Jag kallar mig Corporate Storyteller och är därmed en person som samlar in och ger tillbaks stories från företag och organisationer. Men jag är inte underhållare och det viktiga är inte upplevelsen när jag återberättar en organisationsberättelse…
…i själva verket är det så att en av de absolut viktigaste egenskaperna för en Corporate Storyteller är att han eller hon är en god lyssnare. Ett proffs som förmår att skilja de viktiga berättelserna i en organisation från berättelserna som inte kan utföra det uppdrag som organisationsberättelserna förväntas göra.
I takes a listener to be a storyteller.
Det finns i alla organisationer berättelser som lever och sprids men som inte är speciellt användbara i varumärkesbyggande och värderingsarbete. Jag har sett hela böcker med såna yrkesberättelser som säkert kan vara roliga på olika sätt men som inte kan utföra det uppdrag som man brukar vilja att Corporate Stories ska utföra.
En Corporate Storytellers vikigaste uppgift är alltså inte att kunna framföra en story som en berättande artist. Det kan till och med hämma målgrupperna. Den viktigaste uppgiften är i stället att veta vad man letar efter och att kunna lyssna in viktiga delar av berättarkapitalet.
Därefter kommer det viktiga steget att kunna förpacka, ofta minimalisera, berättelserna och ge tillbaks dem till organisationen så att de kan användas i interninformation, varumärkesarbete och i sälj- och rekryteringssammanhang.
