Nu när Burma är så på tapeten vill jag gärna bjuda på denna Burmastory som handlar om relationerna mellan Sverige och Burma. Jag har fått den från biståndsorganisationen Diakonia som är en av mina uppdragsgivare.
Hon tvingades bära svenska granater
Burma är en av de värsta gangsterregimer som finns i vår tid. Det står helt klart för Diakonia som samarbetar med grupper som stödjer de burmesiska flyktingar som fyller upp lägren på den Thailändska sidan av gränsen.
När en grupp Diakoniamänniskor, med tolk, besökte ett av lägren fick de bland annat träffa och intervjua en ung men sliten kvinna. En trebarnsmor, som hade varit tillfångatagen av militären men som hade lyckats fly över gränsen.
Nu satt de där på några stolar mitt emot varandra i lägret.
Hon berättade att hon hade fångats för att militärregimen behövde henne som bärare av militärutrustning mellan militärjuntans olika baser i djungeln. Där i djungeln pågår hela tiden jakten på gerillan och bärare är unga tillfångatagna kvinnor. Diakoniamänniskorna lyssnade gripna till hennes berättelse.
Bärarkvinnorna bär packningen på ryggen. Högst upp ovanpå allt det andra surras oftast ett granatgevär. Åh, vad hon hatade denna packning. Och dessa fruktansvärda granater som sköt på frihetskämparna och som hon hade tvingats bära på trötta ben innan hon slutligen, en morgon, lyckades fly in i djungeln och så småningom över till den Thailändska sidan.
Hon berättade om arbetsdagar från gryning till skymning då bärarkvinnorna gick fastsurrade i varandra med långa rep. Hon berättade om minimala risransoner. Hon berättade om alla sexuella övergrepp som pågick nätterna igenom.
Diakoniamänniskorna blev svårt tagna av berättelsen. När de hört kvinnans historia stannade hon upp och frågade var de själva kom ifrån. Hon såg ju att de var från väst.
– Från Sweden, svarade de.
– Sweden? Vad är det, frågade hon. Sen hejdade hon sig och upprepade sakta S W E D E N? Det är ju därifrån granaterna kommer. Vapnen som jag burit alla dessa dagar. Carl Gustaf-granater from Sweden.
Det blev tyst i lägret. Några fåglar tjattrade i träden.
Diakoniamänniskorna skämdes över granaten med den svenske kungens namn. Granaten som används mot folket.
Det svenska granatgeväret tillverkas på licens i Singapore och letar sig på olika vägar fram till militärjuntan i Burma.
Nu är kvinnan hemma i Burma igen hos sina barn och arbetar trots allt hon gått igenom för demokrati, fred och försoning.
