I dag i Malmö fick jag höra en av dessa underbara små omsorgsberättelser som det finns gott om i kommunal verksamhet. Det var i den kommunala hemtjänsten som en ny medarbetare för första gången skulle till en kvinna som alltid vägrade duscha trots att hon hade den rätten.
– Du kommer aldrig att lyckas få duscha henne det har inte gått på…
…flera år. Bara så du vet sa arbetsledaren.
Han funderade på vägen dit hur han skulle hantera tanten som inte ville duscha. Sen drog ett leende över hans läppar. Han trodde att han att han hade kommit på en lösning.
När han hade ordnat med maten och städningen var det dags för duschen. Då sa han så här:
– Nu var det dags för veckans Spa, sa han. Om du gör dig i ordning så tänder jag ett ljus och sätter på lite musik.
Kvinnan tittade storögt på honom men gjorde som han sa.
Inne i duschrummet strömmade ljuv musik och ett doftljus kastade små skuggor mot väggen. Han hjälpte kvinnan att Spaduscha och hade några väldoftande oljor med sig.
– Sedan den dagen är veckans Spabehandling höjdpunkten för kvinna som vägrade duscha.
