I sin bok What´s your story? skriver Ryan Mathews och Watts Wacker om kravet på sanning i Corporate Storytelling. Det berör mig. Jag har ju envist bitit mig fast vid att det är de sanna berättelserna som gäller, att det är det som är själva poängen. Men det finns faktiskt en nyans som är intressant i de båda amerikanernas bok…
Generellt anser de att ärlighet, autenticitet och trovärdighet är grundläggande element i organisationsberättande. Men när det kommer till SANNING och SANNINGEN (the true and the truth) är de böjda att hålla med Platon.
Platon talar om myter som sanningsberättelser snarare än sanna berättelser. Att bara rapportera fakta kan möjligen visa vad som faktiskt hände men om dessa fakta sätts in i ett större sammanhang – till exempel i en storydramaturgi – kan man mycket lättare få fram själva poängen.
Det tål att reflektera över eftersom storytelling i organisationer har ett syfte. Berättelserna förväntas nämligen göra ett jobb. Det finns ju hela tiden en underliggande kommunikationsstrategi i storytellandet.
Så skillnaden mellan sanning och sanningen kan man definitivt reflektera över när man förpackar berättelsen dramaturgiskt i sitt organisationsberättande.
Fortfarande gäller förstås att Corporate Storytelling inte är ett sagoberättande utan ett berättande som skördar sina poänger från verkligheten. Det är inte sagoberättande a la Ica-Stig de syftar på.
