Jag har ända sedan början av 2000-talet ropat: ” Befolka varumärket, verkligheten duger”. Så ropar jag än idag. Det betyder inte att företag och organisationer bara ska vänta på att verkligheten blir redo att låta sig beskrivas.
I Sverige är vi exempelvis bortskämda med Kampradberättelser. Stories om denne märklige man som åstadkommit så mycket med sina hängivna medarbetare. Händelser som han ofta regisserat för att det ska bli berättelser om vad han gjorde och som visar Ikeas kultur och värderingar.
Som när han skulle inviga den ombyggda butiken som han stöttar i sin hembygd. Det var förberett med Sverigeband och allt. Ingvar fick saxen som han förväntades klippa bandet med.
Men inte Kamprad. Han rullade omsorgsfullt ihop bandet, la saxen åt sidan och sa att det vore synd att klippa av ett så fint band. Det kunde man ju återanvända någon gång i stället. Kanske om man startar tillverkning av ostkaka i bygden,eller nåt…
Många ledare jag träffar arbetar inte med sin organisationskultur för de vet inte var och hur de ska starta. Att bygga upp en berättarrepertoar kan vara en god start. Och att regissera sig själv och sin organisation kan då vara ett av flera verktyg.
Storytelling kan bygga framtid och visa riktning även om det som skedde var regisserat.
