Jag läste någonstans en berättelse som jag tycker visar något som alla egentligen innerst inne förstår. Nämligen att vi väljer vår historia, våra perspektiv och vad vi ser och berättar vidare. Läs historien om mannen som kom till den lilla byn:
Det bodde en gång en gammal man i utkanten av en liten by. En dag kom en främling gående utmed vägen på väg in mot byn. Främlingen gick fram till den gamle och frågade:
– Hur är folk i den här byn?
Den gamle mannen tittade upp på främlingen och frågade:
– Hur tycker du att de är i hemma i den byn där du kommer ifrån?
Den resande såg lite störd ut men svarade att hans by var så full av kriminalitet och våld att man inte kunde lita på folk överhuvudtaget.
Den gamle mannen nickade sorgset på huvudet och svarade:
– Jag tror du kommer att tycka att det är ungefär samma sak här.
En tid senare kom en annan främling till byn. Han gick också fram till den gamle och frågade precis som den förre besökaren:
– Hur är folk i den här byn?
Den gamle mannen tittade upp på främlingen och frågade:
– Hur tycker du att de är hemma i den byn där du kommer ifrån?
Främlingen berättade då om alla vänliga och empatiska människor som fanns hemma i hans by.
Den gamle mannen tittade upp på främlingen och log. Sen sa han:
– Jaha, jag tror du kommer att tycka det samma om människorna här i byn.
+++++++++++++++++++
Den här sagan berättar jag för att visa att det förstås finns olika perspektiv och tolkningar när vi talar om en miljö eller en organisation. Den är rätt bra som metafor. När man närmar sig ett värld som, liksom alla mänskliga världar, hålls samman av tusentals berättelser av vilka vi strategiskt kanske är intresserade i första hand av några dussin när vi arbetar med Corporate Storytelling.
Vilka ingångsvärden har vi och vad väljer vi att se? Vilka är våra ögon?
