerikanska företag är för övrigt rätt bra, jämfört med svenska, på att ha korta biografier om sina ledare på hemsidorna. Det är förstås också ett enkelt tips för den som vill befolka varumärket. Det är ju trots allt människor det handlar om. Det är de och deras beslut som är grunden för allt.
