Kategoriarkiv: Nyhetsbrevet

Nyhetsbrev 108: Webinar m m

14 mars, 2018 Av i Nyhetsbrevet

Hej Storytellervän

Här är det etthundraåttonde nyhetsbrevet från Storytellers. Det är jag, Matts Heijbel, som reflekterar, berättar och skickar tankarna till ett par tusen namn som anmält intresse att följa breven.

När jag skriver detta är det bara ett dygn till torsdagen den 15 mars då jag håller ett webinar hos Meltwater, något jag redan berättat om sen en tid på Linkedin. Det är direktsänt från klockan 14 och det finns möjlighet att ställa frågor och ge synpunkter under sändningen. Vill du följa sändningen så kan du gå in på Meltwater och registrera dig.
Här är länken:
https://www.meltwater.com/se/insight/webinar-marknadsforing-storytelling/

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag kommer i webinaret att ge tips om hur man gör när man söker, finner och skördar berättelser. Jag kommer också att ge en del olika exempel på hur man kan använda Corporate Storytelling i ledarskap, värdegrundsarbete, lyssnande och entreprenörskap. Och en hel del annat.

Webinar förresten? Eller webbinarium? Eller webbinaret med två b? Jag tycker inte språket har satt sig riktigt ännu. Men du vet nog vad det handlar om i alla fall. En direktsänd webb-teve med möjlighet till dialog. Är det bara utsänd monolog så kallas det en webbsändning.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag hörde om en större vetenskaplig undersökning apropå organisationer och deras kommunikation. Man kom fram till att allra viktigast är att lyssna. Det stämmer ju också bra med ordets egentliga betydelse. Communicare betyder nämligen översatt från latin att ”göra gemensamt”.

Kommunikation bland människor är alltså rent språkligt en ömsesidig dialog och process där människor delar erfarenheter och känslor. Berättar om händelser och handlingar. Detta är också själva innebörden i Corporate Storytelling och Storytelling i och om organisationer, varor och tjänster.

Corporate Storytelling, i sin bästa form, bjuder alltså upp till dialog. Om man inte lyssnar kan man inte byta erfarenheter och dela något med varandra. Jag får ofta ta upp detta inför mina uppdrag där jag ska stötta organisationer som letar efter sitt kulturkapital i form av berättelser. Ibland tror uppdragsgivaren att storytelling innebär att man helt enkelt bara bygger en berättelse som man sen skickar ut

Nej, lyssna av organisationen i alla dess nyanser. Lyssna på kunderna, brukarna, klienterna, ägarna, medarbetarna, skattebetalarna med flera och dela berättelser – välj och gör sen de sanna händelsebaserade berättelserna som har potential gemensamma.

Detta kräver att man talar om sådant som hänt i den så kallade verkligheten och att det som beskrivs och sägs upplevs som sant och trovärdigt.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Lyckas man hålla nivå på det hela så sprids stories för att människor blir berörda och vill berätta. Detta gäller självklart i sociala media men också i word of mouth, trycksaker med mera.

Storytelling kan befolka och odla varumärket och stötta verksamheten om man vet hur man ska gå tillväga. Berättelserna kan öka värdet på varor och tjänster, stärka arbetsmiljön och ledarskapet och locka medarbetare med rätt inställning till organisationen.

Organisationen kan bygga sitt arbetsgivarvarumärke och medarbetarna kan i sin vardag frivilligt och frimodigt vara ambassadörer under förutsättning att det finns en första repertoar och en vilja att bygga en trovärdigt berättande organisation som har ett viktigt uppdrag på marknaden.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Om du läser detta innan klockan 14 den 15 mars kan du, om du har tid och lust, lyssna på det direktsända webinariet (eller vad vi nu ska kalla och stava det). Jag kommer under cirka 45 minuter att ge några sköna exempel på stories som har starka emotionella krafter och viktiga uppdrag som tilltalar de flesta som hört dem. Storytelling i praktiken alltså.

Berättelserna jag ska dra på webinariet har alla kommit fram via några steg.

Först en strategi där vi gör klart för oss vad vi vill och varför.
Sen en metod att söka, finna och dela berättelser.
Sen en process skörda, välja och värdera vad vi fått fram.
Sen en reflektion över nyttan berättelserna kan göra i gemensamskapandet.
Sen en plan att släppa dem fria så de kan arbeta i olika kanaler och sammanhang.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det var allt för i dag. Vi kanske hörs via webben i morgon, torsdag den 15 mars.

Hälsningar från Matts Heijbel

Stockholm 14 mars 2018

Nyhetsbrev 107

14 mars, 2018 Av i Nyhetsbrevet

Hej Storytellervän

Här är det etthundrasjunde nyhetsbrevet från Storytellers.se

Jag, Matts Heijbel har skrivit alla dessa brev och en del av er har faktiskt följt mig ända sen tidigt 2000-tal när jag började med nyhetsbreven. Det var då, i början av 2000-talet som jag inledde min svenska och sedermera europeiska resa för att stimulera Corporate Storytelling.

poddklar.001.jpeg

https://lnkd.in/essqfWS

Jag är författare och journalist med socialantropologisk bakgrund och ansluter mig till de perspektiv på Storytelling som finns bland annat på Harvard. Berättelser finns helt enkelt, enligt det synsättet, i och kring organisationer, vare sig vi vill eller inte, och de utgör ett viktigt kapital.

Jag har stor nytta av min socialantropologiska bakgrund som gör att jag i grunden vet att kulturer alltid bärs av berättelser och att utan berättelser går organisationer under. Jag betraktar detta som fakta, något av en naturlag.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag läste häromdagen att Linkedin data konstaterade att deras mätningar visade att år 2011 talade praktiskt taget inga marknadsförare om Storytelling som en nödvändig kunskap. Trots detta har jag ofta genom åren fått repliker från marknadsförare som att ”nej det är ju vi som håller på med Storytelling”.

Men en påhittad – om än säljande saga – är inte Storytelling i det här sammanhanget.

Eller som journalisterna (jag är alltså själv en gång examinerad journalist och f d lärare på Journalisthögskolan i Stockholm) som numera säger att det är de, journalisterna, som är riktiga ”storytellers”.

Men en artikel är inte Storytelling i den här meningen även om jag nyligen hörde Leif GW Persson och Stockholmspolisens expert på gängkriminalitet, Gunnar Appelgren, föra en intressant diskussion om de stridande gängens varumärkesbyggande i de så kallade utanförskapsområdena.

Jag har till och med tvingats argumentera mot kulturskribenter, som exempelvis Annina Rabe, som i Svenska Dagbladet påstod att människor i organisationer som vill berätta om sin verksamhet i själva taget har kidnappat själva ordet berättelse.

Hon borde veta bättre. En stor del av litteraturen, annan dramatik och konst, är ju i själva verket ytterst berättelser direkt från människans arbete och vardag.

Hur som helst. Här på Storytellers Heijbel & Co är det alltså begreppet Corporate Storytelling eller Storytelling i och om organisationer och deras varor och tjänster som detta berättande handlar om.

Sanna berättelser hämtade från verkligheten kan visa meningen med verksamheten och som pekar på möjligheter att lyckas.

2007 fick jag för övrigt, apropå Linkedinmätningen, 881 träffar på Google på begreppet ”Corporate Storytelling”. Nu får jag 316.000. Så visst ser också jag en fantastisk begreppsutveckling precis som Linkedin data gör.

Storytelling håller alltså numera på att sätta sig som en naturlig del i ledarskap, organisationsutveckling och rekrytering.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Storytelling handlar ytterst egentligen helt enkelt om överlevnad och i förlängningen framgång för individen och flocken. All organisationsutveckling kräver att vi vet var vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg. Utvecklingen kräver att vi organiserar oss och samarbetar. För att kunna göra det behöver vi höra berättelser ge och ta in stories.

Kultur alltså. Att berätta är lika viktigt som att andas, äta och dricka.

Så när Storytelling i och om organisationer blir en allt mer naturlig del i människans verksamheter så är det inte bara lönsamt, roligt och affärsdrivande. Det handlar om överlevnad. Det företag eller den organisation som inte tar detta på allvar avstår faktiskt från möjligheten att använda ett starkt och nödvändigt kapital.

Därför är det bara att lyssna, leta, skörda och även regissera verkligheten för att bygga en första repertoar i och om en berättande organisation.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag tror att du som läsare av nyhetsbrevet håller med om det mesta jag påstår här. Det är väl därför du är prenumerant. Jag argumenterar för övrigt om dessa tankegångar just för några veckor sen i Dagensmedia-podden Under 15 där Henric Smolak från mediatech-bolaget Strossle samtalar med mig i ämnet. Jag fick inbjudan som den mest erfarne på området i Sverige.

”Under 15” har för avrigt av iTunes rankats som Sveriges mest populära kommunikations- och teknologipodd.

Lyssna här på min medverkan i poddsamtalet: https://lnkd.in/essqfWS

Det gäller nu att hålla spåret när det finns många som använder begreppet på alla möjliga sätt och som till och med säger sig hålla på med storyselling, storylistening, storybuilding, storysharing och till och med s k modern storytelling.

Allt ryms, som jag ser det, under begreppet Corporate Storytelling men det gällr att rensa tankarna och tänka strategiskt. I grunden handlar det om innehåll, om vad du berättar och varför du intresserar dig för berättarkapitalet. Vad du lyssnar in och efter det hur du hanterar dessa business narratives i utvecklingen av organisationen – och människan.

Om det sen distribueras via samtal människa till människa, olika former av sociala media, trycksaker, bilder dofter eller musik eller allt på en gång kan vara underordnat. Kör så det ryker överallt.

Det är ändå alltid associationer till innehållet och de därpå följande känslorna och dialogerna det ytterst handlar om. Människan! En bra story från verkligheten tål alltid att upprepas när man befolkar ett varumärke.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag publicerar mina tankar regelbundet på Linkedin och på http://www.storytellers.se där det finns gott om storyexempel. Jag finns också hela tiden tillgänglig för dem som vill veta mer eller direkt arbeta med att söka, finna och skörda berättelser.

För närvarande arbetar jag mycket med kommuner, folkrörelseorganisationer, universitet, näringsliv och ideella organisationer. Jag är också involverad i en del internationella utbildningar där jag visar dramaturgin i Storytelling och hjälper dem att sätta berättelserna i arbete.

Den 8 och 13 mars har jag kurs hos Marknadsföreningen Stockholm: http://www.mis.se/event/kurs-storytelling/

Den 15 mars klockan 14 håller jag ett direktsänt webinar tillsammans med Meltwater. Se mer på http://www.meltwater.com

Jag som skrev dessa rader och alla de etthundrasex tidigare nyhetsbreven heter Matts Heijbel. Vill du inte längre vara med så kan du avbryta prenumerationen här under. Vill du istället gå med som prenumerant eller tipsa om nyhetsbrevet så kan man registrera sig via http://www.storytellers.se

Hälsar

Matts Heijbel

Stockholm 19 januari 2018

Nyhetsbrev 106: Lite om Malmö och något om försvar av organisationskulturer

6 november, 2017 Av i Nyhetsbrevet, På gång

Hej Storytellervän

Här är det 106:e nyhetsbrevet från Matts Heijbel här på Storytellers Heijbel & Co.

Du och ett par tusen andra får det för att ni har bett om det eller för att vi har stött på varandra i Storytellingsammanhang så du på så sätt har hamnat i sändlistan.

Jag reflekterar som vanligt lite över det här med berättarkapitalet i och om företag och organisationer, varor och tjänster.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Numera är det rätt många som påstår att de sen långa tider håller på med Storytelling. Ibland kan jag då tycka att begreppet alltmer har börjat betyda både det ena och det andra.

Jag har roat mig genom åren med att googla uttrycket ”Corporate Storytelling” på svenskspråkig Google. På 10 år har antalet träffar ökat 400 gånger och ordet Storytelling fristående är 1000 gånger vanligare i dag än för 10 år sedan.

Jag själv utgår fortfarande från grundsynen att människan är ett berättande djur och det är hon oavsett vilken grupp hon ingår i. Det är en naturlag i dag precis som det var på stenåldern.

campfire.jpg

Vid lägerelden, fikarummet, Facebook mm.

Numera i familjen, i gruppen, i flocken, i triben, i företagen, i relationer till grannar, ägare, media, kunder, klienter, brukare etc

Vad innebär det då i och om dagens företag och organisationer och deras verksamheter? Privata, offentliga eller ideella? Jo att berättar de inte så finns de inte. Berättar vi inte så odlar vi inte kulturen och vår organisation går på sikt under.

Storytelling i och om organisationer och deras varor och tjänster är alltså nödvändig och affärsdrivande.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

I nästa vecka, onsdag 15 november, håller jag på K22 i Stockholm ett seminarium. Läs mer om seminariet längre ned och i ett tidigare inlägg här på http://www.storytellers.se

Seminariet håller jag på begäran eftersom vissa inlägg om Storytelling som jag publicerat på Linkedin blir så sanslöst uppmärksammade och jag får så många frågor.

Exempelvis publicerade jag nyligen ett Storytellinginlägg som genererade 40.000 visningar och 700 likes. Så nog lever perspektiven.

Tankarna kring Storytelling i och om organisationer är alltså inte på något sätt på väg nedåt. Tvärtom. Men istället för att blanda in alla möjliga kryddor i Storytellinggrytan ansluter jag mig i grunden till perspektiven som finns bland annat när man talar om detta på Harvard.

Berättelserna bär verkligheten än i dag och visar vägen in i framtiden. All kultur bärs av berättelser som till och med bygger framtid och att inte hantera denna insikt också i dagens företag och organisationer är helt enkelt korkat och skadar ytterst hela verksamheten.

Företag som inte hanterar sin kultur går i konkurs. Myndigheter läggs ned och ideella organisationer får inte medlemmar om de inte med berättelser lyckas visa meningen med att de finns.

Det är insikter som leder till uttryck som ”Culture beats strategy” eller till och med ”Culture eats strategy for breakfast”, som Peter Drucker uttryckte det.

Han var förstås inte emot strategier och hårda fakta i organisationsutveckling men menade att ett medvetet förhållande till organisationskulturen var nödvändig för att strategier och fakta skulle arbeta, fungera, leva och ta fart.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Utifrån dessa tankar har jag därför genom åren, med delvis en antropologisk utgångspunkt, skapat den så kallade Heijbelmodellen. En metod som garanterar en första skörd av affärs-och kulturbärande berättelser redan första dagen och som sen vidare kan bidra till att bygga berättande organisationer.

Efter en strategisk analys av behoven skräddarsyr man en inspirationsföreläsning som bäddar för processledd workshop och skördefest. Olika upplägg varje gång.

Jag har ibland fått höra att: Det här går inte hos oss…. eller att våra medarbetare här kommer inte att berätta om händelser…

– Det kommer de visst, säger jag, tryggt och bestämt eftersom jag vet att modellen fungerar.

Internt kan en rätt utvecklad kulturbaserad storyrepertoar bygga tryggheten i en gemensam ”jag vet att du vet att jag vet”- kultur.

Vid sälj, expansion och sammanslagningar kan en anpassad repertoar korsa gränser mellan avdelningar, företagsskillnader och till och med nationella kulturer.

För att attrahera rätt människor vid rekrytering kan befolkade varumärkesberättelser till och med vara kraftfullare än traditionella befattningsbeskrivningar.

Vid introduktion av nyanställda kan en bukett berättelser erbjuda en möjlighet till delaktighet, gemenskap och förståelse.

Berättelserna bäddar för legitimitet, ledarskap och sälj. De befolkar också varumärket vilket för övrigt är titeln på min bok: Storytelling befolkar varumärket som finns på marknaden i en tredje upplaga och som ingår i seminarieavgiften den 15e november.

I boken finns mängder av exempel och en beskrivning av Heijbelmodellen.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

För en tid sedan var jag inbjuden till Malmö stad för att tala om Storytelling och hur de kan använda verktyget i arbetet med att bygga varumärket och därmed bilden av Malmö.

Malmö har nästan 330.000 invånare och bilden av Malmö förändras förstås hela tiden. Varven är borta. Malmö är alltmer en tjänstestad och bron har gjort att Köpenhamn bara ligger 30 minuter bort med tåg. Många nya Malmöbor har rötter i andra länder.

Jag träffade drygt 100 kommunikatörer som arbetar intensivt med att bygga och hantera bilden av dagens moderna Malmö. Detta gör de i bruset och delvis i motvinden av Fake news, främlingsfientliga utfall och lösryckta citat som surrar kring varumärket Malmö.

Kommunikatörerna verkar ändå hoppfulla när de faktiskt ger sig in i dialoger i sociala media med faktabaserade argument.

Min roll var, som vanligt, att försvara den verkliga berättelsens kraft. Inga teser eller policies i det kommunala arbetet lyfter om man inte bifogar sanna befolkade berättelser som bekräftar idéerna.

Jag tog under parollen ”Show don´t tell” upp Malmöstories och öste lite ur min repertoar från andra kommuner, landsting och förstås företag.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Den 15 november föreläser jag alltså i Stockholm. Jag hyr lokalen, bjuder på en enkel fika och du får min bok: Storytelling befolkar varumärket på köpet. 500 kr + moms är priset för det hela.

Detta är på K22, Krukmakargatan 22, i Stockholm. Klockan 10.30-11.30 med möjlighet till eftersnack fram till 12.00.

Läs mer om detta på http://www.storytellers.se och mejla mig om du vill komma med orden: ”15 november, Ja tack” på matts@storytellers.se för planeringens skull.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det var allt för denna gång. Jag som skriver detta heter alltså Matts Heijbel. Jag är journalist och författare med socialantropologisk bakgrund och har fokuserat arbetat med Corporate Storytelling i snart 20 år.

Det är också jag som skrivit alla texter på http://www.storytellers.se och jag är aktiv på Linkedin. Följ mig gärna där om du ha vill ha löpande tankar i ämnet.

Tack för denna gång

hälsar

Matts Heijbel

Stockholm 6 november 2017

Nyhetsbrev 105: Webbteve m m

14 juni, 2017 Av i Nyhetsbrevet, På gång
Nu har jag skickat ut det hundrafemte nyhetsbrevet från Storytellers till några tusen prenumeranter. Här är det. Vill du också ha det så anmäl här på sidan eller skicka ett mejl till matts@storytellers.se och skriv nyhetsbrev i rubriken.
Hej Storytellervän
Här är det hundrafemte nyhetsbrevet från Storytellers. Jag Matts Heijbel reflekterar som vanligt kring Storytelling i och om organisationer. Du är en av tusentals prenumeranter.
Jag ska den här gången berätta om en livesändning i Sveriges Kommunikatörers webbteve nu den 15 juni klockan 11.30 som kan följas här (finns kvar som fil också efter sändningen) Jag ska också berätta en nylig resa till Finland, litet om mitt arbete med GIH, och om en träff med Centerpartiets ungdomar.
Jag fokuserar alltid organisationernas berättelser om och ur den egna kulturen och kring varor och tjänster. Jag söker och stimulerar surret med medarbetare, kunder, brukare och medlemmar som ju alla binds närmare organisationerna genom berättelserna och som lockar nytt folk till gruppen.
Jag skriver de här breven sen många år där jag hyllar och stödjer människans grundläggande och naturliga sätt att kommunicera i de nya roller vi har idag på 2010-talet i vårt sekulariserade och diversifierade samhälle utan de stora dominerande nationella berättelserna. Jag vill envist visa hur man kan ge och ta emot berättelser som gör dagens verklighet begriplig och framtiden möjlig.
Innan jag arbetade som författare och journalist var jag i grunden socialantropolog och vet därför att utan berättelser finns vi inte. Ingen kommer undan så det gäller att ta beslutet att söka, finna, skörda och använda berättarkapitalet som omger alla människor också på jobbet. Det gäller förstås alltid individen men gruppen är en nödvändig förutsättning.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
I morgon, onsdag 15 juni klockan 11.30, deltar jag alltså tillsammans med Ulrika Nybäck i en livesänd webbteve-sändning från Sveriges Kommunikatörer. Jag, som förde in begreppet Corporate Storytelling i Sverige, och som har arbetat med detta i 100-tals företag och organisationer kommer att reflektera och argumentera kring påståendet ”Utan berättelser finns vi inte”.
Vill du se sändningen vid ett senare tillfälle så finns den kvar i deras facebooksflöde efteråt och har du inte facebook så kan du hitta det via den här länken.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Jag har just varit ett par dagar i Finland på uppdrag där jag föreläst om Corporate Storytelling i samarbete med med Hanken, Handelshögskolan i Helsingfors. Det är näringslivschefer som vänder sig till universitetet för att uppgradera sig i dagens forskningstankar och därför går en ambitiös kurs i organisations-och marknadsutveckling. Min roll var att tala om och försvara berättelsens betydelse och dessutom genomföra en mindre skörd med cheferna.
Det var spännande att höra en man från den finska gruvindustrin berätta att de varje vecka på hans företag hade mötestid avsatt för säkerhetsberättelser. Berättelser från gruvmiljön, kontorsmiljön och även privatlivet.
På så vis vill företaget stärka och bygga in säkerhetsmedvetandet både i gruvan och när de rör det spillda kaffet i trappan på kontoret som ingen torkade upp och som därför utgjorde en halkrisk.
Gruvstorytelling kan alltså faktiskt handla om spillt kaffe i en trappa på ett kontor när man har ambitionen att bygga en övergripande säkerhetskultur.
Det märkliga med finlandsresan är att än i dag hittade kursledningen i Helsingfors inte någon i Finland som är specifikt nischad kring business narratives och berättelsens betydelse i och om organisationer. Så de fick kontakta Matts Heijbel i Sverige.
Ansvarig för kursen är, Kaj Storbacka, professor i Auckland, Nya Zeeland. Han sa att där, i Nya Zeeland, skulle han inom landets gränser utan vidare ha kunnat identifiera 5 stycken Corporate Storytellers. I Finland alltså ingen.
Det är faktiskt inte mycket bättre i Sverige.
Så, märkligt nog, är det på våra breddgrader inte många som ser den nödvändiga skillnaden när det handlar om dagens företag och organisationer. Många som kallar sig storytellers är följaktligen kvar i att tala om retoriken, dramaturgin och framförandekonstens knep och regler. För att inte tala om sagoberättandet och traditionen som lever i den så kallade berättarrörelsen.
Begreppet blir därför ibland rätt urvattnat och jag har mött många organisationer som trodde de lejt en konsult i Corporate Storytelling men som fick kroppsspråksrådgivare.
Jag är, delvis inspirerad av Harvard, helt fixerad vid organisationens röst och organisationsfolklorens betydelse för överlevnad. Det är det som är grunden i berättelser i och om organisationer.
Ska det vara så svårt att förstå? Vi lever följaktligen fortfarande i en jungfruelig tid inom Corporate Storytelling och det är långt kvar innan organisationerna kan utveckla och utnyttja sina berättarkapital här i Norden. Jag ger mig inte.
 +++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
När jag var i Finland så utbröt en regeringskris i samband med Sannfinländarnas partiledarbyte. Vi snuddade då också vid den politiska berättelsen som jag förstås tycker är underutvecklad.
Jag har ibland uppdrag av politiska ungdomsförbund för att övertyga dem om berättelsens betydelse. Senast var det Centerns ungdomsförbund och jag lät dem efter en inspirationsföreläsning om berättelsens makt själva berätta om vilket magiskt ögonblick det var som gjorde att just hen nu går på ombudsmannakurser i CUF. Där kan individens berättelse bidra till pusslet om organisationens berättelse.
Jag har också arbetat en del med GIH, Gymnastik- och idrottshögskolan, som står inför stora utmaningar inte minst i och med bristen på idrottslärare. De kallar sitt storyarbete för att de arbetar med ”Värdebärande berättelser”. Jag har varit med att söka, finna och skörda ett antal numera filmade berättelser om meningen med GIH och varför man som anställd eller student vill vara en del av den verksamheten.
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Det var allt för den här gången. Vill du att jag ska komma och tala om Corporate Storytelling i just din organisation eller ditt företag så kontakta mig så kan vi resonera. Det kan handla om allt från en enskild frukostföreläsning till workshops och storyskördande i arbetet med att bygga en berättande organisation. Kanske kickoffer eller höstsamlingar efter semestern.
 Att prata om saken kostar ingenting.
Vill du att jag ska övertyga en ledningsgrupp eller andra chefer som inte förstår riktigt vad det handlar om så kan jag komma och mjuka upp dem så det förstår att vi talar om ett framgångskoncept där verktyget kan ställas in på ledarskap, organisationsutveckling, rekrytering, sälj och så vidare. Strategin visar vägen.
Hälsningar Matts Heijbel
Stockholm 14 juni 2017

Flockar samlas ännu vid eldar

6 april, 2016 Av i Nyhetsbrevet

Detta nyhetsbrev har nu gått ut till prenumeranterna.

Hej Storytellervän,

Så var det dags för hundratrean. Här reflekterar jag som vanligt kring Storytelling, Storylistening, Storybuildning eller Storydoing. Kärt barn har många namn.
Jag, Matts Heijbel, som skriver de här breven sen många år, tycker att jag hyllar Corporate Storytelling och det handlar då helt enkelt om att fokusera människans grundläggande kommunikation: Att visa hur man kan ge och få berättelser som gör verkligheten begriplig och framtiden möjlig.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

För hundratusentals år sedan när människorna först samlades vid lägereldarna så var det för att orientera sig, bygga relationer och flockar och överföra kunskaper som stärkte gruppen och dess möjligheter att överleva och vara nyttiga och framgångsrika.

Detta gäller förstås fortfarande och det är förmodligen ingen större skillnad på oss i dag. Lägereldarna finns än i dag bokstavligen vid älvar och i skogar och i de bostäder där man fortfarande kan elda. Men detta gäller också i överförd mening vid kaffeapparater, i fikarum och vid after-workträffar på jobbet.

Självklart också – och kanske framförallt i vår tid – i de sociala medierna. Facebook består ju exempelvis i själva verket av mer än en miljard lägereldar tända av dem som vill ropa, lyssna och berätta. Påverka och locka. Sälja och sprida. Liksom förstås Instagram, Twitter med mera. Same, same.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det är väldigt viktigt att få omvärlden att berätta om just din organisation, säger man ofta idag. Den klassiska nöjda kundens vittnesbörd är förstås fortfarande guld värt. Men man kan vrida och vända på detta också för att inte stelna.

Richard Branson, till exempel, kan provocera med att påstå att det inte är alldeles självklart att det är kunderna som kommer i första hand för en verksamhet. Det kanske börjar med den egna flocken, medarbetarna. Det är ju de som ska ta hand om och bygga en relation till kunderna, menar Branson.

Branson samlar gärna sina medarbetare och delar berättelser eftersom han, och medarbetarna får man förmoda, tror att det är bästa sättet att lyssna av och fånga upp nya idéer.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Om man som ledare vill utbilda, sprida kunskaper och öppna den egna flockens tankar så är sanna berättelser från verkligheten ofta effektivare än att just då presentera fakta och data för att så att säga gå vägen genom hjärnan. Människan är ju i grunden fortfarande ett berättande djur som drivs mycket av känslor, något som befolkade berättelser har en klok design för.

Jag har en hel del uppdrag inom skolor och olika typer av universitet och högre utbildningar. Ibland är jag föreläsare för studenterna. Ibland är min roll att söka, finna och skörda berättelser för att utveckla själva organisationerna och underlätta vid sammanslagningar och nya krav från Myndighetssverige. Ibland vill man locka kunder, dvs exempelvis studenter.

Ibland ska högskolan specifikt ge tillbaks till samhället genom att visa resultat och sprida kunskap om forskning och ibland ska man i speciella utbildningar, på kommersiell grund, dela med sig av sina kunskaper till näringslivet utanför högskolan och universitetet.

Jag ska exempelvis själv senare i vår ingå i Lunds universitets expertgrupp när universitet ska ta upp Storytelling och narrativa metoder i sina executive-utbildningar för näringslivet eftersom de inte har just den kompetensen i sina egna institutioner.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag hoppas kunna erbjuda utbildningar i egen regi i senare delen av maj. Om du är intresserad av detta och vill formulera med några meningar vad det är du skulle vilja ha i så fall så vill jag gärna att du mejlar matts@storytellers.se och säger vad som skulle behövas för dig eller din organisation. Jag svarar.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Detta var allt för denna gång. Du som får brevet får det för att vi mötts, jobbat tillsammans eller för att du på egen hand har anmält dig som prenumerant. En del av er har varit med i tio år eller mer. Men det droppar också löpande in människor som är intresserade av de här frågorna.

Jag som skriver heter alltså Matts Heijbel och jag har skrivit alla dessa nyhetsbrev. Vill du / ni att jag kommer till er så säg bara till så får vi resonera om när, var och hur, i så fall.

Har du tröttnat på mitt missionerande så kan du vända mejlet med ett Nej tack så tar vi bort dig ur sändlistan,

Hälsar

Matts Heijbel

Stockholm / Grödinge

5 april 2016

Nyhetsbrev 102: Fakta informerar – Stories berör

25 februari, 2016 Av i Nyhetsbrevet

Detta nyhetsbrev har i dag gått ut till närmare 3.000 prenumeranter. Om du själv vill vara med på listan kan du skicka ett mejl till matts@storytellers.se och skriva nyhetsbrev i rubrikraden.

Hej Storytellervän

Så var det dags för hundratvåan. I det här nyhetsbrevet berättar jag om tankar som passerar genom min storyimpregnerade hjärna och mitt storyrörda hjärta. Det har gått en tid nu sedan jag började med mitt första nyhetsbrev för drygt 10 år sedan men i grunden är insikten den samma:

Berättelserna visar och bekräftar vår identitet och kultur. Synliggör meningen med att vi överhuvudtaget håller på med vår organisation och vår verksamhet. Vi hittar berättelserna genom att lyssna in och söka nya signaler och insikter. Detta ger oss framgång och attraherar både medarbetare och kunder / klienter / brukare / investerare etc

Här skiljer sig det som internationellt kallas Corporate Storytelling från det många gärna associerar till – historieskrivning! Jag arbetar alltså inte med historieskrivning utan med berättelser och hur de kan ge oss framgång och guida oss in i framtiden så vi kan hitta intressenter som är intresserade av vad vi kan och vill och som därför vill ha med oss att göra.

Utan berättelser dör företag och organisationer ut. Faktiskt hela folkgrupper världen runt.

Det där med historien och historieskrivningen hindrar förstås inte att man kan se sig över axeln och se vad vi gjort och tänkt innan vi kom dit där vi nu är. Historieskrivningen är förstås också en del av det narrativa kapital som vi behöver för att bygga en berättande och lyssnande organisation in i framtiden.

I alla de nya insikter och idéer som just nu surrar diskret kring lägerelden finns svaret på morgondagens frågor. Berättelserna bäddar för innovationerna som erbjuder oss överlevnad.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Ledare som skaffar sig en repertoar av berättelser kopplade till organisationens varumärke, varor och tjänster visar respekt för medarbetare, kunder och ägare. De får dessutom berättelser tillbaka.

You get what you give, sa man i min ungdom. Jag brukar apropå detta skämta och säga att vi behöver färre VD:ar men fler VB:ar. Alltså från Verkställande Direktör till Verkställande Berättare – alltså ledare. Kanske skulle vi behöva fler VL:ar också? Verkställande Lyssnare.

Visst behövs det faktuella och logiska styrinstrument i arbetslivet – självklart. Men utan befolkade berättelser klingar det tomt. Så ta itu också med denna narrativa, ofta emotionella kommunikationsform, för att stimulera ett gott ledarskap och en tidsanpassad organisationsutveckling som möter efterfrågan på era varor och tjänster.

När man får en organisation presenterad för sig med hjälp av organisationsscheman med pilar och boxar och grafiska modeller kan det ibland verka som om en organisation snarare är en maskin än en befolkad verksamhet med en kultur som motor.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag får ofta frågor om vad jag kan erbjuda för kurser och utbildningar. Och jag har och har haft kurser i företag, organisationer, universitet och högskolor i många år. Ofta skräddarsydda. Jag har möjligt att ta mindre grupper också i mina lokaler på Södermalm i Stockholm.

Nu tänkte jag fråga dig som en av mina många tusen nyhetsbrevsläsare vad du skulle vilja ha av det blev diskussion om en utbildningsinsats eller ett konsultstöd i storytellingtänkandet:

1.
Kurs i två halvdagar med någon eller några veckor emellan där den förstahalvdagen introducerar och visar exempel och där den andra halvdagen låter deltagarna redovisa en enskild hemläxa i storyformat som då diskuteras i gruppen under min ledning.

2.
En intern kurs där en större eller mindre del av organisationen tar emot mig som processledare under en halv- eller heldag med eller utan kamerautrustning? Resulterar en första skörd av berättelser samma dag.

3.
En heldag i konferenslokal där förmiddagen visar exempel och ger tips och råd utifrån min bok Storytelling befolkar varumärket och eftermiddagen är workshopsbaserad där deltagarna delar och diskuterar sina berättelser. Detta kan vara blandad grupp eller grupp från samma organisation eller bransch.

4.
Eller något annat. Tipsa mig gärna så kan jag mäta av intresset och diskutera kreativa lösningar utifrån min femtonåriga erfarenhet i 100-tals företag och organisationer.

Hör gärna av dig om detta till matts@storytellers.se

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jaha. Detta var allt för denna gång. Jag känner mig ibland som pastor i Storytellingkyrkan som envist talar om dessa självklara naturlagar i mänsklig utveckling. En evengelist som envist upprepar våra förklarande och identitetsbyggande erfarenheter i form av berättelser.

Detta handlar inte om religion men det handlar på sätt och vis om energier och inkännande som bygger framgång.

Jag som skriver är, som vanligt, Matts Heijbel. Om du inte vill vara med längre så kan du vända brevet med ett Nej tack! Så tar vi bort dig ur sändlistan.

Hälsningar

Stockholm / Grödinge 25 februari 2016

Matts Heijbel

Kvinnan stenades till döds

3 februari, 2016 Av i Nyhetsbrevet

Detta är det etthundraförsta nyhetsbrevet från storytellers.se vilket innebär att det blivit en del genom åren. Jag som skrivit alla dessa heter Matts Heijbel. Jag är utbildad socialantropolog och även utbildad journalist och har arbetat som författare och journalist i många år innan jag för ett femtontal år sedan kom in i det som internationellt kallas Corporate Storytelling eller Storytelling in and about organizations.

Hittills har jag arbetat med säkert 150 företag och organisationer och hjälpt dem i deras arbete att söka, finna och skörda berättelser och sätta berättelserna i arbete för att de ska bli framgångsrika i organisationsutveckling, ledarskap, rekrytering, sälj och media- och ägarrelationer.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

När jag började komma igång med detta på allvar. Alltså söka, finna, skörda och sätta sanna berättelser i arbete så ville de flesta ha hjälp med att skriva sina stories i ett kortfattat format som skulle vara händelsebaserat och lite anekdotiskt.

En bit in på 2000-talet ville de träna sig i att tala och framföra berättelserna för att få berättelserna i arbete. På senare år har, mycket tack vare sociala medier, många velat fånga berättelserna i korta videoformat. Jag brukar då särskilt rekommendera cirka 2 minuter oklippt och utan manus och skådespelare. Inspelade berättelser – rätt av.

Oavsett vilken eller vilka distributionsformer man väljer så är förstås innehållet – content som många vill kallas det i dag – som är helt avgörande. Inte främst hur du berättar och genom vilka digitala kanaler, utan vad du berättar och varför. Vilka berättelser du samlar in och varför. Vilka berättelser du bygger ur verkligheten. Man kan använda alla kanaler.

Låt organisationens berättarkapital flöda igenom allt. Inled möten med en story. Muntligt eller via laptop för att sätta en relevant ton. Välkomna de nyanställda med en relevant repertoar av varumärkesstödjande berättelser som bjuder in den nya medarbetaren i triben. Fyll inter- och intranät med organisationsfolklore. Använd berättelserna i sälj- och marknadsföring. Skriv.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag skrev nyligen på storytellers.se om Volvos senaste reklamfilm Made by people och att den bekräftar att näringslivet ibland är bättre på att hantera berättelsen om Sverige än vad politiken klarar. Se själv länken till filmen på http://www.storytellers.se

Då kom jag också att tänka på när jag vid några tillfällen var hos SSU, Socialdemokraternas ungdomsförbund på kursgården i Bommersvik. För säkerhets skull vill jag här lägga till att jag står oberoende från politik och religion men att jag anlitats av ett flertal politiska och religiösa organisationer i min egenskap av stoytellingexpert. Jag har också anlitats av ideella organisationer, myndigheter och svenska och internationella privata företag liksom exempelvis EU.

Jag mötte ungdomarna på SSU-kursen med frågan: Vad var det som hände? Hur hamnade du här på kurs hos SSU? De var mellan nyår och trettonhelgen på en ungdomsombudsmannautbildning.

Jag fick många fantastiska ögonblicksbilder om besök hemma hos klasskamrater som visade sig leva i en miljö som visade på en misär och elände och fick den blivande SSU:aren att vilja engagera sig. Kanske om en gammal farfar som talade om arbetarrörelsen och dess kamp för ett bättre samhälle. Eller kanske bara en jakt efter gemenskap då någon sa: Kom till oss på SSU.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Särskilt starkt minns jag en pojke, då i 17-18-årsåldern, som ursprungligen tillhörde en kristen familj i Irak men som tvingade fly med sin familj för att via Iran försöka ta sig till Europa.

Pojken, låt oss kalla honom Ali, var ungefär 12-13 när de tagit sig från Irak till Iran där hela familjen bodde i ett och samma rum som de hade hyrt. På dagarna var Ali och andra småpojkar ute och lekte och spelade boll på gatan. Föräldrarna arbetade med myndigheter och ambassader för att försöka ta sig till Europa som flyktingar.

En dag fick Ali, i snacket på gatan, höra talas om att en kvinna skulle stenas i parken dagen därpå. De skulle gräva fast henne och sedan skulle man få kasta sten på henne tills hon dog för att hon skulle ha gjort något man inte fick.

Han och flera andra av pojkarna blev upphetsade. Wow, vad spännande. Dit sticker vi i morgon!

Han rusade upp till sin mamma och berättade om vad de skulle göra i morgon. De skulle gå på föreställning. Det var världens show i parken nästa dag. Kvinnostening.

Mamman blev iskall och utbrast:

– Har du inte fattat någonting! Du lämnar inte vårt rum här i morgon. Du går inte över tröskeln överhuvudtaget.

Ali blev alldeles tyst och förstod att detta var något speciellt. Han stannade inne dagen därpå och missade därmed steningen av kvinnan i parken.

Nästa dag, när steningen var förbi, gick Ali och hans fotbollskompisar från gatan upp till parken för att titta. De såg platsen där det hade hänt. Marken var utslätad men man såg spår av blod. Det kändes direkt att något fruktansvärt hade hänt.

I det ögonblicket, när han stod där, gick Ali, som han själv uttryckte det, från barn till man. Skulle han någonsin komma till ett demokratiskt land med mänskliga rättigheter så skulle han organisera sig för att bekämpa detta barbariska beteende var helst i världen det hände.

Familjen fick möjlighet att komma till Sverige. När han något år senare hade lärt sig svenska och fått svenska kompisar frågade han vart han dem var han kunde hitta ett politiskt ungdomsförbund som arbetade för mänskliga rättigheter.

Någon sa SSU.

– ­­Därför är jag här idag, konstaterade Ali inför mig och alla SSU:are på kursen.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det är en politisk berättelse hämtad från verkligheten i dag som kanske passar bättre på dagens unga än 100 år gamla berättelser från arbetarrörelsen ungdom eller till och med den nationella berättelsen om hur statsminister Per Albin Hansson för 80-år sedan sa att i Folkhemmet finns inga kelgrisar eller styvbarn.

Att jag i dag tog upp detta tema beror på att det på senare år näsan tjatas om att politiken behöver nya berättelser relevanta i samtiden. Jag inledde det här nyhetsbrevet med att reflektera över att kanske till och med Volvo är bättre på detta än vad politiken är.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
Dessa frågor kommer vi att bland annat att diskutera på 2-dagarskursen jag har nästa vecka inom Storytelling/Storylistening och dess innehåll. Det finns visst plats för någon till. Kolla länkar på storytellers.se

Jag som skrev detta heter alltså Matts Heijbel. Vill du inte vara med så kan du gå ur via unsubscribe eller helt enkelt vända nyhetsbrevet med ett Nej Tack så tar vi bort dig.

Vill du komma på en gratis inspirationsföreläsning hos mig på Södermalm i Stockholm så är nästa tillfälle 24 februari mellan klockan 13.15 och 14.30. Vi börjar med lite mingel sen berättar jag i en timme. Vill du komma så mejla matts@storytellers.se med rubriken 24 februari och säg vem du är och varför du vill komma så återkommer jag med detaljer.

Hälsningar

Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge
3 februari 2016

Kurs, seminarium och lite Branson

12 januari, 2016 Av i Nyhetsbrevet

Nyhetsbrev 100:

Hej Storytellervän

Så var det dags för det hundrade nyhetsbrevet från Storytellers. Jag som har skrivit alla dessa brev heter Matts Heijbel och du får det för att du bett om det eller för att vi har haft med varandra att göra professionellt.

Längst ned i det här nyhetsbrevet får du tips om en tvådagarsutbildning en bit in i februari. Jag bjuder också, innan dess, till ett kostnasfritt entimmasseminarium om du bara skulle vilja ha en liten dusch från storytellingens fantastiska värld.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag tjatar hela tiden envist om att det viktigaste är vad man berättar och vilka berättelser man söker och traderar när man odlar sitt varumärke. Strategier är förstås bra och nödvändiga men det är först när man fyller dem med meningsfullt innehåll som man kommer in på det som kan stoppas under den kreativa rubriken Corporate Storytelling.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Sedan har förstås dessa berättelser olika uppdrag och olika distributionsvägar. På senare år har många av mina uppdrag till exempel dragit åt employer branding och arbetsgivarvarumärket.

Hur kan man få medarbetare att vilja vara bärare av de berättelser som behövs för att först befolka flocken under varumärket och sedan bli lyssnade på och övertyga kunderna och klienterna om att det kan vara bra att bygga en relation kring varorna och tjänsterna som finns.

Och var hittar man då dessa berättelser?

Det finns svar på detta och här behövs förstås strategier. Men om man utgår från arbetgivar/employer-branding-perspektivet så ligger det nog en del i det som Richard Branson hävdar:

Det är inte självklart att det är kunderna som kommer i första hand för en verksamhet utan i grunden är det de som ska ta hand om och bygga relation till kunderna. Det vill säga medarbetarna.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Självklart kan storytellinginstrumentet kalibreras på en mängd olika sätt. Ibland är det rena säljberättelser, ibland är det berättelser som används för att stärka ledarskapet, ibland är det berättelser som vänder sig till ägare och investorer, ibland är det kompetenshöjande och kompetensbytande berättelser. Och så vidare.

Här behövs därför alltid en klar idé och strategi hur man ska hantera kulturkapitalet innan man fyller teorin med sanna berättelser skördade från den verklighet vi delar. Rita alltså kartan men ingenting har förstås hänt förrän det hela fylls på med innehåll som visar var vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Någon sa att man ska fylla sin kommunikation med berättelser och därefter kan man betrakta dessa berättelser som att man vill bjuda upp till en date.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

När jag för en tid sedan arbetade med Sjöfartsverkets berättarprojekt som bland annat resulterat i en bok full med stories och en repertoar med filmer enligt Heijbelmodellen tog de med mig ut till en blåsig varvsmiljö på Djurgården och bad mig berätta om berättande i och om organisationer.

Det gjorde jag så här

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Vill du komma på ett kort kostnadsfritt seminarium om mina erfarenheter är du här med inbjuden till mig på K22, Krukmakargatan 22, på Söder i Stockholm. Nästa chans är den 26 januari kl 13.15 – 14.30. Vi börjar med lite småsnack innan vi drar igång när alla har kommit. Anmäl dig i så fall till matts@storytellers.se och säg vem du är och varför du vill komma.

Vill du gå en mer rejäl utbildning kring Storytelling / Storylistening så finns det exempelvis ett tillfälle den 9-10 februari i Stockholm då Talentum Events har anlitat mig för en sådan utbildning. Läs mer här om plats, pris, anmälning med mera:
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag som skriver detta och allt annat som kommer från storytellers.se heter alltså Matts Heijbel. Jag har arbetat med de här perspektiven sen slutat av 90-talet och har bland annat skrivit boken: Storytelling befolkar varumärket som finns i bokhandeln.

Jag vill sluta med ett par av mina korta ”sanningar” som jag fomulerar i boken förutom att jag ger hundratals storyexempel och praktiska tips & råd kring det här speciella kultur- och kommunikationsperspektivet:

”Om lyssnaren inte tycker berättelsen är trovärdig fungerar den förstås inte”

”Fans och evangelister kan bli kan bli ambassadörer när snacket går”

”Berättelsen ska röra vid något och leda till handlingar”

”Delta i bruset i sociala media. Snacket går ju där ute hur som helst”

Tack för denna gång.

Stockholm / Grödinge 12 januari 2016

hälsar

Matts Heijbel

Nyhetsbrev 99: Östersjötriben tappade hakan

18 december, 2015 Av i Nyhetsbrevet

Idag skickades mitt nittionionde nyhetsbrev från Storytellers ut till närmare 3.000 på sändlistan. Här kan du läsa det. Vill du också vara med på listan anmäl dig längst ned eller skicka en begäran till matts@storytellers.se

Hej Storytellervän.

Detta är det nittionionde nyhetsbrevet från Storytellers. Det första kom redan 2003 och jag har envist propagerat för ett berättande innehåll, eller content som man förstås säger i dag.

Det spelar ingen roll var någonstans du säger det du vill säga eller visar det du vill visa eller inte ens hur du säger eller visar det. Det är alltid innehållet som räknas.

Utan en berättelse befolkad av verkliga människor finns du och din organisation, eller familj för den delen, helt enkelt inte. All organisation är ju helt enkelt människor som ska åstadkomma något tillsammans. Som kommer någonstans ifrån, befinner sig någonstans i dag och är på väg nån vart.

Då menar jag berättelser både från medarbetare, leverantörer, ägare, intressenter, kunder, klienter, medlemmar eller vad det nu är.

Många talar om sociala media som en rad tekniska lösningar utan att klart se att exempelvis Facebook helt enkelt består av över en miljard av vår tids lägereldar. Dessa eviga mänskliga knutpunkter visar ständigt nya ansikten. Nu är det sociala media.

Tekniska strukturer och arenor är helt enkelt vägar och platser. Berättelserna, däremot, som färdas och möts där är själva livet.

Vid lägerelden lyssnar vi, berättar och visar värderingar. Som alltid.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har haft en hel del uppdrag för EU på sistone. Runt Östersjön finns 8 länder som tillsammans bildar en region som de via EU-samverkan vill rädda genom samarbete över gränserna. Jag träffar dem alla. Det handlar inte bara om havet i sig utan också långt upp på land i de olika länderna.

Mindre nationstänk och mer regiontänk alltså.

Detta kräver cross-boarder-stories.

På vanligt EU-manér har man skaffat och utvecklat ett eget inre språk fyllt av förkortningar och koder som gör att de som finns på insidan kan få till en dialog med de andra i den inre flocken.

Precis som i så många andra byråkratiska organisationer.

Men vi som är skattebetalare, föräldrar, boende, badande och arbetande medborgare vet kanske inte ens om att det faktiskt pågår ett gigantiskt räddningsprojekt av denna region socialt, politiskt, ekonomiskt och miljömässigt.
Ett arbete som har betydelse för 85 miljoner människors framtid.

Varför vet vi inte då?

Jo, de berättar inte!

De rapporterar och redovisar förstås, talar om strategier och idkar högläsning av power-point-presentationer för varandra. De talar inåt och bekräftar för varandra att de fortsätter och håller på. Ryggen utåt alltså.

Nåja så illa är det kanske ändå inte. Dessa människor är förstås trevliga, smarta, välutbildade och demokratiska. Och de har många skickliga kämpande kommunikatörer.

Jag är väldigt imponerad av dem men här och nu handlar det om folkloren som visar cross-boarder-folket.
Min roll är att dundra på. Det är därför jag är inbjuden från de yttre cirklarna.
Utan berättelser finns Östersjösamarbetet inte, hävdar jag då.

Om våra barn förstod att det pågår en fantastisk livräddningsaktion av deras framtida livsmiljö så skulle de yngre generationerna gärna bli involverade! De skulle jubla, berätta och engagera sig. Bli ambassadörer. Om finansiärer, politiker och andra beslutsfattare fick befolkade berättelser om verkligheten skulle de ha lättare att fatta beslut.

All faktuell information måste därför självklart dessutom befolkas av verkliga människor och sanna anedotiska berättelser.
Baltic-Sea-region-räddarna tappade först hakan men förstod snart vad jag säger och jag känner att jag gör nytta som Corporate Storyteller hos Österjö-räddar-triben när jag som inbjuden provokatör och narrativ expert får vara med i dessa viktiga sammanhang som kan gestalta vår framtid.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Svetlana Aleksijevitj fick Nobelpriset i litteratur och jag kan inte låta bli att konstatera att Storytelling i och om organisationer i år därmed fick Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker handlar om händelsebaserat berättande hämtat direkt från verkligheten. Hon lyssnar på stories från den sovjetiska och postsovjetiska människan. Sovjet var förstås också en organisation av sammanflätade människor.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Jag har arbetat en hel del med arbetsgivarmärken och så kallad Employer Branding genom åren. Nyligen var jag som föreläsare del av ett utsålt seminarium i Stockholm.

Hur ska man kunna mobilisera de egna medarbetarna som ambassadörer av och traditionsbärare av det varumärke man tillhör om man inte har en repertoar av stories hämtade från verkligheten?

Hur ska man kunna locka nya människor till flocken om man inte har befolkade berättelser om den verklighet i vilket organisationen verkar?

Det är det det handlar om. Och förstås inte bara att ropa ut utan också att lyssna av och bygga på.
Organisationen har inte monopol på berättelsen men kan bidra och lyssna av. Summan av alla berättelser odlar det sanna varumärket.

Seminariet, som jag deltog i hos HRbloggen, i Stockholm lockade människor från alla branscher. Privat näringsliv, myndigheter, kommuner, landsting, ideella organisationer etc. Inte så konstigt. Alla tribes behöver hantera sitt berättarkapital.

Det behövs därför helt enkelt fler kulturchefer i arbetslivet. Detta handlar nämligen om kultur. För först kommer kultur, sedan kvalitet och därmed framgång. Det är där berättelserna lägger grunden.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Du har fått det här brevet för att du bett om det eller för att vi haft med varandra att göra på ett professionellt plan. Jag som skriver detta och alla tidigare brev (som finns lagrade på storytellers.se) är Matts Heijbel.
Jag är en journalist författare med gedigen socialantropologisk bakgrund som arbetat med flera hundra organisationer i Sverige och internationellt när det handlar om storytelling / storylistening / storybuilding / storydoing etc.

En hel del av mina erfarenheter finns samlade i boken Storytelling befolkar varumärket som finns i en tredje upplaga i bokhandeln.

Vill du diskutera eventuella insatser allt från enstaka inspirationsföreläsningar till strategier och projekt att bygga berättande organisationer så hör av dig till matts@storytellers.se

Vill du inte ha brevet i fortsättningen så kan du vända det med ett Nej tack så plockar vi bort dig.

Hälsningar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 18 december 2015

Nyhetsbrev 98: Gusten ropar i fabriken

18 augusti, 2015 Av i Nyhetsbrevet

Detta nyhetsbrev gick igår ut till nära 3000 prenumeranter. Vill du också vara med på sändlistan? Gratis förstås och lätt att lämna med ett knapptryck om du tröttnar. Skriv till matts@storytellers.se och sätt rubriken Nyhetsbrev ja tack så är du med.

Nyhetsbrev 98:

Hej Storytellervän

Det är nu dags för det nittioåttonde nyhetsbrevet från Storytellers.se där jag bjuder in till seminarium och också berättar om Gusten som ger tröst och kraft i fabriken trots att han inte längre finns bland sina arbetskamrater.

Du får nyhetsbrevet för att du bett om det eller för att vi samarbetat eller bytt visitkort eller för att vi tillsammans har resonerat apropå Storytelling. Jag som skriver är, nu som alltid, Matts Heijbel, författare och journalist med socialantropologisk bakgrund. Jag har missionerat och hjälpt företag och organisationer under hela 2000-talet att komma igång och använda Storytelling i och om organisationer.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Om du har lust och möjlighet så får du gärna komma till ett av mina öppna kostnadsfria seminarier som rullar på år efter år. Nästa seminarium är i Stockholm den 26 augusti. Jag berättar då om hur man hanterar Corporate Storytelling, hur man kan tänka och jag ger exempel på hur det kan låta när man sysslar med Corporate Storytelling. Jag visar storyfilmer och ger muntliga exempel och du kan också köpa senaste upplagan av min bok till nettopris, om du vill.

Inte en enda Power Point. Mer om hur du anmäler dig till 26 augusti läser du längre ned.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Organisationsberättelser och företagsfolkore är alltid viktiga inslag när man bygger framgångsrika organisationer. Utan berättelser finns man inte. Man behöver inte försöka synliggöra verkligheten med sagor och slogans eftersom de riktiga berättelserna alltid vinner.

Berättelserna finns och man kan arbeta för att söka, bygga, finna och använda dem. Varje tes om hur en organisation är och vill vara behöver bekräftande berättelser för att bli synlig. Påstår man att man har driv så behövs en bekräftande berättelse. Påstår man att man är till nytta för kunden så kräver det en sann händelsebaserad berättelse för att bli trovärdigt.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Många talar om att ”det sitter i väggarna”. Nå då så, vad är det som sitter i väggarna? Finns det någon berättelse om en händelse som bekräftar detta påstående? Talar man om att man är van att ta i och att man kan åstadkomma det lilla extra när det kanske känns motigt så ska det förstås finnas berättelser i företagets kollektiva minne som backar upp detta påstående. Det handlar om ett kulturkapital.

När jag jobbade med Stora Enso under våren och försommaren 2015 så sökte vi och skördade berättelser. Alla anställda vid Stora Ensos pappersbruk i Hyltebruk var involverade i något som jag skulle vilja kalla en storyextas. Jag hade fått möjlighet att i steg ett skola in en 40-grupp från de anställda som backade upp mig under dagen när alla var samlade från pappersbruket var samlade.
Tillsammans med 40-gruppen fick jag fram mängder av berättelser om papperstillverkarfolket som i generationer försett världen med de allra bästa papperskvaliteterna och som har en stark stolthet och ett genuint jävlar-anamma.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Den här mycket speciella berättelsen är en av alla vi sökte, fann och skördade från fabriken i Hyltebruk vid Nissan.

På 90-talet hände det som händer ibland, en av de stora pappersmaskinerna havererade i fabriken. Det var natt och det kändes tungt och besvärligt för skiftlaget som med hjälp av dessa maskiner och den småländska skogen skapar papper i världsklass. Produktionen måste helt enkelt gå vidare snarast, the show must go on.

Så det var bara att kavla upp ärmarna och börja reparationsarbetet. Maskinerna kan inte stå. Det var natt och folk ville gå hem. Men det gör man inte man gör färdigt. Många svor och klagade och kände sig missmodiga när de slet med maskinen för att få ordning på pappersbanan igen.

Då hördes en man långt inne i maskinen som stilla sjöng och visslade. Kom igen nu. Vi grejar det här, menade han. Det var Gusten, en känd profil på bruket. Leendena spred sig över nattliga svettiga ansikten och arbetet med verktygen kändes lättare. Arbetet gick vidare och i gryningen var maskinen igång igen.

Tack vare Gusten.

Nu är Gusten borta men fabriken finns kvar och även maskiner från Gustens tid. Det händer förstås även idag att maskinbanor i denna processindustri havererar. Men numera inträffar då det märkliga att några tycker sig höra Gusten vissla och stilla sjunga i fabriken. Någonstans där uppe under taket. Då hämtar arbetarna kraft och säger att det sitter i väggarna: Gusten är med oss. Vi ger oss inte!

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Om du vill höra mer om Gusten och andra fantastiska människor som bär berättelserna i privat, offentlig och ideell sektor så är du välkommen som min gäst 26 augusti på Krukmakargatan på Söder i Stockholm. Vi börjar med lite mingel vid 13.30 sen berättar jag och visar lite filmer mellan 14-15 och sen finns det tid för eftersnack för den som vill därefter.

Vill du bli min gäst så skickar du ett mejl till matts@storytellers.se där du berättar lite vem du är och varför du vill komma så återkommer jag med exakta uppgifter som portkod med mera. Sätt rubriken 26 augusti i mejlet. Jag bjuder, det kostar ingenting.

+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Det var allt för denna gång. Jag som skrivit detta och de nittiosju tidigare nyhetsbreven heter Matts Heijbel. Jag är den mest erfarne inom Corporate Storytelling i Sverige och har arbetat med hundratals företag och organisationer de senaste femton åren. Vill du att jag kommer och berättar eller hjälper er igång med att söka finna och skörda berättelser så hör av dig.

I den så kallade Heijbelmodellen kan jag garantera berättelser redan första dagen och vill ni ha dem på film och visa dem redan samma kväll så går det också med rätt planering.

Vill du inte ha brevet längre så kan du vända det med ett Nej tack så tar vi bort dig ur sändlistan.

Hälsningar
Matts Heijbel
Stockholm / Grödinge 17 augusti 2015