Storyduschen tar du frivilligt

För några år sedan skickade jag för första gången stories via tekniken riktat ljud. Riktade ljudhögtalare kallas ibland också för ljudduschar eftersom ljudet bara finns i en enda ljudstråle, ungefär som när man tänder en ficklampa med en smal kägla i ett helmörkt rum. Tekniken gör att bara den som går in i ljudstrålen hör medan andra i rummet inte hör något.

Jag har varit med och fyllt sådana, storyduschar som jag kallar dem, på järnvägsstationer och köpcentra. I Sickla köpkvarter satte sig hundratusentals människor frivilligt i duschen och sa därmed ja tack till berättelserna om den platsen på jorden genom att trycka på en knapp för att starta storyduschen.

Är det spännande för er? Kontakta mig på matts@storytellers.se så berättar jag mer och kan visa hur konceptet fungerar. Storydusch kan man ha i alla möjliga miljöer där människor rör sig. Också i foajéer, receptioner och på andra platser där kunder och klienter väntar.

Tekniken är bra men innehållet är förstås alltid det viktigaste. Bra stories får tekniken att bli fantastisk.

Det är vad du berättar som räknas.

Alfred Nobel lever och får pris

Jag var för några år sedan inbjuden till Karlskoga för att hålla seminarium i Corporate Storytelling. Jag träffade där Alfred Nobel i form av den porträttlike skådespelaren Peter Sundh. För några veckor sedan fick Nobelmuseet i Karlskoga, där Peter Sundh är en del av erbjudandet, årets turismpris utdelat av Turismföreningen Visit Värmland. Motiveringen löd bland annat att man:

Med unik storytelling som grund och genom ett tålmodigt och långvarigt arbete, för berättelsen vidre till kommande generationer….

Här är en intervju med denne Nobel:

Kyrkan på hockeyarenan

Jag har arbetat en del med Storytelling / Storylistening hos Svenska Kyrkan i Örebro. Samlat starka berättelser om vad de gör, Kyrkanfolket, när det inte är bröllop, dop och begravning. Snart ska vi filma en del vittnesbörd om detta för publicering på exempelvis Youtube.

Redan nu finns ett samarbete mellan Svenska kyrkan i Örebro/Kumla och den lokala hockeyn så när SHL-laget Örebro Hockey har hemmamatch så spelar organisten Karl-Magnus Jansson hockeyorgel ( inspelad ) i den stora TV-skärmen, den så kallade jumbotronen, på arenan. Detta är en del av samarbetet mellan kyrka och hockey i Örebro.

Längre fram ska de ha olika andra utbyten. Bland annat ska de ”kyrkanlogotypeförsedda” spelarna träffa konfirmander från Örebro och Kumla.

Hur gör jag? Kom så berättar jag!

Hur ska en storyfilm vara konstruerad för att arbeta i Heijbelmodellen? Hur väljer man berättelser och varför just den? Hur får man människor att berätta? Är det skillnad när man arbetar med rekrytering, sälj, ledarskap…?
Kom på onsdag 11 september på berättar jag på ett kostnadsfritt seminarium på Söder i Stockholm. Läs mer hur du anmäler dig på http://www.storytellers.se

Hej då Boxer-Robert!

Jag hörde för några år sedan talas om att Ingvar Kamprad skulle besöka ett Ikeavaruhus i Usa. En medarbetare på det nyöppnade varuhuset fick frågan om han inte kunde hämta Kamprad med sin egen bil eftersom flygbuss saknades och limousine och taxi inte passade företagskulturen.
– Vad finns han? var den spontana kommentaren från medarbetaren som inte trodde att Kamprad fanns på riktigt.
I Usa finns ju en starkare tradition än här när det gäller dessa påhittade figurer. Ica hade faktiskt redan på 40-talet en figur som hette Icander. Hans fru hette MonICA. Sen har vi förstås fortfarande reklamsagans Ica-Stig som levererar humorsketcher sen 2001. Ica-Stig har dessutom gjort en del intressanta utvikningar som när han fick samvetskval på vanlig nyhetsplats i samband med köttfärsskandalen 2007.
Nu är det Boxer-Robert som är på tapeten. Han har hängt med sen år 2000 men nu är det över. Jag vet att Boxer har försökt släcka honom tidigare men det gick inte eftersom hans person och hans jämtländska dialekt ansågs ha satt sig för djupt hos svenska folket.
Men nu är det i alla fall över när Abby Norms figur som fick rösten från Urban Frånberg slutligen lämnar in – som det verkar.
Mot dessa figurer ställer Corporate Storytellers verkliga människor med berättelser från verkligheten. Inte bättre, inte sämre – men olika.

Franciskusberättelser

Storytelling har ibland en tendens att fastna i det förflutna. Hur det var förr. Vad har vi gjort som vi har nytta av att berätta om? Det gäller inte minst kyrkan som ju så att säga har den gamla berättelsen som affärsidé.
Som Corporate Storyteller får jag därför ofta påminna om att det är dagens berättelser och kanske till och med dem som vi hoppas ska ske som är de kraftfullaste. Man kan helt enkelt som en annan Kamprad regissera sig in i framtiden.
Det tycker jag att den nya påven gör, han kallar sig exempelvis helt enkelt Franciskus. Inte Påve Franciskus.
Franciskus åker buss i Argentina. Han tar enklare smycken än sina företrädre och väljer att bo i en enkel tvåa i Vatikanen istället för stora påvelyan med tio rum, altan och utsikt. Han åker till fängelset på skärstordagen och tvättar tolv fångars fötter. Två av dem är kvinnor och någon dessutom muslim.
Snacka om att agera regisserat. Det blir till berättelsen om den som hanterar Den Stora Berättelsen.
Jag säger ofta till mina uppdragsgivare att de bör agera strategiskt och regisserat om de vill påverka snacket om verksamheten och organisationen. Ledarens stil är förstås viktig här. Det verkar faktiskt som om Franciskus har bra rådgivare eller så har han så gott PR-sinne alldeles på egen hand.

Sundbyberg berättar

Sundbybergs Stad ska växa med 50 procent på 10 år. En stark inflyttning pågår och kommunen behöver anställa många nya medarbetare i en region där det bland annat är hård konkurrens om exempelvis förskollärarna. Därför satsar Sundbybergs Stad på att marknadsföra sig som arbetsgivare och att bygga arbetsgivarvarumärket.
Ett av verktygen som används är storytelling för att emotionalisera bilden av Sundbyberg och de människor som arbetar där och som får den platsen på jorden att fungera.
Där är jag involverad och jag är övertygad om att storytellingen tillsammans med alla andra smarta strategiska drag kommer att bära frukt. Se här på sidan 6 i den bilaga i Dagens Industri som kom ut idag 23e november.

Fullt drag i S.ta Clara kyrka

Jag var på söndagsmässan i S.ta Clara kyrka i Stockholm i går. Nära Sergels torg, mitt i regeringskvarteren, ligger kyrkan som var nära att läggas ned för några årtionden sen. Idag är det bönestunder dagligen och soppkök. Hemlösa EU-migranter får sova i kyrkan under vintermånaderna.
I går var det som vanligt proppfullt till högmässan. Jag skulle tro att det var nånstans mellan 6-800 personer där inne. Det stod extrastolar uppställda utmed väggarna eftersom kyrkbänkarna i den stora kyrkan var fyllda med människor i alla åldrar. Orgelmusiken spetsades med trumpeter och körer. Prästen Carl Erik Sahlberg berättade inte bara om Jesus utan om människor han mött i S:ta Clara. Han är en storyteller. Som till exempel när han berättar om den här unge mannen:

Läs mer

Gränsbrytarfolklore i Europa

I veckan var jag i Portugal och träffade människor från ett 25-tal länder som är involverade i projekt som sträcker sig över lands- och regiongränser. Inom EU finns närmare 70 sådana program. Det kan vara mjuka samarbeten, kulturutbyten, säkerhetsfrågor och organisering av hälso- och sjukvård.
Man öppnar färjelinjer över floder där folk ser varandra men talar olika språk och av historiska skäl inte umgås. Det kan vara samarbeten för att gemensamt bekämpa Sydeuropas skogseldar eller så kan det vara gränsöverskridande projekt runt Medelhavet eller Östersjön. Det kan handla om nationalparker som inte nödvändigtvis följer nationsgränserna mellan två eller flera länder.
Dessa gränsbrytarmänniskor lever i en regelstyrd ansökar- och rapportkultur. Ibland talar de till och med märkligt nog om sig själva som projekt. Men de är inga projekt de är vanliga människor med känslor som är involverade i det europeiska fredsarbetet.
Så vi sökte, skördade och delade befolkade gränsbrytarberättelser som pågår i Europa. Storytelling inom EU-systemet alltså. Snart ska vi vidare in i de olika Östersjöländernas samarbeten och söka berättelser från våra stränder runt vårt innanhav Östersjön.
EU behöver berätta för att få legitimitet och för att vi ska förstå vad de inblandade egentligen håller på med.
De som söker ekonomiskt stöd behöver berättelser, de som fattar beslut om ansökningarna behöver dela dessa berättelser och politiker och beslutsfattare i den europeiska politiska systemet och i de nationella parlamenten behöver berättelser.
Det kan man ta i tu med via strategisk storylistening, storytelling, storysharing och storyselling.

155.312 lyssningar

Många väntar i olika köpcentra när deras anhöriga är inne och shoppar. Då kan det vara skönt att slå sig ned och titta. Och kanske lyssna.
I Nacka och Sickla köpkvarter monterade vi storyduschar för några år sedan. Det handlar om speciella riktade högtalare ( likt en ficklampa i mörkret ) som laddades med berättelser om platsen.
Den som ville höra en Sicklaberättelse satte i en stol placerad i köpgallerian, tryckte på knappen och hörde mig berätta om gruvan under, om roddarmadammer om den nya gymnasieskolan med mera.
Efter 22 månader hade lyssnarna tryckt 155.312 gånger och därmed sagt Ja tack till att kliva in i ljudstrålen och lyssna på Sicklastories. Massor av frivilliga och potentiella ambassadörer trädde med andra ord fram.
Det riktade ljudet fungerar så att den som inte befinner sig i själva ljudduschen hör inget. Ingen allmän nedsmutsning av luftrummet alltså utan helt enkelt ett frivilligt val att lyssna.
Vi, Lexter och Storytellers Heijbel & Co, samarbetade med fastighetsägaren Atrium Ljungberg AB som ville ladda platsen där Sickla köpkvarter växer fram med väl valda place-branding-stories.