Många organisationer och företag som kontaktar mig säger att de vill ha hjälp att hitta och formulera ”sin story”. Det är inget fel på den frågan men den visar ändå vad många aspekter detta begrepp får bära.
Jag ska här reflektera lite enkelt över en dimension över storytelling / storylistening utifrån ett ledarskapsperspektiv.
Jag har försökt skoja lite ibland genom åren med att säga vi behöver kanske fler VB:ar än VD:ar. Alltså fler verkställande berättare än verkställande direktörer. Möjligen skulle man kunna skruva det ända fram till VL:ar, verkställande lyssnare.
Helt klart är i alla fall att vi är inne i en tid där den gamla beordrar- och kontrollkulturen verkar vara ute i kylan. Nu handlar det om involverande, emotionell och lyssnande dialogkultur. Ledaren måste vara del av att bygga närhet och hen måste för att klara sitt uppdrag lära sig att lyssna. Inte bara av artighet utan för att fånga upp och tyda de tidiga signalerna från fronten där medarbetarna faktiskt befinner sig. Från fronten där kunder, klienter och brukare av olika slag befinner sig.
En organisationsberättelse är kanske inte nödvändigtvis ”företagets story” som sådan utan kanske lika mycket frontens berättelser från verkligheten som visar varför företaget behövs. Ur det lyssnandet hör man vad omvärlden hoppas av organisationen.
Familjeföretag som ältar sin skapelseberättelse, teknikorganisationer som talar självhävdande teknikspråk och inte nytta, reklamsagor som har väldigt korta bäst-före-datum. Listan kan göras lång. I ett globalt samhälle med ny teknologi och sociala medier som ofta sträcker sig över nations- och kulturgränser har verkligheten helt enkelt ritat om kartan.
Det internationella företaget kan kanske inte ha så mycket glädje av den strikt nationella skapelseberättelsen över hela världen. Varje del av den internationella organisationen kan kanske snarare behöva sina lokala kulturbärande underberättelser ur vilka högsta ledningen sedan kan skörda ur det internationella kulturkapitalet genom att först lyssna. Snacket pågår överallt hur som helst. Hur ska ledarna förhålla sig till detta för att nå framgång och bygga framtid?
Lyssna, involvera, emotionalisera och berätta. Då kan man också legitimt styra organisationen i en riktning i samklang med berättarkapitalet. Detta gäller också mindre sammanhang som olika regioner i en svensk organisation och till och med olika avdelningar i en och samma byggnad.
Det behövs personer som kan agera organisationsberättare. Se dem, använd dem och låt dem verka som en slags interna kulturarbetare. Det behöver inte gå hela vägen till företagsshamanism men det kan vara intressant att reflektera över den kulturarbetarrollen i ett företag eller en organisation.
Detta gäller vid employer branding så väl som vid intern kommunikation, extern kommunikation, marknadsföring och rent sälj. I privat, offentlig eller ideell verksamhet.
