Jag var på söndagsmässan i S.ta Clara kyrka i Stockholm i går. Nära Sergels torg, mitt i regeringskvarteren, ligger kyrkan som var nära att läggas ned för några årtionden sen. Idag är det bönestunder dagligen och soppkök. Hemlösa EU-migranter får sova i kyrkan under vintermånaderna.
I går var det som vanligt proppfullt till högmässan. Jag skulle tro att det var nånstans mellan 6-800 personer där inne. Det stod extrastolar uppställda utmed väggarna eftersom kyrkbänkarna i den stora kyrkan var fyllda med människor i alla åldrar. Orgelmusiken spetsades med trumpeter och körer. Prästen Carl Erik Sahlberg berättade inte bara om Jesus utan om människor han mött i S:ta Clara. Han är en storyteller. Som till exempel när han berättar om den här unge mannen:
…Det var en familj som hade tre unga vuxna söner. Två av sönerna hade bra jobb och ett vettigt och balanserat liv. Den tredje var missbrukare, kriminell och inlåst i fängelse. De sökte upp Carl Erik Sahlberg och bad honom be en förbön för sonen som satt i fängelse. Att han skulle frigöra sig från kriminalitet och droger. Förbön är en särskild form av bön där de troende kan be för andra människor.
Förbönen slutade med att föräldrarna och prästen tillsammans bad att sonen inom ett år skulle vara fri från sina demoner.
Ett år senare träffades föräldrarna och Carl Erik igen och föräldrarna berättade då att sonen nu var drogfri och ute från fängelset. Han hade fått praktikplats på en handelsträdgård.
Ytterligare något år senare berättade de att han nu hade ordnade förhållanden och en fast anställning.
En tid senare kom den unge mannen själv , med blont lockigt hår, enligt Sahlberg, inklivande i S:ta Clara kyrka, gick rakt fram till Carl Erik Sahlberg, sträckte fram handen och tackade för bönen som gjort honom fri.
Inom några månader lämnar Carl Erik Sahlberg, som talar swahili, Sverige och flyttar till den egna barnhemsverksamheten i Tanzania tillsammans med sin tanzaniska fru.
Detta är verklighet och ett bra exempel på Storytelling i och om Svenska Kyrkan. Vad var det som hände? Vad händer utöver gudstjänster, dop och begravning?
När jag var med Botkyrka församling i somras kom det många berättelser från just den vardagen i Svenska Kyrkan. Jag tror att mer storytelling i och om kyrkan kan vända den negativa spiral som Svenska kyrkan länge varit i. I Stockholm finns för närvarande tre proppfulla kyrkorum i Svenska kyrkan. Förutom S:ta Klara är det också en stark trend i Allhelgonakyrkan som på senare år fyllt bänkarna med söderateister som valt att bejaka sin andlighet. Allt under Olle Carlssons ledning. Numera fyller han också Katarina kyrka.
