För snart 10 år sedan gjorde jag det första experimentet tillsammans med Arlanda Express med Storytelling i kollektivtrafiken. 10.000-tals människor valde då själva att lyssna på anekdotiska men sanna berättelser genom att gå in i storyduschen på Stockholms central.
Sedan följde vi upp detta grepp i andra miljöer. Jag var exempelvis med att fylla på med berättelser i Sickla köpkvarter i Nacka.
Storydusch är ett ord jag själv då hittade på genom att utgå från ordet ljuddusch ( en populärteknisk term för ett riktat ljud som bara hörs genom att man själv frivilligt går in i ljudstrålen/duschen ). Jag ville förstås betona innehållet. Content snarare än teknologi. Alltså ljuddusch + innehållet stories = storydusch.
I Sickla var det flera hundratusen som valde att gå in i ljudet och lyssna på berättelserna om just den platsen. Så kallad placebranding.
Jag vet precis hur man kan få till det där. Det behövs teknik och innehåll. Det är sympatiskt för att den som lyssnar eller läser väljer själv. Luftrummet är inte nedsmutsat av ljud du inte bett om.
Nu läser jag i brittiska Metro att något liknande sprider sig över Frankrike.
