När jag i dag föreläste i Malmö var också Jenny Black där. Med ett förflutet i internationellt näringsliv har hon nu gett sig in på ”Storytelling by food”. Med olika uppdrag skapar hon installationer och serveringstillfällen där hon och hennes partners låter maten och drycken bli en del av en sinnesmarknadsföring där ätandet och drickandet blir en del av en världsbild. Mycket spännande. Man vill kommunicera budskap och skapa engagemang vid det tillfälle som alltid finns i alla våra möten. Maten, fikat, pausen…
Jag saxar några exempel av Jessica Ziegerer i Sydsvenskan 11 april 2009…
… som Världsproblemet:
Lingondricka i glas som är ihopbundna åtta och åtta med ett snöre. För att kunna dricka måste alla göra det samtidigt.
– Vi sitter alla i samma båt. Om vi gör något tillsammans kan vi lyckas. Om det händer en olycka är det en del av grejen.
eller Vattnet
Gästen får välja mellan producerat flaskvatten och naturligt färskt kranvatten.
– Väljer man det finare och godare, vad innebär det då för miljön?
Eller Fisken
Strömming och lax. Laxen flyter på brickor i vattnet i en bassäng. De plockas upp från bassängen av dansare i gula regnkläder, föreställande fiskare. Dragspelare spelar västkustmusik.
Eller Glaciären
Dansare skrapar två isblock till musik av Esbjörn Svensson trio. Gästen bjuds en granité, isglass, med bitter eftersmak.
– Den ska symbolisera att vi håller på att äta upp glaciären.
Själv tycker jag att vin från södra Afrika där importören ställt krav på arbetsmiljö, arbetstider och rätt till facklig anslutning på vingårdarna smakar gott. Det smakar global solidaritet och mänsklig respekt. Men då måste man berätta.
Jennys och hennes kollegors företag heter Måltidsvision.
