De flesta företag och organisationer som vill arbeta med värderingar och strategiska målformuleringar använder abstrakta ord för att fånga in bilden av sig själva och framtiden. Vi är transparenta, vi är långsiktiga och vi är professionella. Vi överträffar kundens förväntningar, kanske man säger. Jaha, säger jag då. Och hur går det…
…till då?
En sak är vad vi säger om hur vi är och vill vara. En annan är hur vi lever våra påståenden och vår mission.
När man, som jag, på uppdrag kommer in i olika organisationskulturer så märker man att de som befolkar varumärkena har olika framtoning, olika kroppsspråk, ja till och med olika läten om man jämför de olika företagen.
Det där med läten stämmer faktiskt. De har olika läten. Jag brukar lyssna på lätena och överraska dem med en enkel analys.
Sen har de olika företagen och organisationerna förstås olika folklore. Olika företagsberättelser. De mest intressanta berättelserna, när man studerar organisationskulturerna, är de olika organisationernas olika bilder av sina framtider. Synnerligt intressant blir detta om man besöker två olika spelare med likvärdiga produkter eller tjänster. Där kan berättarkapitalet vara skillnaden mellan motgång och framgång.
Lyssna vid kaffeautomaten eller i lunchrummet så får du se och höra just er folklore. Lite sport och aktuella nyheter, javisst. Men sen då. Bilden av den egna organisationen och ens egen framtid i förhållande till den. Den kommande lågkonjunkturen eller ryktena om uppköp.
Lyssna!
Som storyteller och antropolog vet jag att de finns där, de verkliga kulturspeglande berättelserna. Jag vet också att de går att skörda och att använda och jag vet till och med att de går att påverka och att berättelserna i sin tur kan påverka framtiden, inte minst i tider av förändring. De kan göra något nytt synligt och gripbart.
Auktoritära organisationer har slagord, kommandon och påbud. Nästan företagsreligiösa påbud om transparensen och långsiktigheten. Då behöver vi så väl också emotionella bildtäta muntliga berättelser som visar att budorden är sanna och att det finns exempel bland oss och en väg dit. Då talar vi om Storytelling i och om organisationer.
Visionsförklaringar och värderingsdokument har ofta drag som påminner om Gamla Testamentet med regler, lagar och stränga påbud. Då kan man behöva storytelling som exempelmetod, ungefär som berättelserna om Jesus hade och har sin funktion för att visa en världsbild och viktiga värderingar.
Men det behöver förstås inte vara chefen eller ledaren, typ Kamprad, som ju på sätt och vis är en sektledare. Det kan vara berättelser om vem som helst som visar att vi här i företaget faktiskt är transparenta, långsiktiga och professionella.
Verkliga berättelser alltså, inga sagor. Då blir man snart medveten om kraften i Corporate Storytelling. Det är sånt jag jobbar med.
Det finns metoder för det här. Att skörda kulturkapitalet blir ett sätt att använda en resurs som har möjlighet att beröra människor och stärka lojalitet och samhörighet.
Hur kan egentligen någon ledare avstå från denna kraft? Från den emotionella kraften i ett gemensamt kulturkapital?
Att använda Corporate Stories och Business Narratives är ett sätt att skörda kulturuttryck för att hålla företagets själ levande och synlig och för att att använda denna skörd för att nå framgång. Inte gå under, som det kan kännas för en del i denna speciella missväxt som vi upplever nu oktober/november 2008.
