Nu har Nyhetsbrev 49 gått ut till cirka 2.500 prenumeranter. Vill du också prenumerera så anmäl dig här till höger i rutan eller skriv till matts@storytellers.se så lägger jag in dig.
Det aktuella brevet kan du läsa genom att klicka på länken här under:
Nyhetsbrev 49: Miraklet på Söder
Hej Storytellervän
Nu är det dags för årets sista nyhetsbrev. Det fyrtionionde nyhetsbrevet från storytellers.se sen starten. I dag har också räknaren på storytellers.se passerat 150.000. Så det börjar bli lite mängd.
Du får det för att du bett om det eller för att du varit med på något av mina seminarier.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Här först en förskoleberättelse som är nära nog mirakulös:
Vid Nytorget på Söder i Stockholm finns ett gammalt hus som är fyllt med många olika verksamheter. Det finns bland annat en förskola, en mottagning för ensamkommande flyktingbarn och ett äldreboende.
På förskolan ville personalen så gärna att barnen och de gamla skulle kunna få träffas ibland. Men de gamla låg mest i sina sängar eller satt halvsovande i sina rullstolar. De kunde inte komma ut på gården. De var så bortom att de knappt kunde tala och de kände ofta inte ens igen sina anhöriga.
Men förskollärarna gav sig inte. När det blev Lucia och påsk så hälsade de på de gamla i husets äldreboende. Det var ändå inte lätt att veta om de gamla ens märkte de små luciorna, pepparkaksgubbarna och påskkärringarna som var på besök.
De gamla sa ingenting utan satt stilla och frånvarande i sina stolar.
Då tänkte förskolan att de skulle ta och öva in några av Alice Tegners visor med barnen. Ekorrn satt i granen, Sov du lilla vide ung och Blåsippan ute i backarna står. Barnen tränade gång på gång. Målet var att få gå upp till de gamla med sina fröknar.
Väl där ställde de sig kring de gamla och sjöng med ljusa barnröster sången om blåsippan…
Då hände det något märkligt med de gamla. De ryckte liksom till och vred sina huvuden mot barnen. De fuktade sina läppar med tungspetsen och sträckte sig sen faktiskt lite mödosamt med hjälp av armarna.
Sen började de sjunga med darriga röster tillsammans med barnen.
Det var gamla röster som länge varit tysta som sjöng Alice Tegners visor med barnen i ett gammalt hus på Söder.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag fick den när jag hade ett 50-tal förskollärare från Stockholms Stad / Söder nyligen. Härliga proffs som är starka berättare med en repertoar från sin vardag i förskolan. De har förstås många gulliga berättelser om och kring barnen men det finns också riktiga varumärkesbyggare som berättelsen om Blåsippesången.
Jag har också tagit upp organisationsberättelser på scenen sen sist. Tillsammans med teatergruppen Teater X hade jag en experimentell kväll på Hotel Hellsten med något som kallas Systemiska Nätverket.
Jag berättade och stimulerade åhörarna att berätta. Skådespelarna i Teater X improviserade fram gestaltningar av berättelserna. Det var mycket spännande. Jag är sen en tid säker på att det går att korsa Corporate Storytelling med teaterscenen.
Om inte teatern kan ta sig ut till arbetslivet så får arbetslivet komma till teatern med sina berättelser med manus från verkligheten.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har träffat två stora internationella företag den senaste månaden. Jag var hos Wärtsilä i Finland och hos Tidningskompaniet i Göteborg där de hade samlat ett 25-tal medarbetare från Volvo. Hos Wärtsilä skördade vi. Med Volvofolket förde jag diskussioner om storyns roll i företag som Volvo.
Jag har också varit hos fackförbund och kvinnliga företagare. Jag har till och med fått förfrågan om jag kan hjälpa politiska partier att söka upp sina berättelser. Klart jag kan. Det finns mycket att utveckla på den kanten. Jag tycker över lag att svenska politiker har mycket att lära på storytellerfronten.
De ska helt enkelt söka, finna och skörda berättelser om verkliga händelser och magiska ögonblick. Med hjälp av storytelling kan de sen befolka sina värdeord och begripliggöra sina värderingar och punkter.
Sätt en scen, befolka den och låt sinnena vara med via ord om doft, ljud, smak och känsel.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har nu beställt ett par ”diktaturjeans” som de kallas i en del tidningar. Jag syftar på NoKo-jeansen som beställts av tre unga reklamkillar från Stockholm. Jeansen stoppades i sista stund av Pub som fick kalla fötter när LO började skramla.
NoKo står för Nordkorea. Reklamillarna har alltså tagit sig in i Nordkorea och fått ett avtal med en textilfabrik som tillverkat de första drygt 1000 svarta jeansen åt svenskarna på uppdrag. Hela lanseringen sköter killarna via social webb och ryktesspridning.
För mig är detta förstås intressant ur ett storytellingperspektiv. Inte en krona på reklam. Bara Twitter, Facebook, bloggar och Word of Mouth / Mouse. Ett spännande kommunikationsexperiment.
Jag ska ha jeansen på mig när jag föreläser för att få anledning att tala om storytelling i marknadsförings- och säljprocess.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Nu när vi närmar oss jul kommer den kristna berättelsen om Jesus att smyga sig på oss i kyrkor, media och i hemmens små krubbmiljöer. Jag träffar för övrigt själv en del medarbetare från Svenska Kyrkan på mina seminarier.
Men när jag kommer handlar det inte om Jesusberättelserna utan om ”Svenska-Kyrkan-Folket”. De har en visserligen av de största berättelserna i sin upplevelsetjänst, så att säga. Men jag berättar om människorna som gör det, folket i den Svenska Kyrkan. Präster, diakoner, frivilliga, administratörer etc.
Jag har för övrigt kontakter med präster som säger sig vara villiga att släppa in Corporate Storytelling i kyrkorummet. Och visst är berättelsen här ovan om Miraklet på Söder rätt helgonlik. Den skulle passa väl i kyrkorummet.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har haft en rad 2-timmar inspirationsföreläsningar vid Mariatorget under hösten. Alla har blivit fullbokade. Nu är nästa den 15 januari. Gå in och leta/scrolla på storytellers.se om du vill anmäla dig.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Du är en av ca 2500 prenumeranter på nyhetsbrevet från Storytellers. Om du inte vill ha det längre så kan du vända det med ett nej tack så tar jag bort dig från sändlistan.
Jag som skriver heter Matts Heijbel och driver storytellerbloggen storytellers.se där jag löpande följer vad som händer på storytellingarenan. Citera gärna men ange då källan.
Hälsningar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
15 december 2009
