Nike satsade tidigt på egna storytellers och på en egen storytellerchef. En Nikestoryteller får namnet Ekin, alltså Nike stavat baklänges. Ekin ska alltså känna till Nike bakifrån och fram, inifrån och ut.
Nike startade sitt ”Corporate-storytelling-programme” redan på 70-talet. Laddade och pålästa med berättelser om hur allt började, om den våfflade sulan (från ett våffeljärn) och om hur försäljningen i början av 70-talet skedde från bakluckan av en van, reste Nikes Ekins ut som berättare, tekniska rådgivare och säljare i organisationen.
De blev Nikes öron och ögon där ute. Många av dem var till och med tatuerade med Nikeloggan direkt på sina egna axlar, vader eller anklar. Det hela utvecklades till en kult med Nike (för övrigt namnet på en grekisk gudinna) i centrum. Den tatuerade loggan blev som tribens emblem.
Senare har många Ekins gått vidare i Nikekarriären och blivit chefer efter sin egen pilgrimsresa i organisationen.
Nelson Farris, storytellerchefen hos Nike, har sagt att berättelserna handlar om hur folk fått saker gjorda. Genom att medarbetarna förstår andemeningen i berättelserna underlättas också byggandet av framtiden.
