Man behöver inte ha med allt

När en person som är väl insatt i ett skeende, en affär, en produkt eller en tjänst ska berätta så bygger den ofta upp sin redovisning på siffror tabeller och diagram. I värsta fall högläsning från en power-point.

Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer, varor och tjänster ger en enkel dramaturgisk story om en händelse som i ett enda slag ger en aha-upplevelse som direkt visar vad det handlar om.

IMG_0988.jpg

Man ska då absolut inte bjuda in ”Fullständighetsdjävulen” som kräver ett långt förspel om hur det egentligen var innan det blev som det blev. Och som gärna vill betona hur mycket som måste sägas innan man kan säga det man egentligen vill säga.

Fullständighetsdjävulen garderar sig in i minsta detalj och bygger gärna upp en rad motargument innan ifrågasättandet ens har kommit.

Storytelling i företag och organisationer ska lita på lyssnaren, läsaren och tittaren och använda sig av klassisk enkel dramaturgi som låter andra tycka och känna själva.

Fullständighetsdjävulen har redan arenor i årsberättelser, stelopererade hemsidor och kommunikationsnervösa ledningsgrupper.

Storytelling befolkar och emotionaliserar istället verkligheten men låter inte Fullständighetsdjävulen tynga den sanna berättelsen

Det kan verka svårt men det går!

Ta emot med en bukett berättelser

Hur hittar man de bästa medarbetarna? Vad ska man säga för att bli synlig och inte bara ge torra beskrivningar om organisationens prestanda och villkor. Svaret är: Storytelling!

Att bygga ett attraktivt arbetsgivarvarumärke, så kallad Employer Branding, innefattar ibland berättelsernas stora betydelse. Jag anlitas då för att söka, finna, skörda och sätta organisationsberättelser i arbete. Det behövs en repertoar av stories som kan bäras av organisationen och framförallt av de enskilda medarbetarna.

Det samma gäller den som söker jobb. Hen behöver stories om sig själv och om varför just hen skulle passa in och göra skillnad i den nya organisationen. Många gånger har jag stöttat jobbsökande med ropet: CV, javisst. Men det är storyn du får jobbet på.

IMG_0984.jpg

När en ny medarbetare ska introduceras i en organisation anser jag att personen ska välkomnas bland annat med en bukett berättelser. Kanske 5-6 händelsebaserade stories som visar organisationens självbild.

Jag ger chefen rådet att stämma av i ett möte efter en månad för att höra hur det är och hur det går. Den nya medarbetaren ska då också få tillfälle att själv berätta de 5-6 berättelserna fritt på sitt sätt.

Då kan chefen och organisationen också få höra den nyanländas egna berättelser. Fångade med den nyas egna fräscha ögon.

Se till att det händer och berätta sen

Jag har ända sedan början av 2000-talet ropat: ” Befolka varumärket, verkligheten duger”. Så ropar jag än idag. Det betyder inte att företag och organisationer bara ska vänta på att verkligheten blir redo att låta sig beskrivas.

I Sverige är vi exempelvis bortskämda med Kampradberättelser. Stories om denne märklige man som åstadkommit så mycket med sina hängivna medarbetare. Händelser som han ofta regisserat för att det ska bli berättelser om vad han gjorde och som visar Ikeas kultur och värderingar.

IMG_0978.jpg

Som när han skulle inviga den ombyggda butiken som han stöttar i sin hembygd. Det var förberett med Sverigeband och allt. Ingvar fick saxen som han förväntades klippa bandet med.

Men inte Kamprad. Han rullade omsorgsfullt ihop bandet, la saxen åt sidan och sa att det vore synd att klippa av ett så fint band. Det kunde man ju återanvända någon gång i stället. Kanske om man startar tillverkning av ostkaka i bygden,eller nåt…

Många ledare jag träffar arbetar inte med sin organisationskultur för de vet inte var och hur de ska starta. Att bygga upp en berättarrepertoar kan vara en god start. Och att regissera sig själv och sin organisation kan då vara ett av flera verktyg.

Storytelling kan bygga framtid och visa riktning även om det som skedde var regisserat.

Stories kan korsa gränser

Att människor berättar är en naturlag. Se dialogen mellan individer, samtal i familjen och berättelser på jobbet. För mig som arbetat med hundratals företag och organisationer är detta en klar utgångspunkt. Organisationer utan röst går ju under.

Jag har arbetat både inom privata näringslivet och i offentliga verksamheter med att finna berättelserna som gör att andra delar av organisationen förstår vad de gör där borta i andra huset eller på andra våningen.

En slags intern marknadsföring alltså.

Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer kan användas för att minska dåliga gap och öka medvetenhet och samhörighet för att tillsammans vinna framtid.

IMG_0964.jpg

Ska då internationella företag betona och värdesätta olikheterna eller ska de arbeta för en och samma företagskultur som står över nationella traditioner och attityder?

Det är förstås olika

Det sätts på sin spets när jag arbetar i EU-sammanhang. Jag kallar de nationella representanterna ”cross-border-people”. För att visa EU-projektet behöver de berättelser som visar att de går över nationella gränser.

När Ikeavaruhusen sprids över världen är det inte frågan om hur de gör i Kina, Tyskland, USA eller Sverige? Frågan blir snarare:

Hur gör en ikean?

Den frågan bygger också berättelser.

Sänk garden och tala med din vän

Jag påstår att Business Storytelling är emotionell kommunikation. Du siktar inte på att utmana räknehjärnan och faktakontoret hos den som lyssnar. Snarare vill du dela en känsla och beröra. Vid lägerelden.

Du ska inte att lämna en rapport eller redovisa ett mätresultat. Du skall inte läsa högt ur en upp-punktad powerpoint-presentation som ni ser framför er.

Att bli berörd kan innebära att man blir glad, arg, rörd eller överraskad. Den som tar till sig berättelsen kan förhoppningsvis få en kick eller aha-upplevelse av den verkliga händelse du berättar om från er verksamhet.

Människan är 40 gånger mer mottaglig för en sann emotionell story än av faktaredovisning, påstår Harvardforskare. Stories stannar längre än fakta hos människan – ibland livslångt. Det är så vi är designade.

Berättelsen handlar om människor och människan behöver känna in berättelser för att orientera sig och förstå.

IMG_0935.jpg

För säkerhets skull: Jag vet att siffror, pilar, boxar, diagram och nyckeltal som ryms i faktuell kommunikation också behövs! Lagen kräver till och med årsredovisningar.

Ibland önskar jag att lagen krävde Corporate Storytelling också…

Lyft inte garden och försvara din berättelse. Det behövs inte. Tala bara om en viktig händelse.

Förhåll dig i berättandet som om du talar med en god vän.

Dags att skörda kulturen

När jag började med Business Storytelling för många år sedan saknades det en del ord. Jag fick skapa dem själv. Berättarkapital exempelvis kom jag på för cirka 15 år sedan. Eller Företagsfolklore som passar mig som gammal antropolog och oberoende företagare.

Man kan också kalla det Skördefest när man delar berättelser i den flock som tillsammans vill åstadkomma nyttiga varor och tjänster.

IMG_0932.jpg

I titeln till boken Storytelling befolkar varumärket säger jag: ”Befolka Varumärket” ett uttryck som jag minns föddes i en diskussion på ett café på Kornshamnstorg i Stockholm.

Jag var då så hjärtinnerlig trött på alla varumärkesplattformar med 4-5 ord och något abstrakt som kallades vision och mission hit och dit. Dessa plattformar uttryckte sig ju som om det inte var människor allt handlade om.

Organisation är ju människor….

Kultur handlar om att odla. Man får både plöja och så innan man kan skörda. Organisationskulturen visar vad vi kan, vad vi vill, var vi kommer i från, var vi är i dag, och vart vi är på väg.

Pilar och boxar visar inte detta. Det är människor som ligger bakom och människor uttrycker sig i berättelser. Detta är en naturlag oavsett om berättelserna delas framför elden i en grotta, vid fikabordet eller på Facebook. Dem ska vi skörda och använda.

3M använder Post-it för att påminna sig

Organisationsberättelser är ett kapital. Och kapital ska, som vi lärt oss, arbeta för att utvecklas och förräntas.

Det finns goda klassiker på det här området. 3M vårdar till exempel berättelsen om Post-it-lappen som om det vore en kronjuvel i organisationen. Vilken den också är.

I dag säljer man Post-it-lappen i 150 länder och den finns också i en mängd olika digitala sammanhang i våra datorer, som en symbol för hur vi fångar och leker med våra tankar.

tomorrow-1426606__340.png

Produktutvecklaren hade tänkt göra ett superlim men fick bara ett misslyckat klibb som en kollega senare kom på att använda i kyrkokören för att markera sidor utan att tejpskada koralboken.

Berättelsen om Post-it-lappen upprepar 3M än i dag för att den är just en kronjuvel eller vad man nu ska kalla den.

För 3M är denna story därför inte bara ett DÅ. Att det hände en gång. Den är också ett NU som visar att man har plats för envisa utvecklare som får tid att göra fel och göra om, komma på och tänka om för att nå ett SEN.

Berättelsen är alltså inte bara en historieskrivning om en produkt utan en spegling av en kultur som hanterar sin kunskap för att bygga framtid. Att bygga SEN.

Därför vårdar 3M ömt berättelsen fortfarande efter 35 år.

Träna på barnen

När jag blev helt inriktad på Storytelling i och om organisationer för snart 20 år sedan så slog det mig snart att den absolut närmaste organisationen jag själv tillhör är familjen, flocken. Organisation är ju människor och människor bygger relationer och kultur genom att dela berättelser.

Så, parallellt med att undervisa på universitet och högskolor och ta uppdrag från allt fler företag och arbetsorganisationer, så började jag också berätta om mig själv för mina barn som var i rätt praktiska åldrar då.

IMG_0905.jpg

Jag hade rätt många barn och hade börjat tröttna på att läsa dessa eviga samma sagor ur vårt kulturarv, hur pedagogiska – eller ofta opedagogiska – de än var. Jag somnade ju också ibland mitt i sagan och vaknade till av en besviken barnröst som sa: Men pappa, fortsätt då…

Jag började då istället berätta om när jag, pappa Matts, cyklade omkull, om den gången jag hade snattat, första gången jag blev kär, när Robert puttade omkull skolfröken, hur jag stal en cigarett av mamma, när jag halkade och gled iväg utför en glaciär och så vidare. Sanna berättelser om händelser från mitt liv.

Jag bröt ned det hela till små händelsebaserade berättelser utan för mycket kringsnack, händelser som vi kunde reflektera över. Jag insåg snart att detta byggde relationer och familjekultur. Barnen själva började också berätta allt mer med liknande manér. Det handlade aldrig om långa eleganta ”middagssamtal” utan om små dramatiska händelser som visade något viktigt.

Ibland som småbarnsförälder kan man behöva lite vuxentid och då vill man gärna lägga barnen i rimlig tid. Efter en tid märkte jag att de kunde dra i mig på fredagskvällen och säga ska du inte lägga oss nu och berätta lite – jag vill höra den där om glaciären igen.

Eftersom jag talat sanning så behövde jag inte minnas mina fantasier utan helt enkelt återgå till den verkliga händelse jag berättat om. Visst kunde jag måla med starka färger och bred pensel men det jag sa var hämtat från verkligheten. Alla små stories la ett viktigt pussel.

Jag brukar därför säga att det kan vara bra att träna på barnen och vännerna. Speciellt när jag i mitt arbete möter människor som tror att Corporate Storytelling är nån slags retorisk skådespelarkonst som bara få behärskar. Det är det inte. Vi kan alla berätta eftersom människan är ett berättande djur.

Så här kan man också umgås i privata sociala sammanhang. Men när jag arbetar på uppdrag i arbetslivet så är det nästan högtidligt att känna att jag bidrar till att befolka varumärket och bidrar till organisationsutveckling och effektiv Employer branding.

Det är därför jag berättar mycket av VAD och HUR i min bok Storytelling befolkar varumärket.

Metaforen kan översätta tanke

I svenska språket använder vi många bildliga uttryckssätt, så kallade metaforer. Jag får ofta frågan om metaforer passar i Corporate Storytellingsammanhang. Jag svarar då att om det är uppenbart vart vi tillsammans vill nå så är det bara att köra på. Vill vi snabbt översätta en tanke är det också bra. Jag brukar tala om att verkligheten duger och kan metaforer stödja det vi håller på med – så varför inte?

Så här sitter jag då metaforiskt bak vid motorn och rundar Kungsholmen och Essingeöarna i Stockholm. I en båt som drivs med utombordsmotor. Det är jag som kör och delar av flocken som åker med. Vi väljer dock rutt och mål tillsammans. Och fart. Vi är inte slavar under vinden utan styr även, om nödvändigt, i motvind mot den verklighet vi räknar med att finna och bygga runt udden.

IMG_0837.jpg

Trots min långa erfarenhet så vet jag förstås att det är de unga fram i båten som har framtiden i sina händer. Det är de som tar över. Jag hoppas ändå då att de lyssnar på erfarenheterna från mannen där bak lika mycket som han lyssnar på dem i fram.

Då blev jag frälst

När jag förstod att Corporate Storytelling är en förutsättning för verksamheters överlevnad blev jag nästan som frälst i den nya insikten. Jag har på Linkedin skrivit en text om detta och om människans eviga lägereld som finns både vid fikabordet och i sociala medier. Texten har visats flitigt det senaste dygnet och dragit igång en diskussion som du kan följa och delta i här.

campfire.jpg