Fråga:
Är Klintbergare och andra vandringssägner något som du tycker tillhör storytellingen?
Svar:
Egentligen är det inte så lätt att svara på det. Det enklaste svaret är…
…nej. Inte så som storytelling behandlas på den här sidan i alla fall.
Storytelling betyder ju, i och för sig, helt enkelt sagoberättande. Eller om man så vill, på svenska, framförandet av berättelser.
Men på den här webbplatsen handlar texterna om sanna företags- och organisationsberättelser. Detta heter, som disciplin, Corporate Storytelling och det finns litteratur och utbildningar i hur man samlar och använder organisationens sanna berättelser om sig själv för att bygga företagskultur och ladda varumärken och produkter.
En Klintbergare, eller som det kallas internationellt, en Urban Legend, beskriver sig knappast som sann eller som kopplad till våra dagars arbetsbyar, dvs företagen och organisationerna.
De tillhör snarare underhållningsbranschen och säger att ”…de inte behöver vara sanna, kanske inte ens ska vara sanna,bara trovärdiga, i alla fall ganska trovärdiga…”
Urban Legends handlar alltså om en allmänt ägd lore, utan tydlig avsändare, som är intressant och okej om den sprids helt enkelt, tycker de som är intresserade av Urban Legends. Det finns mängder av olika kategorier för den som vill kategorisera dessa Urban Legends eller Urban Myths.
Men det är klart att om men la in exempelvis några Ikea-stories i en Urban Legends-samling så skulle man kunna säga att CS kommer in som en kategori där i. Trots att Ikeaberättelserna är i huvudsak sanna. Jag är för övrigt övertygad om att det skulle gå att sälja Ikeaberättelser i en pocketshop och ta bra betalt för dem.
Jag fick, hur som helst, i julklapp en svensk bok som hette just Urban legends. Claes Nordenskiöld har översatt och ställt samman ett 75-tal, mest amerikanska, Urban Legends.
Jag satte mig vid elden och tänkte att nu skulle jag undersöka om det märks i Urban-Legend-Världen att det finns också företag och arbete och berättelser om dessa. Men svaret blev i huvudsak nej. I alla fall när det gäller Nordenskiölds urval. Trots att de flesta vuxna i vår del av världen tillbringar större delen av sin vakna tid just där, på jobbet.
Jag tycker faktiskt det var en rad rätt ointressanta berättelser. En del har jag hört förut de virvlar runt som så kallad Netlore ute på Internet och de är ibland rätt dråpliga men inte alls lika spännande, tycker jag, som berättelser som har tydlig förankring i verkligheten.
Den mest skruvade netloren lurar till exempel folk att tro att det finns de som föder upp katter i burkar för att ge dem burkens form, som i varianterna om Bonsaikatten.
Urban Legends spelar i en annan tonart än Corporate Storytelling. Inte bättre inte sämre men väldigt annorlunda.
Men det finns faktiskt också olika typer av virusmarknadsföring och Word Of Mouth som ibland låter de olika världarna närma sig varandra. Enkelt uttryckt kan man säga att om man medvetet och strategiskt lyckas tränga in i den allmänt ägda Urban Legend-repertoaren med några bra Corporate Stories så kan de förstås tas emot och göra nytta för sin avsändare även där.
Jag tycker i så fall fortfarande att man ska försöka hålla sig till verkligheten och bara skicka ut sådana som är så bra att de står sig bra i konkurrensen med Klintbergarna.
Sådana Corporate Stories finns det många och det är dem www.storytellers.se handlar om.
