Många som intresserar sig för Storytelling i och om organisationer tror att det man berättar måste vara etablerat och kanske till och med passerat för att man ska kunna berätta om det. De tänker att man kan inte berätta en story innan den är historia.
Det där är onödigt begränsande. Jag menar att…
…man har flera tänkbara steg som pekar framåt och gör det lättare att tänka på den tid som ska komma.
Ett är att hela tiden söka i nuet och i det förflutna efter händelser som vi borde se mycket mer av. Man kan alltså berätta om små saker som inte nödvändigtvis dominerar verksamheten. Kanske till och med om händelser som finns hos andra men inte i den egna organisationen.
På så vis kan man göra den framtid, som vi ännu inte upplevt, synlig. Kraftfulla berättelser som kan göra oss vackra och framgångsrika. Berättelser om händelser som alla kan förstå.
Man kan också, inom triben eller tillsammans med kunder och andra intressenter, spåna fram oväntade scenarier som man skulle vilja se. Sen gör man det och berättar om vad man gör.
Detta är tekniker att regissera verkligheten och att göra en tänkt framtid både synlig och möjlig. Det ryms också inom den sanning som jag envist upprepar här, i min bok och mina utbildningar och seminarier.
