Många av de kulturbärande berättelser som jag hittar i mina uppdrag i privat och offentlig sektor är så starka, gripande och roande att de också tillfredsställer högt ställda krav på kulturupplevelse och underhållning.
Jag tar därför kontakt med teaterscener för att se om näringslivskulturen kan få komma till kulturkulturens scen istället för kulturkulturen till näringslivsarenan, vilket ju inte alltid är så lätt.
Jag tror att vi kan få se Corporate Storytelling på scenen kanske medan en stolt publik bestående av gäster från arbetslivet smuttar på ett glas vin.
De blir påminda om vilka kulturvärden de faktiskt bär i de organisationer där de tillbringar sin arbetstid.
En gång, jag menar i bondesamhället, var ju trots allt arbete och kultur delar av samma vardag.
Detta kan bli bra komplement till Ibsen och Strindberg eller modernare dramatiker som Kristina Lugn och Sara Kadefors. Eller ståuppare som Schyffert, Häckner eller iransk-svenska Zinat Pirsadeh.
Men i Corporate Stories är det inte artisten som står i centrum det är berättelsen från arbetslivet.
Öppnar sig möjligheten så engagerar jag mig gärna.
Företagskultur på kulturscenen?
