Jag har träffat hundratals chefer under alla mina år inom Corporate Storytelling. I många fall VD:ar och GD:ar som inte har varit bekväma med rollen att tala med och inför medarbetarna i den egna flocken.
De upprepar gärna samma power points och samma affärsprosa som inför ledningsgrupp, ägare och styrelse. Varför berättar hen inte också om mänskliga möten, bemötanden och speciella händelser som speglar meningen med verksamheten? Varför får vi inte höra varför hen överhuvudtaget är här i den här positionen och vad är det som gjort att det känns bra?
Då tänker jag att vi behöver fler Verkställande Berättare, VB:ar. Inte bara VD:ar, Verkställande Direktörer. Vi behöver människor som besitter en social och emotionell kompetens när vi gör oss redo att gå ut i marknadsdjungeln.
Då händer det att jag coachar dem genom att tillsammans med dem leta fram adekvata händelser som speglar önskvärd kultur och bärande värderingar. Händelser som de själva upplevt. Ofta har de kanske inte ens tidigare reflekterat över att de har varit med om dessa händelser. Inte heller att stories om vad som hände kan ha ett värde i ledarskapet och varumärkesbyggandet.
Förvånade lyssnar sen medarbetarna och ser inte sällan ledaren med delvis nya ögon. Jag glömmer inte mejeri-VD:n som plötsligt ihåg när han hämtade mjölk åt mamma och glad sprang hemåt när han snubblade och fick se all mjölk rinna ut över trottoaren.
Det glömmer medarbetarna aldrig och utifrån den spillda mjölken la han upp en spännande stärkande inledning på träffen.
Fram för fler berättande ledare eller VB:ar alltså. Ledare som inte småskrattande avfärdar business narratives med orden: Vi kan väl inte hålla på och berätta historier, vi har ju faktiskt en kärnverksamhet att sköta.
Länge leve den lyssnande och berättande ledaren!
