Ibland blir jag kontaktad av frustrerade företag eller organisationer som försökt sig på att prova storytelling och som därför haft en retorikexpert eller en skådespelare på plats som helt har fokuserat på hur man framför en berättelse och hur man ska stå och gå och så vidare. De som kontaktar mig säger då att det inte var riktigt detta de hade varit ute efter utan de ville söka och finna verksamhetsberättelser som de kan använda i sälj, rekrytering, ledarskap med mera. Mer vad man berättar än hur man berättar, alltså.
Jag brukar då säga att Corporate Storytelling, som jag ser det, handlar om just detta. Innehållet! Det spelar faktiskt mindre roll hur du framför din berättelse. Det viktiga är att du har en tydlig poäng i din organisationsberättelse och att du tror på det du säger. Den dokumentära trovärdigheten i att vi alla är just som vi är kan till och med förhöja en berättelse skördad från verkligheten. En berättelse bör kommuniceras fritt utan manus och utan skådespelare och om den ska filmas också gärna utan klipp. Det höjer trovärdigheten.
Alla människor kan berätta och om vi dukar bordet och ger dem en trovärdig repertoar så kommer de att berätta. Det gäller då att söka, finna, bygga, konstruera och dreja fram en fungerande story.
Det innebär förstås att man behöver den renodlade händelsen eller det dramaturgiska klimax som finns i magiska ögonblick som säger något viktigt och som kan befolka varumärket. Det är det processen handlar om. Det fantastiska är att dessa berättelser ofta redan surrar omkring oss. I rummet i sociala media. Det gäller bara att inse detta och att de låter sig skördas när man förstått hur man ska få syn på dem.
Det räcker inte att be kunder och medarbetare att via mejl skicka in en historia. Det kommer inget guld den vägen. Traditionsbärarna behöver försättas i en stämning där det hela blir uppenbart. Det är den inledande inspirationsföreläsningens uppgift.
