Jag kommer ibland i kontakt med platsers berättelser. Det kan vara en kommun, en by, en fabrik eller vilken plats som helst där människor utför något. Det kan till och med vara Sveriges berättelse som jag arbetat en del med. Då är det ett speciellt perspektiv som alltid kommer upp. Det är frågan:
Talar vi vi historia eller historier? Det svenska ordet historia med sina olika betydelser ställer till det.
Ska vi berätta om det som var eller det som är – eller till och med det som blir? Om visionen om framtiden?
Som Corporate Storyteller är jag rätt långt från bygdehistoria och industriminnen. Inte så att det inte intresserar mig utan problemet är att det är musealt och att det fryser en berättelse från det förflutna. Det riskerar ibland att motverka utveckling. Man bör därför reflektera över tidsaxeln Då, Nu och Sen. Den axeln kan storytellingteknik ladda och fylla med innehåll.
Man säger ofta att vi måste berätta för våra barn och unga så att de förstår hur det var. Visst ligger det något i det. Men vi måste också lyssna på våra barn och unga så vi förstår hur det är. De är dagens traditionsbärare och ett exempel på att livet går vidare.
Barnens berättelser i dag är det förflutnas berättelser i morgon.
Ta till exempel ett industriminne, eller en traditionell by. Man kan där mycket väl varva de gamla berättelserna om hur det var med berättelser om hur vi gör i dag och vad som hände här i förra veckan. Då finns tidsaxeln kvar och även barn och unga vill lyssna och förstå.
När jag arbetar med kommuner försöker jag hela tiden lägga betoningen mer på nu och sen än på hur det var förr. Jag tycker förstås att man kan hämta – och ska hämta – berättelser från det förflutna. Men de man väljer tycker jag också kan bedömas efter vilket värde de har nu och i framtiden. Hur det stämmer med våra strategier och visioner i dag.
För en kommun med blicken framåt blir det rätt uppenbart. För delar av landsbygdsrörelsen tror jag det skulle ge extra energi och visioner om man också talar om framtiden även om man hämtar kraft i det förflutna.
Till exempel den exempellösa entreprenörsinvandringen från Holland till Värmland och Dalarna som nästan kan parallellberättas med historierna svedjefinnarna på 1600-talet.
100-tals holländska entreprenörsfamiljer vandrar in i skogarna under 2000-talets första årtionde.
När man arbetar med platsrelaterad storytelling så är därför första reflektionen: Vad ska vi söka för berättelser och varför? Hur ska vi använda dem? Vad ska vi säga om dem som arbetar med kulturarvet och håller liv i sin bygd.
Till exempel när stormarna drog över Småland. Gudrun och Per alltså. Då uppkom många moderna berättelser som till och med berättas i berättarrörelsen. De är moderna bygdeberättelser med hjältar hämtade från räddningstjänsten, hemtjänsten och kanske SJ.
Skörda dem och sätt dem i arbete för en starkare identitet och framtid.
Storytelling kan förstås användas strategiskt i place branding. Men det finns skäl att reflektera över vad vi vill åstadkomma och hur berättarkapitalet skall användas.
