Några ord om hur man undergräver och infekterar sitt eget varumärke och skaffar 96 procent missnöjda kunder. Häromdagen ringde en ung kvinna och presenterade sig som reporter. Hon sa att Storytellers verkade vara ett så väldigt intressant företag att företagartidningen Respons, där hon arbetar, hade beslutat att de skulle vilja göra ett reportage om Storytellers.se. Jag blev uppmuntrad och…
…sa därför att det gick bra och att jag gärna ställde upp på det. Jag skulle kunna dela med mig av storytellerinsikter till läsarna. Det gör jag regelbundet i olika tidningar och magasin.
Redan där var jag, utan att veta det, förd bakom ljuset.
Jag sa att det gick bra och att hon var välkommen på fredag, i dag alltså. Hon ville gärna komma klockan halv tolv så jag erbjöd mig att bjuda på en sallad i mitt konferensrum.
Jag är själv journalistutbildad och har varit lärare på Journalisthögskolan så vi talade lite bransch och yrkesknep. När jag frågade om hennes utbildning sa hon att hon var reporter och att en sådan inte behöver journalistutbildning utan att det gällde att vara intresserad av människor så ordnade sig resten.
Det kunde jag bitvis hålla med om. Alla journalister är inte journalistutbildade.
Vi hade ett trevligt samtal men hon sköt hela tiden upp starten på intervjun och småpratade mest. Jag tyckte att vi kunde börja direkt eftersom hon ändå skulle använda bandspelare för att få sina repliker.
När jag fick se det stora tjocka tummade magasin som hon drog upp väskan började jag ana oråd. Hon skulle alltså visa sin affärstidning. Den var tjock som en fransk modetidning och späckad med små inrutade texter.
– Jag blir väl inte uppringd av en annonssäljare efter den här intervjun som hävdar att jag ska annonsera i tidningen, frågade jag.
– Nej, det kan vi ta direkt, sa hon.
Hon var alltså en säljare som ville att jag skulle köpa en annons som skulle ligga i anslutning till en låtsasartikel om storytellers.se. Annars ingen publicering. Hon hade i själva verket inte en aning om min verksamhet och jag var inte alls uppringd för att storytellers.se var något intressant.
– Men herregud, sa jag. Varför sa du inte det när du ringde. Att du ville att jag skulle köpa annonsutrymme och i priset få en text som liknade en vanlig artikel i anslutning till min annons?
– Nej då hade jag ju kanske inte fått komma, sa hon.
Stackare, säger jag bara. Jag skulle aldrig vilja vara med i en sådan tidning. Inte ens om jag fick betalt. En köpt text i Respons skulle förstås försvaga just mitt varumärke.
Den så kallade Näringslivstidningen Respons är ett utklätt annonsblad som lurar sig på sina annonsörer under falsk flagg. Jag googlade och läste undersökning som TV4 i Göteborg gjort. Man ringde runt till företag som varit med i tidningen, 48 av 50 svarade att man ansåg sig vara lurade. 96 procent av dem som annonserat kände sig alltså lurade kommenterar, enligt Svensk Handel.
Respons lämnar en rad frustrerade företagare efter sig när de drar fram över landet. Allt detta bidrar förstås till en gigantisk negativ Word of Mouth.
Visst kan Respons ha en sådan här marknadsföring. Problemet är att de inte vågar vara öppna utan att metoden bygger på bluff och finter. Respons seglar helt enkelt under falsk flagg och den unga kvinnan som besökte mig tvingas spela med i detta i tron att det är smart och att det skyddar hennes arbetstillfälle.
Det är precis tvärtom.
Det gäller att betala annars blir det ingen publicering av den intervju och det fotande som man gått genom ovetande om Respons affärsmetoder. Det kan bli något av ett gisslandrama med emotionella bindningar och skuldkänslor inblandade.
Människor hatar förstås att känna sig lurade.
Hon som besökte mig sa att ”affärsmagasinet” finns på flygplatserna. Jag tittade på deras hemsida och det stämmer tydligen att annonsbunten finns på exempelvis Dala Airport, Västerås Airport och Mora Airport. Inte på de stora flygplatserna, förstås. De har ju redan fattat.
Hade Respons kört öppna kort hade de sluppit de negativa rykten och de negativa berättelser som kommer bland annat här. Man lurar förstås inte sina eventuella kunder om man vill bygga varaktiga relationer.
Berätta istället ärligt de berättelser som förstås finns i organisationen och i verksamhetens kölvattnen. Fram med ansiktet och upp med principerna. Ta tag i etik och moral.
Annars skäms och lägg av!
Lurade människor blir helt enkelt ursinniga, det borde också Responsfolket fatta och tala om för de sökande när Respons nu offensivt söker säljare utklädda till reportrar över hela landet.
Deras obehagliga bluffstil infekterar och dödar förmodligen slutligen varumärket och affärsidén. Skäms gör de redan, det märker man när man googlar på det anonyma, ansiktslösa, P H Holding AB.
Tack för er information! De ringde oss precis.
Jag bad dem återkomma imorgon så att man kunde kolla upp dem. Nu vet jag att svaret är nej.
Vad jag kände igen inslag i dit reportage.
Jag blev i dag uppringd av en reporter från respons. En ung osäker tjej frågade efter företagsägaren på min sambos telefon som är nix anmäld men inte min arbetstelefon.
Jag regerade negativt direkt och hon försäkrade mig att hon var reporter och vi bestämde tid på torsdag, nu känner jag mest för att avbeställa besöket efter ha tittat runt på nätet.
Med vänlig hälsning Eva
Dessvärre gick vi på detta skit som nystartat företga. Inte nog med det….inför årsskiftet kommer en ny faktura på flera tusen kronor då de anser att man skrivit under ett webbavtal som fortlöpande gäller tills dess avtalet sägs upp !
Har aldrig i hela livet kännt mig så lurad som av Respons…..kommer aldrig att betala den fakturan.
Läste precis igenom detta. Tur att de finns folk som berättar hur de ligger till. De ringde nyss och erbjöd mig jobb, men nu vet jag iallafall vad svaret blir.
Jag uppskattar ditt inlägg som fortfarande är högst aktuellt.
Jag blev uppringd av en ung kille som ville göra en intervju med mig om centerpartiet med hänvisning till att det är valår. Jag ställde så klart upp!
Vi bestämde en tid för intervju och allt verkade OK, tills den unge mannen började stamma ur sig att de var ett reklamblad och att det viktiga var att inga tfn.nr. eller emails etc fanns i det ’redaktionella’ materialet, men att vi fick ha en annons vid sidan om…
Jag anade oråd, men mannen poängterade att de faktiskt VAR en riktig tidning.
Jag fick inte bort den där känslan av något skumt, så jag kollade upp dem och hittade ditt inlägg.
Jag ringde genast upp och frågade rakt på sak: Kommer min intervju publiceras, oavsett om jag köper en annons eller inte?
Svaret: Nja, vär ÄR ju en reklamtidning och det får ju inte finnas reklam i det ’redaktionella’ materialet ..etc”
Jag tackade nej och sa att då ställer jag inte upp.
Vilka bluffmetoder, man blir så arg när man råkar ut för dessa oseriösa tidningar!
Tack för ditt inlägg som besparade mig ett par bortkastade timmar!
//Hans Forsberg
Sundsvall
Han ringde och utgav sig för att
komma från lokaltidningen för en
intervju.
Gällande ett jobbmagasin inom
byggbranchen.’
han kom och gjorde intervjun och
sedan visade sig att det skulle
kosta att få den publicerad.
Helst skulle du köpa en annons
också.Ingen affär här! Var på er vakt!
Blev precis uppringd av en tjej som ville boka intervju. Min vana trogen så går jag alltid ut på det företags hemsida som säljaren representerar. Hittade inget direkt utan fortsatte att parata med henne samtidigt som jag googlade och kunde ganska snabbt konstatera att samtalet inte längre behövde föras vidare.
Ja, precis! Jag var med om samma sak, åt lunch igår med flickan som sa att hon var inte var journalist, utan reporter. (!) Jag hade inte läst detta då men det var på pricken likadant. Efter lunchen och intervjun blev det tydligt att texten i tidningen skulle baseras på storleken på reklamrutan man köpte; ju mindre ruta, desto mindre text. (Fast hon innan sagt tvärtom, att man inte behövde köpa någon reklamplats.) Så det lär det inte bli någon ”artikel”. 🙂
Bra att du skrivit detta och varnar.