Stories i kollektivtrafiken

För snart 10 år sedan gjorde jag det första experimentet tillsammans med Arlanda Express med Storytelling i kollektivtrafiken. 10.000-tals människor valde då själva att lyssna på anekdotiska men sanna berättelser genom att gå in i storyduschen på Stockholms central.

Sedan följde vi upp detta grepp  i andra miljöer. Jag var exempelvis med att fylla på med berättelser i Sickla köpkvarter i Nacka.

Storydusch är ett ord jag själv då hittade på genom att utgå från ordet ljuddusch ( en populärteknisk term för ett riktat ljud som bara hörs genom att man själv frivilligt går in i ljudstrålen/duschen ). Jag ville förstås betona innehållet. Content snarare än teknologi. Alltså ljuddusch + innehållet stories = storydusch.

I Sickla var det flera hundratusen som valde att gå in i ljudet och lyssna på berättelserna om just den platsen. Så kallad placebranding.

Jag vet precis hur man kan få till det där. Det behövs teknik och innehåll. Det är sympatiskt för att den som lyssnar eller läser väljer själv. Luftrummet är inte nedsmutsat av ljud du inte bett om.

Nu läser jag i brittiska Metro att något liknande sprider sig över Frankrike.

Water, sa han. It is the water

Jag träffade, på uppdrag av Sida, för många år sedan en klanhövding från Östafrika. Jag minns inte hans namn. Men han var bjuden till Sverige för att berätta om ett vattenprojekt där Sida var drivande.

Mannen var lång och rak. Klädd i traditionella färggranna kläder. Hans blick var stadig och vänlig. Jag frågade honom vilka de starkaste intrycken var för honom när han nu för första gången kom till Sverige.

– Water, sa han. It is the water.

Han var fullständigt fascinerad av alla sjöar och vattendrag som han såg redan från flygplanet och som enligt honom fanns runt honom hela tiden här i Sverige. Utmed vägarna och inte minst i Stockholm som ju ligger på vattnet.

Skulle någon biståndsgivare verkligen kunna hjälpa hans folk så skulle det nog komma från vattenfolket i Norden.

Den händelsen kan man kalla en story.

Den får mig att tänka på Steve Denning, en av de främsta internationella experterna inom Corporate Storytelling. Jag känner honom lite grand eftersom vi har föreläst tillsammans i storytellingsammanhang.

Steve arbetade i slutet av 90-talet som knowledge manager på Världsbanken. Då insåg han att den interna kunskapen inom banken om vad de faktiskt höll på med och vilken nytta banken gjorde och för vilka de fanns till var låg.

Medarbetarna talade om budgetar, organisation och styrdokument men inte om människorna för vilka banken faktiskt arbetade. Steve lät då experter samla in händelsebaserade berättelser om enskilda människor för vilka banken hade gjort skillnad.

Nytta – inte organisation och budget alltså. Allt handlar ytterst om människor.

Detta ledde till en organisationsutveckling som kan sorteras in under begreppet Corporate Storytelling. Sen dess har Steve Denning skrivit många böcker om Storytelling och han är en uppskattad föreläsare världen över.

Hela fabriken berättade hos Stora Enso

Berättelser bär kulturen och värderingarna och det är därför en naturlag att berättelser finns överallt, även i organisationer och företag. Om berättandet tystnar dör kulturen. Om berättelserna stimuleras stärks kulturen.

När förändring är nödvändig kan man ha hjälp av att, utöver strategiska analyser, berätta sig in i framtiden med hjälp om vad vi var, var vi är och vart vi vill komma.

2016-01-12 12.29.28

Stora Ensokoncernen står inför enorma utmaningar när efterfrågan på papper globalt minskar dramatiskt. Avgörande förändringar har det urgamla företaget varit med om tidigare. Man måste hela tiden tänka om, tänka nytt. Då får man hämta kraft i det förflutna ( ”vi har ställt om förut” ) och bygga visioner om framtiden. Det kommer koncernen att klara men de enheterna som visar de starkaste berättelserna har bästa förutsättningarna att mobilisera, ställa om, överleva och stärka den samlade kulturen.

I våras och i somras arbetade jag med Stora Enso i Hyltebruk. Vi började med att utbilda ett 40-tal bordsvärdar som senare blev storyskördsansvariga hos närmare 500 medarbetare. Företaget samlade hela fabriken för att under min ledning och med hjälp av de utbildade bordsvärdarna genomföra en fantastisk skördefest.

Under en dag sökte vi, skördade och spelade in berättelser om händelser som visade andan och kulturen i pappersbruket. Det var skratt, tårar och applåder och senare på kvällen blev det fullt drag på dansgolvet i Tylösand.

I Corporate Storytelling är innehållet (content) allt. Spridning och lägereldar är förstås distribution som behöver sin strategi. Kallar man det digital strategi så är det förstås en målgruppsökande tanke och en nödvändig plan för att uppnå dialog. Men allt kräver förstås innehåll.

Följaktligen sprids berättelserna muntligt, digitalt via olika sociala media men nu också i printad bokform som gjorde att alla cirka 500 anställda fick boken om dem själva berätta av dem själva i julklapp. Det är vad Stora Enso i Hyltebruk har gjort.

2016-01-15 11.04.11

Här finns den exempelvis den fantastiska berätelsen om Gusten som sitter i väggarna. Som storytellingssökande skördare är detta ett fynd. Vad menar man med att något sitter i väggarna?

2016-01-12 12.33.03

Ibland får jag frågan om min metod fungerar i industrimiljöer. Klart det gör, svarar jag. Alla mänskliga sammanhang bärs av berättelserna och de finns där. Sen gäller det att söka, finna, skörda och sätta berättelserna i arbete. Muntligt, tryckt, digitalt till exempel via alla miljarder lägereldar som svävar över oss i cyberspace.

Han ringde på kvällen

Telefonen ringde en lördagskväll hemma hos en kvinna som arbetade i skolmatsalen på ett högstadium. Pappan som ringde bad djupt om ursäkt för att han störde.

Han förstod mycket väl att man egentligen inte ringer på helgen. Men han var bara tvungen. Hon var inte så road men undrade förstås vad pappan hade på hjärtat.

– Min son som går på er skola fyller år i morgon, sa mannen. Och i vår familj har vi en tradition att den som fyller år får bestämma precis hur födelsedagen ska firas och exakt vad man ska äta, in i minsta detalj.

Han berättade vidare att det enda som sonen nu kunde acceptera som mat var skolans egen ananaspizza. Den var det bästa han visste att ha på tallriken. Han var kompromisslös och det var bara skolans pizza som dög på födelsedagen. Men hur gör man nu denna fantastiska pizza, kunde hon möjligen ge ett recept och några råd….?

Pappan fick receptet och några råd. Skolmatskvinnan kände sig både stolt och nöjd, trots att hon blivit störd på sin fritid.

Enkla händelsebaserade berättelser hämtade från verkligheten. Berättelser som i ett enda slag befolkar ett varumärke, visar kompetens och värderingar. Skolmatsberättelsen kan bygga stolthet och ge respekt för en verksamhet som ofta diskuteras av media, föräldrar och barn. Många skolor levererar nämligen fantastiskt god och uppskattad mat trots ofta magra budgetar.

I veckan som gick träffade jag i Örebro och Vara cirka 800 måltidsproffs från vård, skola och omsorg . Det var inspirationsdagar under rubriken Måltidens Mervärde. Arrangörer var SPs Nationella centrum för måltiden.

Jag mötte fantastiska människor som ser till att exempelvis skolmatsalarna har utvecklats till riktigt fina skolrestauranger.

Min uppgift var att argumentera för den befolkade berättelsen om mänskliga möten. Den betyder mycket för att övertyga politiker och beslutsfattare och den skapar legitimitet och respekt.

Det räcker inte att säga att man strävar efter att servera en fullvärdig kost inom givna budgetramar. Med stories befolkas verksamheten och fler förstår.

Berättelser i och om Svenska Kyrkan

Jag har haft flera uppdrag för Svenska Kyrkan. Den är en medlemsorganisation men tappar många medlemmar varje år. Här behövs därför berättelser om meningen med att kyrkan finns idag. En präst jag känner påminner om att högmässan på söndag klockan elva förstås bara är en mycket liten del av kyrkans arbete. Ändå är det den som vid sidan av dop, bröllop och begravning är vår vanligaste association när det blir tal om kyrkan.

Berättelsen i nya testamentet om Jesus är, som någon sa, the greatest story ever told. Lite lekfullt kan man säga att det är Svenska Kyrkans bidrag till upplevelseindustrin. Berättelserna om Jesus har giltighet och relevans än idag för den moderna människan om man tolkar dem som exempel på mänskliga möten. Jesusberättelserna är menade att visa kristna värderingar uttryckta i hans handlingar. Alltså Storytelling i och om organisationer.

Så vad gör de, kyrkofolket? Vid sidan av gudstjänsten? Vad händer på kyrkogården och i möten mellan folket och diakonerna? Hur ser vardagen i församlingen och bygden ut? Varför är jourhavande präst så efterfrågad?

Det är sådant vi arbetar med när jag anlitas av Svenska Kyrkan. Om dessa händelsebaserade berättelser som vi skördar användes mer i kyrkans marknadsföring skulle medlemstappet minska och därmed intäkterna öka. Dessutom skulle Svenska Kyrkan få en repertoar av samtidsberättelser att modernisera sig med.

Du måste försörja dig lilla gumman

Hon var helt utbränd. Satt bara på golvet och såg helt utmattad framför sig när familjen hade gått på morgonen. Att gå ut och gå var det inte frågan om hon var alldeles för skör för det. Men en hund? Kanske en hund kunde vara något? Då måste hon ju bara gå ut.

Hon skaffade en hund och han var, visade det sig, lika mycket under isen som hon. En helt hopplös men söt liten hund, tyckte familjen. Hopplös men gullig.

Då kom hon i kontakt med doglistening och ville för sin egen del bli vägledd och coachad för att dra igång en sådan verksamhet. Då fick hon höra av rådgivaren där hon sökte stöd för sin affärsidé: Men du måste ju försörja dig lilla gumman. Hundpsykologi? Det går ju inte att leva på.
Det gav henne en sådan ursinnig jag-ska-visa-dem-energi att hon idag har en bred hundverksamhet och för någon månad sen kom den första boken av Mervi Kärki: Det goda hundägarskapet.

En kort story om en kvinna och entreprenör. Jag var involverad av Tillväxtverket i att stimulera letandet efter sanna händelsebaserade berättelser om kvinnor som företagare. Det rymdes inom projektet ambassadorer.se – 800 ambassadörer om sitt förtagande.

Tanken är att berättelserna ytterst ska öka och stimulera kvinnors företagande. En enorm berättarskatt hittade vi.

Storyduschen tar du frivilligt

För några år sedan skickade jag för första gången stories via tekniken riktat ljud. Riktade ljudhögtalare kallas ibland också för ljudduschar eftersom ljudet bara finns i en enda ljudstråle, ungefär som när man tänder en ficklampa med en smal kägla i ett helmörkt rum. Tekniken gör att bara den som går in i ljudstrålen hör medan andra i rummet inte hör något.

Jag har varit med och fyllt sådana, storyduschar som jag kallar dem, på järnvägsstationer och köpcentra. I Sickla köpkvarter satte sig hundratusentals människor frivilligt i duschen och sa därmed ja tack till berättelserna om den platsen på jorden genom att trycka på en knapp för att starta storyduschen.

Är det spännande för er? Kontakta mig på matts@storytellers.se så berättar jag mer och kan visa hur konceptet fungerar. Storydusch kan man ha i alla möjliga miljöer där människor rör sig. Också i foajéer, receptioner och på andra platser där kunder och klienter väntar.

Tekniken är bra men innehållet är förstås alltid det viktigaste. Bra stories får tekniken att bli fantastisk.

Det är vad du berättar som räknas.

Alfred Nobel lever och får pris

Jag var för några år sedan inbjuden till Karlskoga för att hålla seminarium i Corporate Storytelling. Jag träffade där Alfred Nobel i form av den porträttlike skådespelaren Peter Sundh. För några veckor sedan fick Nobelmuseet i Karlskoga, där Peter Sundh är en del av erbjudandet, årets turismpris utdelat av Turismföreningen Visit Värmland. Motiveringen löd bland annat att man:

Med unik storytelling som grund och genom ett tålmodigt och långvarigt arbete, för berättelsen vidre till kommande generationer….

Här är en intervju med denne Nobel:

Kyrkan på hockeyarenan

Jag har arbetat en del med Storytelling / Storylistening hos Svenska Kyrkan i Örebro. Samlat starka berättelser om vad de gör, Kyrkanfolket, när det inte är bröllop, dop och begravning. Snart ska vi filma en del vittnesbörd om detta för publicering på exempelvis Youtube.

Redan nu finns ett samarbete mellan Svenska kyrkan i Örebro/Kumla och den lokala hockeyn så när SHL-laget Örebro Hockey har hemmamatch så spelar organisten Karl-Magnus Jansson hockeyorgel ( inspelad ) i den stora TV-skärmen, den så kallade jumbotronen, på arenan. Detta är en del av samarbetet mellan kyrka och hockey i Örebro.

Längre fram ska de ha olika andra utbyten. Bland annat ska de ”kyrkanlogotypeförsedda” spelarna träffa konfirmander från Örebro och Kumla.

Hur gör jag? Kom så berättar jag!

Hur ska en storyfilm vara konstruerad för att arbeta i Heijbelmodellen? Hur väljer man berättelser och varför just den? Hur får man människor att berätta? Är det skillnad när man arbetar med rekrytering, sälj, ledarskap…?
Kom på onsdag 11 september på berättar jag på ett kostnadsfritt seminarium på Söder i Stockholm. Läs mer hur du anmäler dig på http://www.storytellers.se