I dag har Nyhetsbrev 58 gått ut till närmare 3.000 prenumeranter. Om du vill läsa det kan du klicka på länken här under. Vill du också vara med på listan för kommande brev så kan du anmäla dig här: nyhetsbrev@storytellers.se
Hej Storytellervän
Här kommer nu det 58:e nyhetsbrevet som jag skriver från storytellers.se för att berätta vad som hänt sedan sist och vilka tankar som passerat min storytellerhjärna. Jag har nu reflekterat kring det här med berättarkapitalet i företag och organisationer i drygt 10 års tid.
Den senaste månaden har jag rört mig i både privat, offentligt och ideellt arbetsliv. Numera brukar jag ofta ha med min bok Storytelling befolkar varumärket till var och en vid mina seminarier för att de ska kunna föra tankarna vidare med de mer än 100 exemplen som finns i boken.
Jag reflekterar alltså. På något sätt kan man säga att det händelsebaserade berättandet är mer reflekterande än informerande. Man beskriver en händelse från verkligheten och låter tittaren, lyssnaren eller läsaren reflektera och dra sina egna slutsatser.
Till skillnad från mer rapporterande, journalistiska tekniker är storytelling ett emotionellt sätt att välja ut och i ord beskriva en händelse som visar något om var flocken kommer ifrån, vart den befinner sig just nu och vart den är på väg.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har tidigare arbetat med bland andra Botkyrka och Huddinge kommuner. I Huddinge ville man gärna visa kulturmöten och man ville gärna visa berättarbilder som berättar om en kommun som nu har mer inresande än utresande från kommunen när arbetsdagen drar igång. Det handlar mycket om högskolan, universitetssjukhuset, tingsrätten och alla arbetsplatser i Kungens Kurva.
I Botkyrka, som har den kanske yngsta befolkningen i Sverige, laddar man in fler och fler bilder av denna kommun som med alla sina språk är: Långt ifrån lagom…
Nu har jag också fått möjlighet att få komma till Södertälje som börjat arbeta med bilden: Sveriges Internationella Huvudstad.
Det där håller de på med nu och min roll blir att hjälpa till att leta efter verkliga, befolkade berättelser som bidrar till att bygga bilder och ladda de kommunala varumärkena med sanna berättelser skördade från verkligheten.
Södertälje har mycket spännande att berätta. Inte minst med tanke på den stora export av produkter som går därifrån tack vare bland annat Astra Zeneka och Scania. Scania drar nytta av att många invandrare från Mellanöstern, som lärt sig jobbet i Södertälje, nu kan bidra vid etableringar av sammansättningsfabriker i just Mellanöstern. I Södertälje deltar också polisens informatör i vår storygrupp.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har nyligen varit en dag på Bommersvik mellan Nykvarn och Järna. Det är SSU:s kursgård som de socialdemokratiska ungdomarna fick av partiet på 30-talet. Nu diskuterar arbetarrörelsen mycket vilka berättelser man behöver för att ta ett starkare initiativ i politiken och på den fackliga sidan behöver man starka berättelser för att nå fram till de unga som inte alltid förstår vad de ska med facket till.
En intressant anekdot fångade jag upp på Bommersvik och platsens historia. Det var en överste som ägde den italienskinspirerade jugendvillan byggd på 10-talet. Han var definitivt inte någon socialist och tvekade därför om han ville sälja till socialdemokraterna.
Till slut gick han ändå med på en affär, men han ställde ett ultimatum. Varje gång när SSU:arna hissar sin arbetarfana ska de också hissa den svenska flaggan. Annars blir det ingen försäljning, sa översten.
Så fick det bli och så är det visst än i dag även om någon viskade i mitt öra att det fanns en tid på 70-talet då den svenska flaggan inte alltid hissades. Det var då när den blågula nästan var erövrad av högerkrafterna.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För mig som storyteller är det självklart att alla företag och organisationer. Privata, offentliga och ideella hålls ihop och utvecklas av sina berättelser. Lika självklart som man kan studera folkloristik vid en flod i Afrika så kan man samla berättelser hos personalen i Svenska Kyrkan eller på en bilfabrik i Trollhättan.
Företagsanekdoter och business narratives finns där. Accepterar vi det påståendet är det bara att fråga sig vad vi ska med dem till. Ska vi söka, finna och skörda dem? Ska vi sätta dem i arbete för att nå framgång?
Mitt svar är rungande: Klart vi ska! Vem skulle avstå från dessa konkurrensfördelar som bara väntar på att användas?
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För någon månad sedan hade jag haft 205.000 besökare på storytellers.se och drygt 4.500 visningar av mina korta youtubeklipp. Nu är jag förmodligen uppe i 210.000 besök men jag kommer inte att kunna räkna dem längre eftersom min loggbok har rasat. Hur som helst ser jag alla dessa besök som ett bevis på att intresset ökar.
Jag är övertygad om att alla professionellt ledda organisationer snart kommer att se till att någon har ansvar för berättarkapitalet för att använda det i rekrytering, marknadsföring, sälj och ledarskap.
Det är detta jag envist missionerar om och jag tror att hela den svenska arbetsmarknaden skulle kunna dra nytta av dessa verktyg.
Storytelling bygger framtid. De väl förpackade och utvalda berättelserna visar vägen.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
I förra veckan var jag med i en heldagskonferens på Norra Latin. Det handlade om Ordens Magi och jag talade förstås om organisationsberättande. Där deltog också bland andra Jens Lapidus som berättade hur han letade efter språket och händelserna både hos stekare vid Stureplan och hos den mer eller mindre organiserade brottslighet han stöter på i sitt arbete som advokat.
En av Obamas rådgivare i retoriska frågor, Kevin Lampe, hyllade storytellingen som den kanske enskilt viktigaste metoden i den politiska retoriken. Flera ledarskribenter efterlyste också den levande berättelsen i den svenska politiken. Våra politiker är ju faktiskt sorgligt befriade från berättelser från den så kallade verkligheten. Där finns mycket att göra tycktes alla instämma in under ledning av moderatorn, retorikexperten Göran Hägg.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har också medverkat i flera landsbygdssammanhang på sistone. I samband med Landsbygdsgalan delade man ut priser till framgångsrika entreprenörer som får landsbygden att leva och som hittar nya sätt att balansera urbaniseringen.
Jag tänker då på den egyptiske mannen Emad Bayoumy, med svenska Karin, de byggde Sveriges tredje största knäckebrödsföretag Pyramibageriet. Han var murare som blev arbetslös och började tappa modet. Skulle han kunna leva och försörja sig och sin familj i Dalarna?
Han reste hem till Egypten och sökte deppande tröst hos sin mamma. Ta den här biten 6000-årig surdeg och res tillbaka till Sverige sa mamman. Det gjorde han och med surdegen och inblandade svenska råvaror började han grädda bröd som han sedan reste runt och sålde från bil vid dörr.
Nu driver han alltså Sveriges tredje största knäckebrödsfabrik och har börjat spana efter faraonernas kryddor som han också tänkte ta upp till Dalarna. Globalisering.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den globala marknaden gäller också för Sveriges rödaste kommun Smedjebacken dit jag var inbjuden för en tid sedan. Jag träffade ABF, facket, hembygdsföreningen, lokaltidningen och flera andra. Med hjälp av stålverksberättelser blandade med annan smedjebackiana ska konstnären Maria Backman hitta berättelser som hon sedan kan gestalta åt Dalarnas Museum framåt våren. Jag finns med på en liten kant och hoppas kunna bidra med det muntliga berättandet.
Så där rullar det på. Det tisslas och tasslas och berättas i varje buske runt om i landet. Den som har bästa storyn vinner som bekant så vi har nog bara sett början av företagsfolklorens spridande i det svenska arbetslivet.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag som skriver detta nyhetsbrev heter Matts Heijbel. Jag är Corporate Storyteller på heltid och driver också företagsbloggen www.storytellers.se där det finns närmare 1.200 texter om detta ämne. Du får den för att du anmält dig via nätet eller för att du varit på något av mina seminarier.
Vill du inte vara med längre så kan du vända brevet med ett nej tack så tar jag bort dig ur sändlistan.
Stockholm / Grödinge 6 december 2010
Matts Heijbel
