Inom vård, skola och omsorg finns berättelser om bemötande. De används sällan strategiskt trots att varje ny elev och gamling genererar pengar till kassan. Att inte använda berättelserna är oklokt.

Det gäller alla som säljer varor och tjänster. En del använder metoden, till exempel sko- och biltillverkare. Och alkoholindustrin. Toyota var tidigt ute att berätta stories som inte handlade om hästkrafter och hur många sekunder det tar att accelerera från 0 till 100 km/tim. Toyota blev världens största biltillverkare bl a genom att berätta om värderingar och utvecklingsidéer.

Berättelserna höjer värdet. En bra story kan involvera kunden emotionellt som ambassadör. Men då får förstås tillverkaren / leverantören lyssna in och leverera sanna berättelser.

Ta glasen på bilden. Varför ser de ut som de gör? Varför har de den där formen?

Jag har förstått att det är en smart lösning i compact-living-anda. Det får helt enkelt plats fler glas i skåpet. Berätta det då! Kanske finns berättelsen om designern som fick idén att ge dem formen som gör det möjligt att få in fler glas på liten yta.

Det kanske finns en händelse då designern fick tanken. Berätta det då. Så kan jag som kund bli en återberättare och ambassadör. Skriv alltså på förpackningen om ögonblicket när designern fick sin idé.

Vilken släkt talar du om? Mamma, mormor? Farfar? Dina fantastiska barn? Pappa? Det valonska eller finska ursprunget? Balkan? Iran? Berättelser visar värderingar vi behöver för att orientera oss.

Vi väljer alla våra stories. Rensar gammalt skit, betonar det som växer gott, blickar framåt. Det gäller även när vi odlar organisationskultur.

Berättelsernas uppdrag är att visa och att bygga kultur. Och att lämna en del bakom oss. Det vet varenda folklorist. Det vet också var och en av oss.

Tar man tanken in i företag och organisationer (dagens tribes) så är det på sätt och vis samma sak. Vissa händelser ur vårt förflutna vill vi (precis som tribes) glömma och lägga i påsen andra behöver vi. Vi behöver också betona nytt och annat.

Berättelser visar vägen till en framtid vi vill se och dela.

Som rådgivare och inspiratör, t o m som pastor i Corporate Storytelling-kyrkan, som jag brukar skämta om, talar jag om dessa tankar. Vi väljer alltså berättelser för att vi vill leva vidare. Vi vill utvecklas och nå framgång.

Man kan gärna kalla det organisationsevolution eller kanske företagsevolution om man vill. (hoppsan nya ord som kom just nu)

Organisationsutvecklarna kan använda Storytellingen, skördad och hanterad, till att stötta de önskade värderingar som ger utveckling

Vad kul att du ska komma till oss och köra Storytelling. Då måste du träffa Eva som jobbat här i 38 år. Javisst, svarar jag, men gärna också den senast anställda.

Det är vanligt att de som kontaktar mig är ute efter att ta tag i sin historia. Det är till och med så att organisationer, på sina mallade hemsidor, har rubriken: Vår historia och i och med det tycker att de håller på med Storytelling.

Det är inget fel med det, men Corporate Storytelling och Storytelling in and about Organizations är mycket mer spännande än så.

Jag brukar försöka undvika att använda ordet organisationshistorier eftersom det rent språkligt lätt för tanken till det förflutna eller till roliga historier typ: Tysken, Fransken och Bellman. Jag föredrar därför i mitt arbete att använda orden berättelser eller stories.

Det finns ändå en spännande tanke kring allt detta. Vi behöver förstås kontakt med det förflutna och hur allt blev som det blev liksom vi behöver berätta vad vi vill ska ske.

Vi kan därför välja ut berättelser från det förflutna som bär värderingar som fungerar också i dagens analys och som hjälper företaget vidare in i en framtid.

Genom att söka berättelser från vår samtid kan vi samtidigt fånga händelser, skördade nu, som då direkt i realtid dagligen bygger upp vår gemensamma historia.

När en person som är väl insatt i ett skeende, en affär, en produkt eller en tjänst ska berätta så bygger den ofta upp sin redovisning på siffror tabeller och diagram. I värsta fall högläsning från en power-point.

Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer, varor och tjänster ger en enkel dramaturgisk story om en händelse som i ett enda slag ger en aha-upplevelse som direkt visar vad det handlar om.

Man ska då absolut inte bjuda in ”Fullständighetsdjävulen” som kräver ett långt förspel om hur det egentligen var innan det blev som det blev. Och som gärna vill betona hur mycket som måste sägas innan man kan säga det man egentligen vill säga.

Fullständighetsdjävulen garderar sig in i minsta detalj och bygger gärna upp en rad motargument innan ifrågasättandet ens har kommit.

Storytelling i företag och organisationer ska lita på lyssnaren, läsaren och tittaren och använda sig av klassisk enkel dramaturgi som låter andra tycka och känna själva.

Fullständighetsdjävulen har redan arenor i årsberättelser, stelopererade hemsidor och kommunikationsnervösa ledningsgrupper.

Storytelling befolkar och emotionaliserar istället verkligheten men låter inte Fullständighetsdjävulen tynga den sanna berättelsen

Det kan verka svårt men det går!

Hur hittar man de bästa medarbetarna? Vad ska man säga för att bli synlig och inte bara ge torra beskrivningar om organisationens prestanda och villkor. Svaret är: Storytelling!

Att bygga ett attraktivt arbetsgivarvarumärke, så kallad Employer Branding, innefattar ibland berättelsernas stora betydelse. Jag anlitas då för att söka, finna, skörda och sätta organisationsberättelser i arbete. Det behövs en repertoar av stories som kan bäras av organisationen och framförallt av de enskilda medarbetarna.

Det samma gäller den som söker jobb. Hen behöver stories om sig själv och om varför just hen skulle passa in och göra skillnad i den nya organisationen. Många gånger har jag stöttat jobbsökande med ropet: CV, javisst. Men det är storyn du får jobbet på.

När en ny medarbetare ska introduceras i en organisation anser jag att personen ska välkomnas bland annat med en bukett berättelser. Kanske 5-6 händelsebaserade stories som visar organisationens självbild.

Jag ger chefen rådet att stämma av i ett möte efter en månad för att höra hur det är och hur det går. Den nya medarbetaren ska då också få tillfälle att själv berätta de 5-6 berättelserna fritt på sitt sätt.

Då kan chefen och organisationen också få höra den nyanländas egna berättelser. Fångade med den nyas egna fräscha ögon.

Jag har ända sedan början av 2000-talet ropat: ” Befolka varumärket, verkligheten duger”. Så ropar jag än idag. Det betyder inte att företag och organisationer bara ska vänta på att verkligheten blir redo att låta sig beskrivas.

I Sverige är vi exempelvis bortskämda med Kampradberättelser. Stories om denne märklige man som åstadkommit så mycket med sina hängivna medarbetare. Händelser som han ofta regisserat för att det ska bli berättelser om vad han gjorde och som visar Ikeas kultur och värderingar.

Som när han skulle inviga den ombyggda butiken som han stöttar i sin hembygd. Det var förberett med Sverigeband och allt. Ingvar fick saxen som han förväntades klippa bandet med.

Men inte Kamprad. Han rullade omsorgsfullt ihop bandet, la saxen åt sidan och sa att det vore synd att klippa av ett så fint band. Det kunde man ju återanvända någon gång i stället. Kanske om man startar tillverkning av ostkaka i bygden,eller nåt…

Många ledare jag träffar arbetar inte med sin organisationskultur för de vet inte var och hur de ska starta. Att bygga upp en berättarrepertoar kan vara en god start. Och att regissera sig själv och sin organisation kan då vara ett av flera verktyg.

Storytelling kan bygga framtid och visa riktning även om det som skedde var regisserat.

Att människor berättar är en naturlag. Se dialogen mellan individer, samtal i familjen och berättelser på jobbet. För mig som arbetat med hundratals företag och organisationer är detta en klar utgångspunkt. Organisationer utan röst går ju under.

Jag har arbetat både inom privata näringslivet och i offentliga verksamheter med att finna berättelserna som gör att andra delar av organisationen förstår vad de gör där borta i andra huset eller på andra våningen.

En slags intern marknadsföring alltså.

Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer kan användas för att minska dåliga gap och öka medvetenhet och samhörighet för att tillsammans vinna framtid.

Ska då internationella företag betona och värdesätta olikheterna eller ska de arbeta för en och samma företagskultur som står över nationella traditioner och attityder?

Det är förstås olika

Det sätts på sin spets när jag arbetar i EU-sammanhang. Jag kallar de nationella representanterna ”cross-border-people”. För att visa EU-projektet behöver de berättelser som visar att de går över nationella gränser.

När Ikeavaruhusen sprids över världen är det inte frågan om hur de gör i Kina, Tyskland, USA eller Sverige? Frågan blir snarare:

Hur gör en ikean?

Den frågan bygger också berättelser.

Jag påstår att Business Storytelling är emotionell kommunikation. Du siktar inte på att utmana räknehjärnan och faktakontoret hos den som lyssnar. Snarare vill du dela en känsla och beröra. Vid lägerelden.

Du ska inte att lämna en rapport eller redovisa ett mätresultat. Du skall inte läsa högt ur en upp-punktad powerpoint-presentation som ni ser framför er.

Att bli berörd kan innebära att man blir glad, arg, rörd eller överraskad. Den som tar till sig berättelsen kan förhoppningsvis få en kick eller aha-upplevelse av den verkliga händelse du berättar om från er verksamhet.

Människan är 40 gånger mer mottaglig för en sann emotionell story än av faktaredovisning, påstår Harvardforskare. Stories stannar längre än fakta hos människan – ibland livslångt. Det är så vi är designade.

Berättelsen handlar om människor och människan behöver känna in berättelser för att orientera sig och förstå.

För säkerhets skull: Jag vet att siffror, pilar, boxar, diagram och nyckeltal som ryms i faktuell kommunikation också behövs! Lagen kräver till och med årsredovisningar.

Ibland önskar jag att lagen krävde Corporate Storytelling också…

Lyft inte garden och försvara din berättelse. Det behövs inte. Tala bara om en viktig händelse.

Förhåll dig i berättandet som om du talar med en god vän.

När jag började med Business Storytelling för många år sedan saknades det en del ord. Jag fick skapa dem själv. Berättarkapital exempelvis kom jag på för cirka 15 år sedan. Eller Företagsfolklore som passar mig som gammal antropolog och oberoende företagare.

Man kan också kalla det Skördefest när man delar berättelser i den flock som tillsammans vill åstadkomma nyttiga varor och tjänster.

I titeln till boken Storytelling befolkar varumärket säger jag: ”Befolka Varumärket” ett uttryck som jag minns föddes i en diskussion på ett café på Kornshamnstorg i Stockholm.

Jag var då så hjärtinnerlig trött på alla varumärkesplattformar med 4-5 ord och något abstrakt som kallades vision och mission hit och dit. Dessa plattformar uttryckte sig ju som om det inte var människor allt handlade om.

Organisation är ju människor….

Kultur handlar om att odla. Man får både plöja och så innan man kan skörda. Organisationskulturen visar vad vi kan, vad vi vill, var vi kommer i från, var vi är i dag, och vart vi är på väg.

Pilar och boxar visar inte detta. Det är människor som ligger bakom och människor uttrycker sig i berättelser. Detta är en naturlag oavsett om berättelserna delas framför elden i en grotta, vid fikabordet eller på Facebook. Dem ska vi skörda och använda.