I dag har jag tillbringat förmiddagen på den statliga myndigheten Svenska Institutet där jag träffat hela personalen, inklusive Stf Generaldirektören Anki Dahlin och varumärkesansvarige Thomas Carlhed.
Ämnet var förstås Corporate Storytelling och då med fokus på hur man strategiskt skulle kunna använda storytelling i arbetet med Sverigebilden och de värderingar som Nämnden för Sverigefrämjande i utlandet, NSU, vill att Sverige associeras med.
Vi är väldigt skickliga på att beskriva Sverige i siffror, diagram och nyheter om politiska beslut. Men skulle man kunna göra mer för att påverka berättandet om Sverige med hjälp av väl avvägd storytelling? Kan man exempelvis fylla värdeord som öppen och framåtblickande med bra emotionella stories förpackade i en professionell dramaturgisk form?
Stämningen var god och idéerna många. Kanske skulle svenska beskickningar utomlands genom det globala svenska intranätet Sweden Promotion Forum kunna få en repertoar med lämpliga Sverige-stories som kan användas i det internationella arbetet. Och då menar vi inte bara stories om det politiska landskapet, design och Pippi.
Vilka berättelser skulle det i så fall vara och hur skulle de väljas och framförallt formuleras så de inte ramlar in i journalistik-, rapport- eller slogangenren?
Det är min övertygelse att man utan alltför stora kostnader skulle kunna ladda och löpande uppdatera Sverigebilden med korta, väl avstämda och inte alltför faktanedtyngda berättelser som befolkar det svenska varumärket med verkligheten.
