Jag hörde på radion i morse att man någonstans i Sverige hade hittat en stenåldersyxa som var mycket elegant men som knappast någonsin hade varit användbar. Det var, enligt arkeologerna, om jag uppfattade det rätt, förmodligen en gåva för att en stenåldersmänniska ville bygga och underhålla relationen med någon annan. Det kan säkert vara så. Det är för mig hur som helst självklart att…
stenåldersmänniskorna, precis som vi, var måna om relationer för att kunna hålla ekonomi och handel i gång. Det är det det är att vara människa och det ligger nedlagt både i vår egen dna och i våra ekonomiska systems dna. Och för att märkas måste man tala och ropa, föra sig mot marknaden.
Köpa byta sälja finns i människans nödvändiga biologiska konstruktion för överlevnad.
När man är socialantropolog eller etnolog så studerar man ofta hur dessa system är organiserade och uppbyggda men det är inte så ofta som man orkar ta sig ända fram i dagens ekonomiska organisation i form av företag och organisationer.
Kan man se det ena så är det bara att ställa in sinnena så kan man snart också se det andra. Det vill säga se dagens företags dna lika tydligt som förfädernas organisations-dna.
En del företag som arbetar globalt har förstås sett det här, särskilt när de lämnar den rent nationella identiteten, även om de kanske inte talar om det så som jag gör här.
Men ta t ex Ikea:
När Ikea rullar ut sina varuhus över världen så är det med visserligen med ett starkt svenskt ackord men framförallt med ett starkt Ikea-dna uttryckt bland annat med hjälp av alla de tusentals berättelser som Ikea samlar, kategoriserar och använder.
För mig är detta ett kommersiellt uttryck för grundläggande mänsklig kommunikation och mänskliga kulturbeteenden som funnits i årtusenden. Det är bara det att det moderna industri- och handelssamhället har organiserat det hela på ett annat sätt och Ikea är förstås extraordinärt men i grunden är vi alla involverade i sådant här på ett eller annat sätt i vårt arbete.
Precis som stenåldersmänniskan hade sina sätt att markera makt och position med föremål så har vi det. Kanske var det en mäktig ledare som gav stenyxan till någon som han/hon behövde hålla sig väl med.
I dag får de flesta av oss vanliga människor nöja oss med reglerad representation och julgåvor inom vissa fastslagna belopp. Men funktionen är den samma.
Så mitt intresse är förstås vad det innebär att vara människa i dag? Hur är vi nu ekonomiskt organiserade och på vilket sätt uttrycker vi detta i ord och handling? Hur kan berättelserna om oss själva och vår nytta användas i marknadsföring, rekrytering och kulturbygge?
Det är ett antropologiskt perspektiv på dagens byar och grupper (dvs företag och organisationer). Samma människa då som nu men i ny organisation och en ny historisk kulturell situation.
Det blir därför naturligt för mig att både tala om organisationens dna och om företagets folklore som ett uttryck för organisationskultur och som viktig för verksamhetens framgång.
Företagsfolklore är med detta synsätt det muntliga sättet att synliggöra gruppens kompetens, värderingar och behov. Dessutom visar det en riktning mot framtiden.
Kanske stenåldersmänniskan dansade och förde fram sin folkore kring elden medan vi kanske gör det runt vår tids organisationstotempåle, varumärket.
All kultur uttrycks för oss levande i berättelserna om oss själva, våra varor och tjänster. Vår bild av var vi kommer ifrån och var vi befinner oss i dag och vart vi är på väg.
Samma kulturbehov då som nu.
När man arbetar med storytelling i och om organisationer och om varor och tjänster så ligger denna insikt i botten och vi som gör detta strategiskt och medvetet söker och skördar och sätter dessa berättelser i arbete för att nå framgång.
För att organisationen ska bli stark och vacker.
Kanske behöver vi också ibland ge en rätt oanvändbar ”stenyxa” till någon för att smörja relationerna och leva vidare i mesta möjliga fred med varandra.
