I går träffade jag ett 50-tal chefer i Stockholms stad för att tala om Storytelling. Då fick jag anledning att upprepa att Storytelling och Jante inte går så bra ihop. Jantelagen, som inte tillåter att man säger att man är bra och att man gjort något värdefullt, kan kollidera med starka stolta storyvittnen. Flera chefer berättade att…
de vid sina vecko- och månadsmöten brukar be medarbetarna berätta om den viktigaste eller starkaste händelsen de varit med om sen sist.
I början ville folk inte ”skryta” men efter en tid blev det ok att stolt berätta om något bra de gjort. Detta kan till och med leda till inställningen att nu gör jag detta så får jag möjlighet att berätta sen att jag gjort denna goda proaktiva insats.
Detta brukar jag kalla att man regisserar verkligheten och att man på så sätt får något bra att berätta.
Man behöver alltså inte bara reaktivt och tillbakablickande leta efter något bra man ”råkade” göra. Man kan agera på ett medvetet sätt så att man förutom nytta för kunden också får något viktigt att berätta.
Detta betonade också Lisa Ekström från Kamoja som var en annan förläsare på seminariet. När hon arbetade som ansvarig för Sas Customer Relations agerade hon och hennes medarbetare hela tiden proaktivt för att överträffa kundens förväntningar.
På så vis blev avdelningen hela tiden bättre och framgångsrikare med nöjdare kunder. Dessutom fick de en hel rad bra stories av bara farten som de skördade varje vecka och använde för att stärka självkänsla och marknadsföra sig mot övriga organisationen.
Det kallar jag en proaktiv storytellingstrategi.
