När jag nyligen samlade förlossningsberättelser i Västra Götaland så handlade det inte om det vardagliga. Om det nu finns. Snarare om sanna speciella händelser som sätter sig i medarbetarna och visar hur flexibel man måste vara på en förlossningsavdelning. Som t ex den här om Mannen som ville bada:
Mannen som ville bada
Paret hade väntat många år på att få barn. Det de inte hade läst i böcker och på nätet var inte värt att veta. De hade allt helt klart för sig. Musik hade de med sig och bada ville de göra. I ett eget badkar.
Personalen vet att varje par är unikt så de tappar upp ett bad och gör vad de kan för att kvinnan ska få bada fram till dess att det var dags.
Då ser de mannen klä av sig. Spritt språngande naken kliver han ned i badkaret till sin nästan-födande hustru. Han vill också bada. Med båda i badkaret svämmar vattnet över och rinner ut i korridoren.
Paret märker ingenting. De är helt upptagna av varandra medan personalen gör vad de kan för att torka upp och förhindra vattenskada.
Musikspelaren dånar med parets medhavda musik. De har på något märkligt sätt fullständigt tagit över avdelningen. De befinner sig i universums medelpunkt.
Då känner kvinnan att nu är det verkligen dags.
Hon får hjälp att komma in till förlossningsrummet och den nakne mannen springer förvirrad och ropande runt förlossningssängen.
Personalen tycker att han kanske skulle ta på sig någonting men var är hans kläder? Blev de våta? En sköterska ger honom att par stora nättrosor som egentligen är till för de födande mammorna. Någonting ska han ju ha på sig.
Han tar frånvarande på sig dem och stöttar, halvnaken, med de grovmaskiga nättrosorna som enda plagg, sin hustru i förlossningsarbetet medan någon torkar upp badvattnet i korridoren.
