Människan existerar inte utan sin kultur och sitt sammanhang. Hennes kultur bärs och utvecklas av berättelser. Jag syftar då på företags- och organisationskulturen som visar vardagliga sammanhang. Jag menar inte underhållningskulturen eller kulturkulturen.
Jag tänker: Vilka är vi? Var kommer…
…vi ifrån? Vad kan vi? Varför behövs vår organisation och vår kunskap? Våra varor och tjänster? Vad gillar vi? Vad gillar vi inte?
Allt detta finns uttryckt i befolkade kunskaps- och värdestories. I byn, i företaget, på klubben, i familjen etc
Vid lägerelden sökte våra förfäder och förmödrar svar på de där frågorna. I de nordiska bonde/fiskar/brukarsamhällena var frågorna integrerade i byn och arbetet, från livet till döden. Folklore, kyrkbacksträffar och gravplats ingick så att säga i paketet. Här hade prästen länge en viktig storytellerroll. Både i det målade, bildberättande kyrkorummet och vid predikan och de muntliga husförhören.
Givetvis ackompanjerades och utmanades prästen och kyrkan också av mer eller mindre fristående berättande gummor och gubbar på kyrkbacken och vid stugornas eldar.
Men makten styr och vägleder med berättelser. Prästen använde de t ex de pedagogiska berättelserna om Jesus för att visa vad triben hade att relatera sig till.
I det arbetsdelade samhället som kom blev kyrkan utlyft och organisationskulturen fick mer bygga sig själv med sina egna berättelser. Platon hade nog på sin kant en del tankar om detta när han i Staten varnade för storytellers som for iväg utan riktning och klara avsikter.
I modern amerikansk management kom sen exempelvis IBM och försökte bygga en ledningsstyrd helhet igen med allt från företagets storytelling till dresscode.
Ikea använder värderingsberättelser för att bygga insidan av varumärket och för att förklara det ikeanska ledarskapet.
I dag är det allt fler företag och organisationer som försöker skapa repertoarer av berättelser kopplade till varumärken för att påverka snacket. Word of Mouth. Men nu kan vi också reflektera över begreppet Word of Mouse. Mouse är då lika med musklick på datorn. En nöjd eller missnöjd kund kan med ett enda musklick nå tiotusentals andra och starta en gräsbrand som bygger eller raserar det varumärke organisationen kämpat så mycket för.
Inte underligt att Ikea ( och de flesta strategiskt medvetna berättarorganisationerna ) satsar på att finna och leverera innehåll till den sociala webben, webb 2.0. Sociala webben är helt enkelt en av dagens kyrkbackar. Förr utanför kyrkan där människor samtalade efter prästens gudstjänst. Nu i det ofantliga bruset där ute någonstans vid ozonlagret.
Den organiserade människan berättade alltså redan vid lägerelden och även i Platons grotta och på kyrkbacken och sen hela vägen till våra tidningar, hemsidor och i vårt ledarskap. Sen halkade man rakt in i den sociala webben i cyberspace vare sig man ville eller inte.
Plötsligt finns alltså en hel värld i cyberspace där ett musklick kan betyda himmel eller helvete för triben som fortfarande undrar var den kommer i från, vad den kan och vilken uppgift den här i relation till sin omvärld.
Därför tycker jag att varje företag och organisation borde ha en kulturchef som förstår berättarkapitalet och ser till att man förhåller sig också till den sociala webben om man överhuvudtaget viill delta i berättelsen.
Utan en ansvarig för organisations- och företagskulturen kan man lätta köra fel. Man behöver en ansvarig som blir en professionell utvecklare och skördare av bärande berättelser eftersom berättelserna ska bygga bilder av nuet och framtiden, berättelser ska attrahera eller stöta bort medarbetare och kunder.
För det brusar och talas och berättas faktiskt fortfarande överallt där människor möts.
