I taxivärlden kryllar det av berättelser om mänskliga möten. Jag har arbetat med taxiberättelser i omgångar genom åren. Jag samlade exempelvis taxistories för några år sedan i Svenska Taxiförbundets regi. När allt skiter sig ringer man taxi, visade det sig. Nyligen såg jag ett TV-program med taxistories samlade från Norge. Bland annat ungefär den här berättelsen från en norsk stad:
En man ringer taxi och beställer en bil till sin bostad. Det är natt och bara någon enstaka lampa lyser i vilan när bilen stannar utanför.
Mannen kommer ut och sätter sig tyst i baksätet. Han ber chauffören köra mot en av öarna utanför staden.
Vägen ut till ön går över en 60 meter hög bro.
Taxichauffören anar snart att den tyste mannen är deprimerad där han sitter bak i bilen. Dessutom märker han att kunden är klädd i pyjamas under rocken. Chauffören känner också igen honom som en av stadens läkare som arbetar på sjukhuset.
När de kommer ut på bron och är vid den högsta punkten ber den pyjamasklädde att taxin ska stanna. Han vill gå ur bilen.
Chauffören anar, ja nästan förstår, att mannen vill hoppa från bron för att ta sitt liv så han låser dörrarna och säger:
– Först ska du betala!
Eftersom läkaren inte har några pengar med sig slutar det med att chauffören vänder bilen och kör hem honom hem igen. Väl hemma går läkaren in och hämtar pengar. Han betalar och säger:
– Tack du har just räddat mitt liv.
Den där typen av händelser har många erfarna taxichaufförer varit med om. Liksom dramatiska förlossningskörningar, tröstearbete till och från sjukhus och kyrkogårdar. Och mycket mer.
Att arbeta med taxi är inte bara att transportera en människa från punkt A till punkt B.
