I dag har jag genomfört den andra av två seminariedagar med ett hundratal medarbetare i Skärholmen, en del av Stockholms Stad. Det formligen flödar fram fräscha, sanna Skärholmenstories när jag försätter dem i rätt stämning ( i kyrkan faktiskt ) inför själva workshopen och skördefesten. Berättelserna visar vilka de är, vad de kan, vad de vill och vart de är på väg. Skaffar de en robust storyrepertoar så ökar deras möjlighet att överleva den utsatthet från det privata som många kommunala verksamheter nu utsätts för. Men då måste de alltså sträva efter att bli en allt mer berättande organisation.
Berättelserna har de eller skapar de. Blir Skärholmen en mogen berättande organisation så stärks medarbetarna på alla vis och skulle de sen trots allt bli en del av privata entreprenörers lösning så vet entreprenören vilken kompetens och kultur han/hon mött, tack vare berättarkapitalet som är det mest kulturbärande de har.
Berättande organisationer
