Det verkar som om statsminister Reinfeldt tog ett storygrepp vid sitt moderattal igår. Han berättade om:
…Den unga kvinnan som inte fick socialtjänstens stöd trots att hennes pappa blivit mördad.
…Om killen som blev svårt misshandlad men som fick leta rätt på gärningsmännen på egen hand.
…Om två tjejer som hade hamnat i en psykvård som inte ville förstå deras problem.
…Om ett par i ett miljonprogramsområde som berättade hur många där tycker sig leva med tudelade identiteter.
…Om en 14-årig invandrarkille som fick så mycket stryk av väktare i t-banan att han tappade tron på det svenska drömsamhället och började misshandla själv.
Jag var inte på plats när Reinfeldt talade men har läst och hört om talet i media. Jag har på senare år flera gånger fått storytellingfrågor från politiska partier och konstaterar att händelsebaserat berättande letar sig in allt mer i den svenska politiska retoriken.
Man tar verkliga, emotionella, befolkade exempel och låter dem lägga grunden i talet.
