Älskat flyktingbarn jobbade i smyg

Det har varit mycket diskussion om kommuner som inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn. Vellinge kommun hängs ut som direkt fientlig. I Skellefteå har man en lång tradition av att ta emot flyktingbarn. Den här berättelsen hittade jag där när jag sökte Skelleftestories:

Den afghanske gymnasisten Elias flydde över bergen från Afghanistan undan förföljelser. Han föräldrar hade samlat ihop smuggelpengarna. Han tog sig så småningom till Sverige och kom till Skellefteå som ensamkommande flyktingbarn.
Han vägde då 45 kilo.
Men Elias var öppen och positiv och lärde sig svenska i rekordfart. När han skulle välja gymnasielinje valde han omvårdnad och påbörjade utbildningen till undersköterska.
Redan under praktikperioderna blev han mycket omtyckt av de gamla på stadens äldreboenden där han jobbade extra.
Men så kom utvisningsbeslutet. Elias och en rad andra afghanska flyktingar i Sverige skulle skickas hem och Elias tvingads nu gå under jorden. I Skellefteå demonstrerade 100-tals skolungdomar för att han och de andra skulle få stanna.
På äldreboendet visste de inte var han gömde sig men en dag kom han och sa att han ville jobba. Trots att han gått under jorden. Man skulle kunna säga att han riskerade livet för att få jobba. Han var nämligen övertygad om att han riskerade sitt liv o han blev skickad tillbaks till Afghanistan.
Eftersom polisen letade efter honom kunde han inte stå med sitt namn i vikarielistorna. Men han ville hellre jobba än gömma sig. Så han arbetade i smyg och maskopi med personalen på äldreboendet. Hans namn fanns inte i vikarielistorna fast han var där.
Tack vare det fick de äldre, som tyckte så mycket om Elias, en del av sin omvårdnad av en utvisningshotad afghanistansk pojke som utbildade sig i Skellefteå.
Senare fick Elias beskedet att han kunde stanna och han är fortfarande kvar i vårt land, nu som färdigutbildad undersköterska.