Då blev jag frälst

När jag förstod att Corporate Storytelling är en förutsättning för verksamheters överlevnad blev jag nästan som frälst i den nya insikten. Jag har på Linkedin skrivit en text om detta och om människans eviga lägereld som finns både vid fikabordet och i sociala medier. Texten har visats flitigt det senaste dygnet och dragit igång en diskussion som du kan följa och delta i här.

campfire.jpg

Nyhetsbrev 105: Webbteve m m

Nu har jag skickat ut det hundrafemte nyhetsbrevet från Storytellers till några tusen prenumeranter. Här är det. Vill du också ha det så anmäl här på sidan eller skicka ett mejl till matts@storytellers.se och skriv nyhetsbrev i rubriken.
Hej Storytellervän
Här är det hundrafemte nyhetsbrevet från Storytellers. Jag Matts Heijbel reflekterar som vanligt kring Storytelling i och om organisationer. Du är en av tusentals prenumeranter.
Jag ska den här gången berätta om en livesändning i Sveriges Kommunikatörers webbteve nu den 15 juni klockan 11.30 som kan följas här (finns kvar som fil också efter sändningen) Jag ska också berätta en nylig resa till Finland, litet om mitt arbete med GIH, och om en träff med Centerpartiets ungdomar.
Jag fokuserar alltid organisationernas berättelser om och ur den egna kulturen och kring varor och tjänster. Jag söker och stimulerar surret med medarbetare, kunder, brukare och medlemmar som ju alla binds närmare organisationerna genom berättelserna och som lockar nytt folk till gruppen.
Jag skriver de här breven sen många år där jag hyllar och stödjer människans grundläggande och naturliga sätt att kommunicera i de nya roller vi har idag på 2010-talet i vårt sekulariserade och diversifierade samhälle utan de stora dominerande nationella berättelserna. Jag vill envist visa hur man kan ge och ta emot berättelser som gör dagens verklighet begriplig och framtiden möjlig.
Innan jag arbetade som författare och journalist var jag i grunden socialantropolog och vet därför att utan berättelser finns vi inte. Ingen kommer undan så det gäller att ta beslutet att söka, finna, skörda och använda berättarkapitalet som omger alla människor också på jobbet. Det gäller förstås alltid individen men gruppen är en nödvändig förutsättning.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
I morgon, onsdag 15 juni klockan 11.30, deltar jag alltså tillsammans med Ulrika Nybäck i en livesänd webbteve-sändning från Sveriges Kommunikatörer. Jag, som förde in begreppet Corporate Storytelling i Sverige, och som har arbetat med detta i 100-tals företag och organisationer kommer att reflektera och argumentera kring påståendet ”Utan berättelser finns vi inte”.
Vill du se sändningen vid ett senare tillfälle så finns den kvar i deras facebooksflöde efteråt och har du inte facebook så kan du hitta det via den här länken.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har just varit ett par dagar i Finland på uppdrag där jag föreläst om Corporate Storytelling i samarbete med med Hanken, Handelshögskolan i Helsingfors. Det är näringslivschefer som vänder sig till universitetet för att uppgradera sig i dagens forskningstankar och därför går en ambitiös kurs i organisations-och marknadsutveckling. Min roll var att tala om och försvara berättelsens betydelse och dessutom genomföra en mindre skörd med cheferna.
Det var spännande att höra en man från den finska gruvindustrin berätta att de varje vecka på hans företag hade mötestid avsatt för säkerhetsberättelser. Berättelser från gruvmiljön, kontorsmiljön och även privatlivet.
På så vis vill företaget stärka och bygga in säkerhetsmedvetandet både i gruvan och när de rör det spillda kaffet i trappan på kontoret som ingen torkade upp och som därför utgjorde en halkrisk.
Gruvstorytelling kan alltså faktiskt handla om spillt kaffe i en trappa på ett kontor när man har ambitionen att bygga en övergripande säkerhetskultur.
Det märkliga med finlandsresan är att än i dag hittade kursledningen i Helsingfors inte någon i Finland som är specifikt nischad kring business narratives och berättelsens betydelse i och om organisationer. Så de fick kontakta Matts Heijbel i Sverige.
Ansvarig för kursen är, Kaj Storbacka, professor i Auckland, Nya Zeeland. Han sa att där, i Nya Zeeland, skulle han inom landets gränser utan vidare ha kunnat identifiera 5 stycken Corporate Storytellers. I Finland alltså ingen.
Det är faktiskt inte mycket bättre i Sverige.
Så, märkligt nog, är det på våra breddgrader inte många som ser den nödvändiga skillnaden när det handlar om dagens företag och organisationer. Många som kallar sig storytellers är följaktligen kvar i att tala om retoriken, dramaturgin och framförandekonstens knep och regler. För att inte tala om sagoberättandet och traditionen som lever i den så kallade berättarrörelsen.
Begreppet blir därför ibland rätt urvattnat och jag har mött många organisationer som trodde de lejt en konsult i Corporate Storytelling men som fick kroppsspråksrådgivare.
Jag är, delvis inspirerad av Harvard, helt fixerad vid organisationens röst och organisationsfolklorens betydelse för överlevnad. Det är det som är grunden i berättelser i och om organisationer.
Ska det vara så svårt att förstå? Vi lever följaktligen fortfarande i en jungfruelig tid inom Corporate Storytelling och det är långt kvar innan organisationerna kan utveckla och utnyttja sina berättarkapital här i Norden. Jag ger mig inte.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När jag var i Finland så utbröt en regeringskris i samband med Sannfinländarnas partiledarbyte. Vi snuddade då också vid den politiska berättelsen som jag förstås tycker är underutvecklad.
Jag har ibland uppdrag av politiska ungdomsförbund för att övertyga dem om berättelsens betydelse. Senast var det Centerns ungdomsförbund och jag lät dem efter en inspirationsföreläsning om berättelsens makt själva berätta om vilket magiskt ögonblick det var som gjorde att just hen nu går på ombudsmannakurser i CUF. Där kan individens berättelse bidra till pusslet om organisationens berättelse.
Jag har också arbetat en del med GIH, Gymnastik- och idrottshögskolan, som står inför stora utmaningar inte minst i och med bristen på idrottslärare. De kallar sitt storyarbete för att de arbetar med ”Värdebärande berättelser”. Jag har varit med att söka, finna och skörda ett antal numera filmade berättelser om meningen med GIH och varför man som anställd eller student vill vara en del av den verksamheten.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för den här gången. Vill du att jag ska komma och tala om Corporate Storytelling i just din organisation eller ditt företag så kontakta mig så kan vi resonera. Det kan handla om allt från en enskild frukostföreläsning till workshops och storyskördande i arbetet med att bygga en berättande organisation. Kanske kickoffer eller höstsamlingar efter semestern.
 Att prata om saken kostar ingenting.
Vill du att jag ska övertyga en ledningsgrupp eller andra chefer som inte förstår riktigt vad det handlar om så kan jag komma och mjuka upp dem så det förstår att vi talar om ett framgångskoncept där verktyget kan ställas in på ledarskap, organisationsutveckling, rekrytering, sälj och så vidare. Strategin visar vägen.
Hälsningar Matts Heijbel
Stockholm 14 juni 2017

Utan berättelser finns vi inte

Här intervjuas jag på Sveriges Kommunikatörers facebooksida inför en livesändning hos hos just Sveriges Kommunikatörer i nästa vecka. Det är den 15 juni som jag och Ulrika Nybäck ska grillas och diskutera ämnet Corporate Storytelling som jag hittills ägnat hela 2000-talet åt. Jag ”blev frälst” för denna kraftfulla kommunikationsform 1999. Märk väl att det inte handlar så mycket om: ”Det var en gång” som ”Det händer just nu” och ”Detta kommer att ske…

Samma jävla lägereldar

Alla människor i alla tider har byggt sina flockkulturer kring lägerelden. Lägerelden är bokstavligen en förutsättning för mänskligt liv och kulturbyggande.

Där har människor lärt av varandra. De har haft skydd och trygghet. Tillhörighet och förståelse för varifrån vi kommit, var vi befinner oss och vart vi är på väg. Detta är något av en naturlag.

Numera hör man ibland skämten att dagens lägereldar i arbetslivet finns exempelvis vid kaffeapparaten, i fikarummet och i samband med After work. De flesta av oss tillbringar en stor del av dygnet ”på jobbet”.

Det stämmer förstås på sätt och vis att lägereldarna ändrar plats och form. På senare år har dessutom detta mänskliga behov flyttats ut i det vi buntar ihop som sociala medier. Facebook är till exempel världens tredje största nation – om man vill se det så. En mötesplats där 1,6 miljarder människor frivilligt gått med för att lyssna, tala, berätta, hävda och så vidare.

Vad fyller då Facebook, Instagram (0,5 miljarder ), Linkedin ( 0,4 miljarder ) etcetera för behov? Jo samma som alla lägereldar i alla tider. Behovet att vara och finnas. Synas och finna mening. Söka kunskap och tillhörighet.

Samma jävla lägereldar alltså.

Specialpris på employer branding

På onsdag är jag en av tre föreläsare på HR-bloggens heldagsseminarium vid Hornstull i Stockholm. Jag har just fått besked att det finns några platser kvar och att Annika Ahnlund kan erbjuda mina läsare ett specialpris om du tar kontakt.

Vill du komma så kontakta snarast annika@hrbloggen och säg att du är läsare av Matts Heijbels texter.

De andra föreläsarna är Linus Holmgren från Talent Talk och Pernilla Bastås från Fortifikationsverket.

Här är en text jag skrivit på temat åt hr-bloggen:

Berättelser speglar organisationskulturen

 

Var min gäst på fredag utan kostnad

På fredag 18 november deltar jag i Kompetensmässan i Stockholm. Jag håller en kortare föreläsning på Waterfront. Jag talar mellan 11.30-12.oo.

Du är välkommen att som min gäst gratis lyssna till min workshop och dessutom annat den dagen på Waterfront. Ta i så fall med dig denna text och säg i entrén att du fått löfte att komma in som Heijbelgäst utan att lösa en ordinarie entrébiljett på 250 kr.

Se här programmet med workshops.

Om du vill gå på något av de specifika avgiftsbelagda betalseminarierna den 18 november så får du 20 % rabatt om du uppger Heijbelgäst vid bokning.

Se seminarieprogrammet här.

Först medarbetare, sen kunder

Den 23 november medverkar jag i heldagsseminariet Employer branding för HR. Jag har varit med där flera gånger genom åren.

Jag kommer bland annat att tala om värdet och vikten av att bygga en kulturmiljö i och kring organisationen som gör att medarbetarna vill och kan berätta om verksamheten. Jag vet att man kan stimulera byggandet av en folkloristik repertoar och jag vet hur man gör.

Perspektivet den här gången utgår alltså från människorna som är HR- och Knowledge managementansvariga. Corporate Storytelling bärs ju och ägs faktiskt av människorna som vet vad det handlar om.

Läs här om tankarna och om seminariet som helhet.

Text, ljud, bild, muntligt, inspelat?

Jag har genom åren fått många frågor om hur Corporate Storytelling kan förpackas och distribueras. Jag brukar då svara att det viktigaste är innehållet. Sen kan det hela förstås distribueras på alla möjliga sätt och alla tänkbara kanaler och plattformar.

När jag hittade en film av Ali Talib från Järfälla bubblade de här tankarna upp i mitt huvud. Här har vi både ljud och bild på sitt sätt.

Water, sa han. It is the water

Jag träffade, på uppdrag av Sida, för många år sedan en klanhövding från Östafrika. Jag minns inte hans namn. Men han var bjuden till Sverige för att berätta om ett vattenprojekt där Sida var drivande.

Mannen var lång och rak. Klädd i traditionella färggranna kläder. Hans blick var stadig och vänlig. Jag frågade honom vilka de starkaste intrycken var för honom när han nu för första gången kom till Sverige.

– Water, sa han. It is the water.

Han var fullständigt fascinerad av alla sjöar och vattendrag som han såg redan från flygplanet och som enligt honom fanns runt honom hela tiden här i Sverige. Utmed vägarna och inte minst i Stockholm som ju ligger på vattnet.

Skulle någon biståndsgivare verkligen kunna hjälpa hans folk så skulle det nog komma från vattenfolket i Norden.

Den händelsen kan man kalla en story.

Den får mig att tänka på Steve Denning, en av de främsta internationella experterna inom Corporate Storytelling. Jag känner honom lite grand eftersom vi har föreläst tillsammans i storytellingsammanhang.

Steve arbetade i slutet av 90-talet som knowledge manager på Världsbanken. Då insåg han att den interna kunskapen inom banken om vad de faktiskt höll på med och vilken nytta banken gjorde och för vilka de fanns till var låg.

Medarbetarna talade om budgetar, organisation och styrdokument men inte om människorna för vilka banken faktiskt arbetade. Steve lät då experter samla in händelsebaserade berättelser om enskilda människor för vilka banken hade gjort skillnad.

Nytta – inte organisation och budget alltså. Allt handlar ytterst om människor.

Detta ledde till en organisationsutveckling som kan sorteras in under begreppet Corporate Storytelling. Sen dess har Steve Denning skrivit många böcker om Storytelling och han är en uppskattad föreläsare världen över.