I dag går nyhetsbrev nummer 39 ut till prenumeranterna. Vill du ocksa vara med på listan så kan du skriva in dig en bit ned till höger på den här sidan eller helt enkelt skicka din mailadress till nyhetsbrev@storytellers.se
Det aktuella brevet finns på länken här under:
Nyhetsbrev 39
Hej Storytellervän,
Det är dags för det trettionionde nyhetsbrevet från storytellers.se. Storytellers vill vara den självklara svenskspråkiga webbplatsen för den som intresserar sig för storytelling i och om organisationer och för hur man kan rekrytera eller ladda produkter och tjänster med levande berättelser.
Det mesta av det jag skriver här i nyhetsbrevet, ungefär en gång i månaden, finns också i fördjupad form på http://storytellers.se
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det börjar kanske bli lite tjatigt med Barack Obama. Men för en retorikintresserad storyteller är han ett makalöst exempel och ett spännande generationsprång med en talskrivarpartner som inte ens fyllt 30.
I stället för att abstrahera och teoretisera väljarna talade han om verkliga människor. Retorikerna i Sverige stod förundrade. På den här punkten är vi rätt outvecklade i Sverige i det tidiga 2000-talet. Men jag vet och förstår att det nu granskas och benchmarkas friskt när partierna ska försöka lyfta sig ur trötthet och stelhet och in i en befolkad retorisk teknik inför nästa svenska val.
Kanske kan vi lära lite av Obama och hans stories. Framförallt genom den retoriska passionen och genom att använda den sociala webben.
Jag har en del kommentarer och länkar om detta på storytellers.se
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag hörde en berättelse om Fjällrävens klassiska Kånkenryggsäck:
När Fjällräven för många år sedan skulle öppna en butik i Stockholm så hade man Kånkenryggsäcken som lockvara. Den som hade en gammal Kånken kunde komma in och lämna den samtidigt som han/hon köpte en ny. Då erbjöd Fjällräven 50 kronors rabatt på den nya.
Det lockade många kunder och det köptes en hel del nya Kånken under denna kampanj.
När sen den nöjda Kånkenkunden kom hem med den nya Kånken så sa familjen:
– Men vad har du gjort? Har du skänkt bort vår gamla Kånken?
– Ja men jag fick ju 50 kronors rabatt på en ny.
– Man dumpar väl inte bort en fullt fungerande Kånken för 50 kronor? Tänk förresten så mycket kul vi har haft med den genom åren. Utflykter, skridskoturer och med barnen?
Denna scen upprepades i många hem. Det ledde till att flera som hade nappat på erbjudandet kom tillbaks till butiken någon dag senare och undrade om de kunde få köpa tillbaks sin gamla Kånken för de där 50 kronorna.
Det fick de och därmed hade de två Kånken.
Jag förmodar att de letade i högen av gamla Kånken i affären och hittade just sin ryggsäck med rätt kaffefläck eller rätt reva i någon kant. Med rätt slitage. Med rätt minnen och avtryck av ett liv tillsammans. Nöjd kund, nöjd handlare.
Detta är en utmärkt historia om ett hur ett passionerat förhållande till en produkt kan se ut. Lojala varumärkesevangelister sviker inte sitt varumärke.
Dessa passionerade användare är förstås ett viktigt kapital för Fjällräven.
PS: I Danmark lär man för övrigt vara övertygad om att Kånken är en dansk produkt. Svensk? Otänkbart, menar visst danskarna! DS
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Utan stories dör företagen. Eftersom kultur uttrycks i berättelser så är en berättarfattig verksamhet inte i god form. Det är lika självklart i en familj som i ett företag eller en myndighet. I berättelserna speglas värderingar och överförs kunskap. Förr kanske vid lägerelden. Nu kanske mer i fikarummet eller via digitala media.
Genom att som ledare lyssna av och involvera gruppen med hjälp av väl valda sanna berättelser visar man sammanhang och kan presentera en riktning och tänkbar framtid. Den som ger berättelser får dessutom berättelser tillbaks. Normal mänsklig interaktion, helt enkelt.
När jag medverkade på Landsbygdskonferensen 2008 i Emmaboda nyligen så fick jag många spännande intryck. Men när byar, bygder och föreningar ska göra sig synliga så tror jag att de ofta gör misstaget att de fastnar i det förflutna. Det som var. De blir lätt för museala utan att riktigt vara medvetna om det. Det talas ofta om att de unga inte är intresserade av det som varit.
Jag tror att det är lika viktigt, om man vill göra en bygd synlig, att lyssna på de unga och berätta om vad som händer i dag och vad man hoppas om morgondagen. Då kan man placebranda och väcka ett intresse över gränserna.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag själv har ännu inte märkt av konjunkturavmattningen i någon större utsträckning i mitt arbete. Jag tror att det kan bero på att storytelling är ett verktyg som är intressant också i motvind. Dels för att man behöver komma ihåg vad man kan, vad man vill och varför man håller på med det man gör. Men också för att berättelserna går att skicka in i existerande kanaler som webb, intranät, kundtidningar, personaltidningar, nyhetsbrev, anslagstavlor. Och förstås i situationsanpassat muntligt ledarskap. Även smärta och sorg kan behöva uttryckas.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Den senaste månaden har jag storytellat eller skördat hos bland andra Folksam, Sandvik Coromant, Xdin, Moderna Filmer, Jusek, Svenska Mässan och Kollektivtrafikbranschen som brett börjat ett samarbete för att radikalt öka kollektivåkandet. Alla har förstås stories som kan användas för att nå framgång och hantera motgång.
Händelsebaserat berättande gör verkligheten synlig och begriplig.
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Du har fått det här nyhetsbrevet för att du har varit på mina seminarier och skrivit upp dig, för att vi haft möte tillsammans eller för att du skrivit in dig på storytellers.se
Om du inte vill ha det mer så vänd det med ett nej tack så tar jag bort dig.
Jag som skriver och ansvarar för innehållet heter Matts Heijbel. Citera gärna med källa angiven.
Tack för den här gången hälsar
Matts Heijbel Grödinge / Stockholm
19 november 2008
