Jag har i dag levererat en skörd av Corporate Stories åt Vägtrafikinspektionen. Det är en rätt anonym oberoende specialistmyndighet som arbetar för nollvision och ett säkrare trafiksystem.
När man arbetar med specialistmyndigheter handlar det ofta om att de vill berätta om hur de efter långa processer påverkat beslut och skeenden i samhället. Då är det viktigt att leta upp enskilda möten eller repliker för att kunna hänga upp det stora kompetenssjoket och göra det synligt.
Ett annat sätt är att, i trafiksäkerhetssammanhang, utgå från hur en dödsolycka verkligen inträffade. Hunden kräktes, han tappade mobilen, hon fick reva i strumpan, det kom en geting innanför skjortan etc. Sen kan man ta dessa starka och emotionellt laddade, förstås verkliga, berättelser som ingångar till mer teoretiska systemteorier och forskningsrapporter.
Vägtrafikinspektionen har ju koll på varenda dödsolycka och försöker använda den erfarenheten och kunskapen till att sträva vidare mot nollvisionen.
