Nu när vi fått en PR-medveten påve Franciskus som gör en massa symboliska utspel som att tvätta fångars fötter, flytta till mindre lägenhet, inte bära påveskor och han till och med påstår sig inte kunna döma homosexuella som sämre människor så har bilden av katolska kyrkan blivit utmanad.
Hans regisserade beteende genererar berättelser kopplade till organisationen katolska kyrkan. Storybuildning om man så vill.
Och när han i juletid hälsar Jesus så är det berättelsen om den kristna tanken. Så här sade han enligt en nyhetstext jag såg nu:
” Du är enorm och du gjorde dig liten, du är rik och gjorde dig fattig, du är allsmäktig och gjorde dig sårbar.”
Ibland kallas berättelsen om Jesus som The greatest story ever told. Han tog till sig barnen, tvättade skökans fötter, kastade ut krimskramsförsäljarna från templet etc.
Jag tänker ofta på det när jag relaterar till företag och organisationer. Gamla Testamentet och Tio Guds Bud är kyrkans värdegrund. Precis som i arbetslivet har man ett regelverk som säger hur man ska vara. Levnadsregler helt enkelt. Sen har man exempelberättelser som visar konsekvenserna.
Du ska inte ljuga, Du ska inte vara otrogen, Du ska inte stjäla, Du ska hedra din fader och din moder etc. Så resonerar de bibliska texterna. Berättelserna om Jesus visar sedan hur en kristen person bär sig åt för att leva ideologin. Storytelling, alltså.
I arbetslivet säger man kanske att man ska vara flexibel, transparent och ärlig. Corporate Storytelling laddar därefter dessa värden med berättelser om verkliga händelser.
Men när jag kommer ut och jobbar på uppdrag av kyrkan så blir frågan inte att citera texter om Jesus ur bibeln utan frågan blir: Vad gör ni egentligen idag? Då kan svaret vara det här:
Jesusberättelserna är Storytelling
