I går hade jag en hel dag med personalen på Sjöstadsskolan som är en kommunal skola från förskola till nian i Hammarby Sjöstad i Stockholm. Ledningen arbetar mycket med mål och visioner och värdegrund. Men ibland blir det lätt ord utan kropp och själ när man talar om dessa saker. Därför hade vi ett upplägg som…
…gick ut på att befolka.
Vi befolkade varumärket med berättelser hämtade från den egna verkligheten. Vi gick också igenom läroplanen och översatte den till en vardag och uttryckt på ett passionerat vardagligt språk utifrån Sjöstadsskolans perspektiv.
Det är fantastiskt att uppleva hur, i det här fallet Sjöstadsfolket, upptäcker att de är kulturbärare och att de mellan varandra kan dela kulturen som finns lagrad i deras egna berättelser.
Den unga, ännu bara 3 år gamla, Sjöstadsskolan har fortfarande nybyggarkaraktär. Den kommer nu att arbeta för lägga en storymedvetenhet in i sitt arbete med att bygga ”framtidens skola”.
För det vet vi att om tio, tjugo år kommer alla skolor att vara annorlunda än i dag. Vad kan då den enskilda skolan själv göra inom sina ramar för att styra och hur kan storytelling användas i processen genom att göra en tänkbar framtid synlig?
Sådant diskuterar jag nu med skolledningen.
Skolor har ofta ett starkt emotionellt kapital som låter sig skördas och sättas i arbete. Jag tror också att det är av stort värde för skolpersonal av alla kategorier att se och känna och märka att de via de gemensamma berättelserna är en folkgrupp i sig.
