Jag föreläste idag om storytelling och företagskultur på Stockholms universitet. Det var stockholmsstudenternas personalvetardag i Aula Magna…
…Förutom att tala om det faktum att berättelserna är ett kapital som finns i varje organisation och att människorna är traditionsbärare, ibland utan att själva förstå det, så betonade jag värdet av att skicka berättelser som mervärden med produkter och tjänster.
Vad är det mer än priset som får oss att välja den ena eller andra leverantören av kilowattimmar? Eller det ena eller andra bensinbolaget? Ibland är det faktiskt, sa jag till personalvetarna, säljarens personalpolitik som kan få mig att välja just dem.
Men då måste säljaren berätta.
När jag t ex hörde att Statoil korades till Sveriges bästa arbetsgivare så blev jag mer attraherad av deras bensin. Och det viktigaste argumentet den gången var faktiskt personalpolitiskt. Det fick mig att dras till just Statoilpumpen.
Det där förstod de unga HR-proffsen. Det är ju också de som ska förvalta humankapitalet på morgondagens arbetsmarknad. Då ska de förstås också inse att organisationens egna sanna berättelser om sig själva är guld värda.
