Den som inte berättar dör

– Det handlar om något så självklart och ursprungligt som att berätta historier, säger Matts Heijbel. Människan har ägnat sig åt berättande sedan vi lärde oss tämja elden. Detta sätt att skapa gemenskap är en av de viktigaste förklaringarna till att vi skapat samhällen och kulturer. Det är en drivkraft i oss alla. Om vi inte får berätta blir vi sjuka. Vi dör.

Så citerar Gunnar von Sydow mig i en artkel hos Infogymmet. Läs själv här.

Nej, organisationsberättarna är inte termiter!!!

I Svenska Dagbladet den 3 mars, i en understreckare med den redaktionella rubriken Reklam parasiterar på vårt förtroende, citerar professor Merete Mazzarella från Helsingfors universitet litteraturvetaren Andreas Åberg när Åberg säger: ”Berättandet som marknadsföringsstrategi är termiter som långsamt gnager sönder berättarkonstens hela idé.

Så berättarkonstens idé störs alltså av att de miljoner och åter miljoner människor som varje vecka säljer 40 timmar av sin vakna tid berättar om vad de gör, var de finns, vad de vill och vad de kan?

Det är inte professorn själv som säger orden men hennes artikel om Corporate Storytelling, delvis med utgångspunkt i Hanna Sofia Rehnbergs doktorsavhandling, andas skepsis till det som kallas Corporate Storytelling.

Jag måste förstås reagera eftersom jag tycker det är helt naturligt och vackert att människan och hennes organisationer kommunicerar. Den som inte lyssnar och berättar finns ju inte. Den isolerade människan klingar helt enkelt av liksom den tysta organisationen. Det är som en naturlag.

Organisationer är helt enkelt människor i samarbete och de behöver förstås söka berättelser för att visa att de finns och förstå vad de håller på med. Värderingar behöver speglas precis som folken på Afrikas horn eller i Sydamerikas djungler behöver spegla dem i sin folklore. Och medarbetarna på förskolan Blåsippan.

Corporate Storytelling är på riktigt, man kan exempelvis till och med studera ämnet på Harvard. Att försöka förminska och förlöjliga att dagens moderna flockar och tribes liksom deras följare behöver berättelser för att visa var de kommer i från, vart de befinner sig och vart de är på väg är inte bara löjligt utan översittaraktigt och nästan elakt.

Jag tycker att människan ska söka, finna och skörda sina berättelser. Det ger innehåll och bäddar för överlevnad och framgång nu som i alla tider eftersom människan fortfarande är ett berättande djur. Så har det alltid varit vid lägereldarna i alla tider och så är det i dag vare sig lägerelden är vid älven, vid kaffeapparaten eller på facebook.

Så här skriver Merete Mazzarella i sin annars mycket intressanta artikel i Svenska Dagbladet.

Fortsätt att berätta dig och din organisation in i framtiden. Även om du jobbar i en kommun eller i en kyrka. Berätta för dem du känner (ordet kund kommer från lågtyskans kunde och betyder just den du känner).

Vad var det som hände?

När jag inbjuden till olika företag och organisationer har mina seminarier, workshops och skördefester så älskar jag att ställa dessa frågor: Vad var det som hände? Varför är du här?

Jag är då ute efter den enskildes förhållande till en organisation eller vara eller tjänst. Det visar sig då att vi alla bär delar av den större berättelsen kring ett varumärke.

Själv läste jag på 70-talet in en examen i socialantropolgi, sociologi och etnologi bara för att jag tyckte det var så vansinnigt intressant, speciellt med socialantropologi. Jag reflekterade faktiskt inte över vart den utbildningen skulle leda mig och om man över huvudtaget kunde arbeta som socialantropolog som svensk hetro medelklass. Fanns det överhuvudtaget några jobb att söka som antropolog?

Jag utbildade mig därför för säkerhets skull också till journalist som en andra examen och då blev jag något. Jag blev journalist och lärare i journalistik.

Många år senare efter tusentals artiklar och en rad böcker så märkte jag att socialantropologen i mig vaknade och levde upp. Jag såg företag och organisationer som flockar, grupper och tribes. Jag förstod att deras kulturer bars av berättelser och att dessa berättelser var framgångsfaktorer för att utveckla organisationer och bli framgångsrika som företag. Helt självklart. Rena rama naturlagen.

Det kallas Corporate Storytelling när man tar tag strategiskt i denna insikt och detta verktyg. En av aspekterna är att fråga den enskilde om hens magiska ögonblick och språng. Vad var det som hände? En del av dessa berättelser kan bidra till att emotionalisera varumärket. Då är det också kul att påminna sig om Steve Jobs Stanfordföreläsning där han ser tre händelser i det liv han levt som la grunden för hans framgångar med Apple. Här är den:

Inte under stafetten, fattar ni väl!!!

Jag och en av mina filmare hade en seminariedag med energibranschen. De talade om el och fjärrvärme som en lågintresseprodukt. Jag vet inte om jag håller med. Jag tycker el och värme är själva blodomloppet i vårt samhälle. Men det är klart, berättar man inte så finns man inte. Hur som helst sökte vi berättelser som inte handlade enbart och specifikt om fjärrvärmecentraler och eldistributionsnät. På fem timmar sökte, skördade vi drygt tjugo stories och och filmade sex filmer utan manus, utan klipp och utan skådespelare. Korta reflektioner som visar människan bakom verksamheten. Nu drar ju skid-VM igång i Falun det fick mig att minnas en av filmerna.

Se själv den här och några till.

Vad är en Volvoit eller en Ikean?

De flesta av oss säljer cirka 40-timmar i veckan av vår vakna tid. Vi tillhör då en flock, ett folk på fabriken, på myndigheten, på kommunkontoret, i den ideella organisationen eller var vi nu jobbar. Stora organisationer som Volvo och Ikea talar sedan länge om Volvoiter och Ikeaner. Hur är en volvoit? Vilka värderingar guidar volvoiten i vardagen? Hur bemöter en ikean sin kund? Det går att bygga en repertoar, ett berättarkapital, som skildrar och ger svar på dessa frågor. Jag filosoferar lite över detta i ett gästinlägg i Informus nyhetsbrev. Läs det här.

Politiska och religiösa berättelser

Så här i julen så är det en del som, speglat i den nuvarande politiska diskussionen, påminner om att Jesus familj var flyktingar i Egypten en tid. Man drar gärna paralleller till dagens flyktingsituation i Mellanöstern och berättelsen speglar därmed också en kristen association.

I politiken har man på senare år, har jag märkt det efter 15 år som storytellingmissionär, börjat tala om att ”vi behöver en berättelse” eller ”dagens retorik behöver visa” eller att utan ”bärande narrativer kommer vi ingenstans”.

Det påminner om Pomperipossasagan som Astrid Lindgren skrev. Jag har haft den uppe mångas gånger genom åren. Hon berättade om hur hon betalade 102 procent i skatt och att så många procent finns ju inte ens. Jag har skrivit om den många gånger och jag minns att f d chefredaktören på Expressen berättade för mig att dåvarande finansministern Gunnar Sträng direkt insåg att den sagan skulle fälla s-regeringen, vilket den också gjorde.

Berättelsens kraft i politiken helt enkelt.

Pomperipossa dyker upp igen i gårdagens Expressen där vi också får läsa om när Astrid ber skinheadet Niklas att sluta skinheadsa sig.

Alla är i Storytellingbranschen

Vilken verksamhet vi än arbetar i så är vi i en berättande verksamhet. Vare sig vi vill se det eller inte. I dagens digitala värld är det extremt svårt att få kontakt med kunder, klienter, medlemmar, ägare eller vilka vi nu vill ha en dialog med. Detta eftersom de tilltänkta intressenterna helt enkelt sträcker sig efter det de känner för.

Därför är känsloväckande storytelling A & O när man ska göra ett varumärke uppenbart och lockande.

Oscarsvinnande producenten Ed Saxon, som bland annat står bakom filmen När lammen tystnar, har många åsikter och reflektioner också om Corporate Storytelling.

Vilken verksamhet du än är i, menar Saxon, så är du också automatiskt i Storytellingbranschen. De bästa varumärkena har helt enkelt de bästa berättelserna. Och den bästa storyn vinner.

Läs själv här.

Alfred Nobel på Youtube

Jag var för några år sedan inbjuden till Karlskoga för att hålla seminarium i Corporate Storytelling. Jag träffade där Alfred Nobel i form av den porträttlike skådespelaren Peter Sundh. Härom året fick Nobelmuseet i Karlskoga, där Peter Sundh var en del av erbjudandet, ett turismpris utdelat av Turismföreningen Visit Värmland. Motiveringen löd bland annat att man:

Med unik storytelling som grund och genom ett tålmodigt och långvarigt arbete, för berättelsen vidre till kommande generationer….

Här är denne Nobel på Youtube:

Har du inget språk?

Det var en förskola i stadsdelen där alla barnen har ett annat modersmål än just svenska. Barnen rusade glatt och livligt fram till förskolechefen som de uppfattade som vilken fröken som helst. De började kramas och känna på hennes kläder.

Jag har arbetat en del med Hässelby / Vällingby stadsdelsförvaltning i Stockholm Stad. Där hörde jag en förskolechef berätta om när hon kom till en förskola en dag. Inspirationsföreläsning, workshop, skördefest och ett tiotal filmer ordnade vi på en enda dag: