När man sysslar med storytelling i och om organisationer vill man påverka snacket och alla är inbjudna att delta som medskapare av bilden. En storyteller är en storlistener och en storylistener är en storyteller. Genom att berätta visar vi tänkbara bilder av vår gemensamma verklighet nu och vår tänkbara gemensamma framtid. Det händer då ibland rätt märkliga saker som när…
jag för en tid sedan talade med ett bredbandsföretag. Jag mässade på om att deras viktigaste berättelser kanske inte precis var hur många kilometer kabel de hade lagt ned eller andra prestanda utan snarare nyttan av att kablarna låg där och då gärna i form av enskilda befolkade exempel.
Då skulle de kunna fjärma sig från faktuellt ingenjörsberättande till att istället ge bllder och anekdoter om nytta förpackade i en mer emotionell kommunikation.
Efter min föreläsning kom en man fram och sa:
Det var ju fantastiskt att du visste att vi har lagt ned 12.000 km (tror jag han sa) bredband och jag instämmer i att så kan vi inte bara kommunicera om vi ska nå andra än dem som redan vet.
– Ähum, sa jag. Just det. Var fick han det där ifrån, funderade jag?
Nu var det så att jag inte hade en aning om hur många kilometer bredband de hade lagt ned och jag hade därför definitivt inte nämnt några sådana siffror. Jag sa bara att kilometer inte alltid är den begripligaste kommunikationen om man vill visa nytta och legitimitet.
Vad hade då hänt?
Jo han hade medverkat i berättelsen och tyckt sig höra något som jag inte sa. Utan att veta det själv hade han välvilligt lagt till den siffra han själv kände till. Upplevelsen för honom var så uppenbar att han till och med tycktes sig höra att jag sa den där siffran. Vilket jag definitivt inte gjorde.
Det där är fascinerande. Han var medskapare. När han framöver, via befolkade berättelser, en gång talar om nyttan med bredbandsutbyggnaden kanske han säger att siffran 12.000 km bredband inte är deras viktigaste berättelseinslag.
Storyn tar alltså olika form beroende på vem som berättar men i grunden är den den samma om man i grunden har vaskat fram och levererat befolkade händelser med tydliga dramaturgiska höjdpunkter som folk gillar och förstår.
Storyn kan få olika förpackningar beroende på vem som berättar men kärnan är viktig att vårda.
Genom att söka, skörda, förpacka och använda verkliga berättelser och agera efter dem kan vi alltså bygga gemensam framtid i en organisation. På samma sätt som vi talar om kalkyler, marknadsandelar och olika beräkningar i mätbara värden kan vi dela berättelser om framtiden och själva börja leva i dessa berättelsers anda.
Någon kanske vill lägga till siffran 12.000 km. Varsågod gör det. Vi bygger ju berättelsen tillsammans. Alla är medskapare.
